Denna studie undersöker hur Trelleborgs kommun och den så kallade Trelleborgsmodellen förhåller sig till den nya socialtjänstlagen (2025:400). Syftet är att analysera hur modellen förändras i relation till den nya lagstiftningen, i vilken utsträckning arbetssättet överensstämmer med lagens mål och principer samt hur kommunen försöker behålla ett etablerat arbetssätt samtidigt som verksamheten anpassas till nya krav. Studien tar sin utgångspunkt i frågor om decentralisering, implementering och kommunalt handlingsutrymme inom den svenska välfärdsstaten. Studien genomförs som en kvalitativ fallstudie baserad på semistrukturerade intervjuer med fem tjänstepersoner inom arbetsmarknadsförvaltningen i Trelleborgs kommun. Materialet analyseras genom tematisk analys och tolkas utifrån teorin om institutionella logiker. 

Resultatet visar att Trelleborgsmodellen idag i mindre utsträckning förstås som en tydligt avgränsad modell och istället beskrivs som ett förhållningssätt präglat av värderingar kring arbete, självförsörjning och individens förmåga. Studien visar även att flera av de principer som lyfts fram i den nya socialtjänstlagen, såsom individanpassning, helhetssyn och tillgänglighet, redan uppfattas vara integrerade i verksamhetens arbete. Samtidigt framkommer att delar av verksamheten fortfarande präglas av standardisering, kravställning och arbetslinje. Vidare visar studien att det kommunala handlingsutrymmet haft stor betydelse för hur verksamheten organiserats och utvecklats lokalt. Studien påvisar därmed hur olika institutionella logiker samexisterar och omförhandlas inom verksamheten när etablerade lokala arbetssätt ska anpassas till nya nationella krav och samhälleliga förändringar.