Denna uppsats undersöker hur kameravinklar och rumslig komposition används för att konstruera narrativet om isolering i BoJack Horseman-avsnittet Fish Out of Water (säsong 3, avsnitt 4). Avsnittet saknar dialog och förlitar sig uteslutande på visuella medel för att kommunicera karaktärens emotionella tillstånd, vilket gör det till ett användbart studieobjekt för visuell kommunikation. Genom en kvalitativ visuell näranalys av fyra stillbilder från avsnittet undersöks hur ett grodperspektiv, högt perspektiv och ögonhöjd perspektiv samverkar med rumslig komposition och negativt utrymme för att konstruera ett narrativ om isolering. Analysen görs utifrån filmteoretiska begrepp från Bordwell och Thompson, animations-teoretiska perspektiv från Wells, Furniss och Beckman samt semiotiska analysverktyg från Rose och Barthes. Resultaten indikerar att kameravinklar och rumslig komposition utgör de primära narrativa verktygen i avsnittet. Grodperspektiv konstruerar maktlöshet, höghöjdsperspektiv förstärker sårbarhet och ensamhet, och ögonhöjdsperspektiv markerar tillfälliga ögonblick av tillhörighet som kontrasterar mot isoleringen. Färgsättning och text fungerar som stödjande element, underordnade kameravinkeln. Uppsatsen bidrar till förståelsen av hur animation som medium kan konstruera komplexa emotionella narrativ uteslutande med visuella medel. Det gestaltande arbetet utforskar hur affischer inom Skånetrafikens kollektivtrafik kan användas som beteendepåverkande verktyg genom sitt illustrativa bildspråk. I arbetet används befintliga posters från Skånetrafiken som formmässig utgångspunkt.