Bakgrund/tidigare forskning: Hbtqi-ungdomar rapporterar sämre upplevd psykisk och sexuell hälsa samtidigt som studier har visat att ungdomar inom Statens institutionsstyrelse (SiS) har sämre förutsättningar för att få stöd och upprätta en god psykisk och sexuell hälsa. Tidigare studiers resultat tillsammans med vetskap om ovanstående faktorer tyder på behov av ett systematiskt arbete och individuell anpassad vård och behandling, vilket stämmer överens med SiS värdegrund och förhållningssätt. Syfte: Uppsatsen syfte är att undersöka professionellas erfarenheter och upplevelser av bemötande av hbtqi-ungdomar och arbetet med hbtqi och sexuell hälsa inom SiS. Metod: Uppsatsen använder sig av kvalitativ metod och baseras på intervjuer med tio professionella. Intervjupersonerna har olika arbetsområden och de har delats in olika kategorier: ledande befattning, behandlingspersonal och hälso- och sjukvårdspersonal. Resultat: Uppsatsens resultat delas in i tre huvudsakliga teman: Det professionella arbetet: Erfarenhet, strategier och kompetensutveckling, En rådande arbetskultur: mellan hopp och förtvivlan och Behandlingsallians i det professionella samtalet. Uppsatsens resultat analyseras med hjälp av begreppet resiliens och genusteori med inriktning på femininitet och toxisk maskulinitet. Resultatet och analysen visar större erfarenhet hos flick-SiS att möta hbtqi-ungdomar än hos pojk- SiS. Intervjupersoner från pojk-SiS berättar om organisatoriska svårigheter att bemöta och ha ett aktivt arbete kring hbtqi och sexuell hälsa utifrån den rådande toxiska maskuliniteten på institutionerna. Flick-SiS presenterar mer en accepterande miljö vilket gynnar arbetet och bemötande av hbtqi-ungdomar. Behandlingsalliansen och ett professionellt förhållningssätt ses av samtliga intervjupersoner som grundläggande faktorer i detta arbete. Diskussion: Uppsatsens diskussion lyfter utmaningar kopplade till den rådande toxiska maskulinitetskulturen på pojk-SiS. Denna kultur medför begräsningar i arbetet kring hbtqi och sexuell hälsa samt en känsla av hopplöshet. Främst pojk-SiS diskuteras vara i behov av ett strukturerat förändringsarbete för att hbtqi-ungdomar ska även kunna placeras på pojk-SiS och att ungdomar ska kunna vara öppna med sin sexualitet, utan att utsättas för diskriminering, hot eller våld av vare sig personalen eller ungdomarna.