Arbetsmiljön i förskolan är ett område som blivit allt mer aktuellt och som även får utrymme i media. Mitt intresse för detta har väckts när jag kommit i kontakt med berättelser om utmattning och sjukskrivning som kopplats till stress i förskolläraryrket. Syftet med min studie är att undersöka förskollärares uppfattningar, erfarenheter och reflektioner av stress i förskolläraryrket. Syftet har besvarats genom följande frågeställningar: Vilka stressfaktorer identifierar förskollärarna i sitt yrke? Och hur upplever förskollärarna att stress i arbetet påverkar samspelet med barnen och det pedagogiska arbetet? Jag har valt att använda en kvalitativ metodsats i form av enskilda semistrukturerade intervjuer och fyra förskollärare med i avsnitt 11,75 års erfarenhet av förskollärarket har intervjuats. Materialet har sedan sorterats i teman och analyserats utifrån krav-kontroll- och stödmodellen. Dessa områden är personliga situationer, krav från styrdokument (planering och reflektionstid samt kvalitetsarbete), barngrupperna, kringuppgifter samt ständigt ökade krav. Dessa områden kan ses som delar av en helhet då det även framkommit att de påverkar varandra inbördes och när det gäller detta förvärras arbetsmiljöproblem. I samtliga områden har jag identifierat höga krav i kombination med låg kontroll vilket jag tolkar som den anspända situationen i krav-kontroll- och stödmodellen. I dessa situationer har förskollärarna saknat stöd av rektor och ledning men också från kollegor vilket pekar på den iso-spända situationen i krav-kontroll- och stödmodellen. Vidare visar resultatet på att när personalbristen blir omfattande och planeringstiden ställs in, avstannar den målstyrda undervisningen. Personalen prioriterar då att i första hand ge omsorg och försöka räcka till för barnens behov. Om personalbortfallet blir långvarigt kan personalen bli så utmattad att de inte känner sig närvarande och endast förmår prioritera barnens säkerhet. Avslutningsvis berättar förskollärarna hur kraven sedan 90-talet ständigt har ökat och ständigt fortsätter att öka, medan personaltätheten och personalens utbildningsnivå har minskat, vilket inneburit att de fått allt lägre kontroll.