Syftet med denna studie är att undersöka förskollärarnas förhållningssätt samt förskolebarnens beskrivningar till fri lek och digitala verktyg. De två frågeställningarna som studien grundar sig på är följande: Vilka förhållningssätt uttrycks av förskollärarna till den fria leken och de digitala verktygen? Hur beskriver förskolebarnen fri lek och digitala verktyg?

Val av syfte gjordes då vi under åren har observerat att den fria leken i interaktion med de digitala verktygen oftast faller mellan stolarna, därför ville vi undersöka vilka bakomliggande faktorer som kan ligga till grund för detta. Genom en kvalitativ metod utfördes semistrukturerade intervjuer med två förskollärare och fyra förskolebarn från två olika förskolor och kommuner. Den sociokulturella teorin användes som en grund i studien och begreppen artefakter, mediering, proximala utvecklingszonen, sociala samspel samt scaffolding för att analysera materialet. Genom våra sociokulturella ¨glasögon¨, tidigare forskning och litteratur, har vi kunnat utföra en diskussion som jämför detta med studiens syfte och frågeställningar.

Resultatet av studien visade att förskollärarna tycker att den fria leken är fantastisk att arbeta med och att digitala verktyg används mest i ett lärandesyfte. Förskollärarna försöker sammankoppla de digitala verktygen i den fria leken, men uttryckte att de behöver mer utbildning för att kunna stötta förskolebarnen och förstärka deras digitala kompetens. Studien visade även att förskolebarnen har en positiv inställning till de digitala verktygen och uttryckte en önskan att få använda dem under den fria leken, medan förskollärarnas syn är något mer skeptisk. De digitala verktygen och den fria leken hölls isär i de två verksamheterna då verktygen är placerade i ett låst skåp eller i ett pentry, detta för att förskolebarnen inte kan hantera verktygen.