Kultur tillhör alltid en del av undervisning i moderna språk. Nationella faktakunskaper som ofta förekommer i mina läroböcker gör mig tveksam på om dessa fakta direkt kan bidra till framgångsrik kommunikation vid kulturmöten. Utifrån mina tvivel syftar mitt examensarbete till att ta reda på vilka åsikter om kultur gymnasielärare i moderna språk har och hur de genomför sin kulturundervisning. Min undersökning baseras på kvalitativa intervjuer med sex verksamma gymnasielärare i moderna språk. I resultatet av intervjuerna visar sig att kultur ofta står i bakgrunden och är mindre viktig än de fyra språkfärdigheterna. Utvecklingen av nationella faktakunskaper ses som det viktigaste undervisningsmålet och -innehållet. Kunskaper och färdigheter som direkt kan bidra till kommunikation ses som mindre viktiga. Kultur betraktas ofta som konfliktfritt. Val av undervisnings- och textspråk beror starkt på vilket steg eleverna läser. Till följd av globalisering och internationalisering ska kulturbegreppet förknippas med mångfald och kultur ska idag förstås som ett uttryck av inneboende spänningar och motsägelser. Trots att faktakunskaper är viktiga för att bygga upp de sociokulturella kunskaper som de infödda förvärvat från sin barndom, ska kunskaper och färdigheter som gynnar kommunikation samt kritisk förmåga lyftas fram. Ämnesplanen som styr lärares tolkningar om kultur ska problematisera kulturbegreppet och ge ett kulturbegrepp som bäst anpassas till dagens postmoderna samhälle.