Syftet med denna uppsats är att genom semiotisk analys undersöka hur döden illustreras av Svein Nyhus i bilderboken Roy (Dahle 2009), som riktar sig till barn i åldern 6–9 år. Detta för att se hur illustrationerna kan vara skapade för: barnet, den vuxne samt som bidrag till samtalet dessa för när de läser bilderboken. I relation till uppsatsens problemområde: där vuxna tenderar att ha svårt att diskutera mer kontroversiella ämnen och livsfrågor med barn; undersöks den potential illustrationerna i bilderboken har att bemöta denna problematik och erbjuda lösningar. Detta diskuteras i relation till teorier om: bilderboken som terapeutiskt verktyg, barnpsykologi om döden samt bilderbokens dubbla tilltal. Resultatet av analysen visar på att det finns en stor potential för illustratören att skapa illustrationer på flera olika differentierings- och associationsnivåer, vilka talar till barnet, den vuxna medläsaren och som bjuder in till ett samtal mellan dessa. Ett sätt att göra detta är genom interaktion mellan olika individer och visuella element samt genom ett återkommande användande av abstrakta genomtänkta detaljer. Denna kunskap kan appliceras av de som utövar yrkesroller inom kommunikation och design; där en fått i uppdrag att visualisera mer kontroversiella ämnen för barn.