Den 1 juli 1994 trädde lagen (1994:137) om mottagandet av asylsökande barn i kraft och i den lagen regleras Migrationsverkets huvudansvar i denna fråga. Men den 1 juli 2006 trädde en reform av lagen i kraft gällande mottagandet, i syfte att förbättra processen. Lagändringen innebar att kommunerna istället skulle tillhandahålla boendet för de ensamkommande barn som kommer till Sverige på grund av att den kompetens, erfarenhet och stöd som krävs för att möta barn i sådana här situationer finns hos socialtjänsten inom kommunerna. Tidigare forskning har kartlagt och identifierat möjligheter och utmaningar gällande att arbeta i denna samverkansprocess. En av möjligheterna är den samlade kunskapen och en av utmaningarna är den brist på kompetens som finns i olika delar av processen. Denna uppsats tar avstamp i de resultat som tidigare nämnd forskning har resulterat i. Vi kan dock inte anta och utgå ifrån att samma utmaningar och möjligheter som identifierades i tidigare forskning förekommer i det studieobjekt som vi ska undersöka. Därför ämnar denna uppsats att beskriva den samverkansprocess som sker mellan aktörerna, Migrationsverket, Länsstyrelsen, Socialstyrelsen, Malmö Stad, transitboende, Region Skåne samt Sveriges Kommuner och Landsting vid mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen. Detta för att ta reda på om samma eller eventuellt andra utmaningar och möjligheter upplevs och hur de hanteras. Kvalitativa intervjuer har genomförts med 7 aktörer, 9 respondenter. Intervjumaterialet har kodats och teman har identifierats ur detta material som sedan analyserats och diskuterats. Uppsatsens resultat visar att liknande möjligheter och utmaningar som tidigare identifierats råder även i denna samverkansprocess. Kunskap och brist på kompetens är ett genomgående tema som kan grunda sig i flertalet orsaker. En tydligare gemensam målformulering, strukturerad uppföljning och större fokus på de kommuner som tar emot ensamkommande barn är några av de saker som skulle kunna underlätta och förbättra mottagandet.

A study on how seven participants are experiencing challenges and opportunities in the cooperation process at the reception of unaccompanied refugee children and how these are handled On 1 of July 1994 the law (1994:137) of reception of asylum-seeking children was instituted. The law regulated the Migration Board's primary responsibility in this matter. But the 1 of July 2006 an amended law in force regarding the reception of unaccompanied refugee children was instituted, in order to improve the process. The change in the law meant that municipalities should instead provide accommodation for unaccompanied refugee children who come to Sweden because of the skills, experience and support necessary to meet the children in these situations is situated at the social services within municipalities. Previous research has identified opportunities and challenges of working in such a cooperation process. One of the possibilities is the collective knowledge and one of the challenges is the lack of competence that exists in some organizations. This paper builds on the results previously mentioned research has resulted in. However, we cannot assume that the same challenges and opportunities identified in previous research appear in the study, which we will investigate. Therefore, this paper intends to describe the cooperation process that takes place between the participants, when unaccompanied refugee children arrives to Sweden, to find out whether the same or any other challenges and opportunities are perceived and how they are handled. Qualitative interviews were conducted with seven participants, nine respondents. The interviews were coded and themes were identified from this material which is then analyzed and discussed. The results of the paper show that similar opportunities and challenges identified earlier also exist in this cooperation process. Knowledge and lack of competence are a recurring theme that can be carried out in several causes. A distinct collective goal setting, more structured follow- up and more focus on the municipalities, which already receive unaccompanied refugee children, are some of the things that could facilitate and improve the reception.