Denna uppsats undersöker i vilken utsträckning svenska företag som är medlemmar i United Nations Global Compact (UNGC) inkluderar våld i nära relation (Intimate Partner Violence, IPV) i sina strategier för socialt ansvarstagande (Corporate Social Responsibility, CSR). Studien syftar till att kartlägga förekomsten av IPV som CSR-fråga, samt att identifiera eventuella branschspecifika mönster i hur företagen hanterar eller undviker frågan. 

För att besvara studiens syfte har en kvalitativ dokumentanalys genomförts av hållbarhetsrapporter, UNGC:s Communication on Progress (CoP)-rapporter och andra CSR-dokument från åtta svenska företag inom fyra olika brancher: livsmedlesindustrin, fordon och fordonsdelar, hälsa- och sjukvård samt IT och teknik. Urvalet har varit målinriktat för att spegla variation i branch, storlek och CSR-orientering. Analysen har strukturerats utifrån Carolls (1991) pyramidmodell för företags samhällsansvar, samt fyra tematiska analyskategorier relaterat till IPV. 

Resultatet viras att IPV är helt frånvarande i de analyserade dokumenten. Ingen av organisationerna nämner IPV, domestic violence eller könsbaserat våld i sina rapporter, och inga interna policys, åtgärder eller externa samarbeten relaterade till frågan har kunnat identifieras. Detta gäller samtliga brancher och företag. Däremot visat vissa brancher, särskilt hälso- och sjukvård samt IT och teknik, ett mer individorienterat språkbruk inom CSR som potentiellt skulle kunna skapa utrymme för framtida inkludering av IPV-frågor. 

Slutsatsen är att våld i nära relationer inte betraktas som en CSR-fråga bland svenska UNGC-medlemsföretag i nuläget, trots att det enligt forskningen är en viktig arbetsmiljö- och människorättsfråga. Studien visar på en tydlig diskripans mellan företagens deklarerade värdegrund och deras konkreta åtgärder, vilket indikterar ett strukturellt ansvarsgap i CSR-praktiken.