I den svenska skolan är 26 % av eleverna utrikesfödda eller har en eller båda föräldrar som är utrikesfödda (Skolverket 2022). Av dessa elever har en del kommit till Sverige efter skolstart och måste därför förhållandevis snabbt erövra ytterligare ett språk förutom förstaspråket för att klara skolan. Syftet med föreliggande longitudinella studie är att analysera två elevers skriftspråkliga utveckling från deras ankomst vid årskurs fyra och framöver under mellanstadiet. Båda eleverna har tidigare litteraciterats på ett språk som inte är deras ursprungliga förstaspråk, vilket innebär att de behärskade flera språk vid ankomsten till Sverige. Det huvudsakliga materialet består av elevtexter i form av dagböcker och arbetsuppgifter från hela mellanstadiet. Som bakgrundsmaterial finns också enkäter och inspelade samtal. Elevernas namn är anonymiserade, vårdnadshavarna har fått information enligt VR:s forskningsetiska principer (2002 och 2017) samt gett skriftligt samtycke. Eleverna har fått information enligt de forskningsetiska principerna och samtyckt muntligt. Materialet har analyserats med utgångspunkt från satsgrammatiska och textgrammatiska analysverktyg (Platzack, 1987; Teleman m.fl., 1999; Ekeroth, 2011).
Tidigare forskning har vid analys av högstadieelevers texter vid nationella prov visat att flerspråkiga elever som börjat lära sig svenska efter skolstart fortfarande ofta har ett antal avvikelser från målspråket (Magnusson, 2011). Även om eleverna kan hantera svenskan någorlunda korrekt är informationsstrukturen oftast inte helt idiomatisk sett ur svenska språkets synvinkel (Lindgren & Svensson, 2015). I denna studie lyfts inte slutprodukten under ett tillfälle utan vi följer elevernas skrivprocess under hela mellanstadiet. Våra preliminära resultat visar att det finns en avgörande tidsperiod då avvikelserna tycks börja avta samtidigt som satsstrukturerna blir alltmer avancerade.