De senaste tio åren har bjudit på ett nästan omåttligt intresse för mindfulness och idrott. Trenden har medfört en mängd skilda användningar av begreppet och ett ökat behov av att få överblick och kunna analysera mindfulnesstrender inom idrottsområdet. I detta sammanhang har olika kunskapsöversikter slagit fast att både experimentella studier och observationsstudier visar på tydliga resultat att mindfulness underlättar för idrottsutövare att prestera bättre, minska ångest och negativa tankar samt att åtnjuta erfarenheter i termer av flow.

Den här forskningsöversikten fokuserar den forskning som uttryckligen använder begreppen mindfulness och idrott (sport). Sökresultatet inkluderar 396 publikationer (peer review-artiklar, böcker, bokkapitel). Mindfulnessforskningen handlar här om prestation och mentala förmågor (det idrottspsykologiska området) samt kroppslighet och subjektiva erfarenheter (det idrottspedagogiska området). Det kan ses i kontrast till hur vi religionshistoriskt kan följa mindfulnessforskningen i relation till nyandlighet och kommersialism och utbildningsvetenskapligt i relation till mental (elev)hälsa. 

Forskningsfältet har expanderade stadigt mellan åren 2006 och 2016 och därefter exponentiellt. Kunskapsöversikter rapporterar även att det skett en utveckling av studierna från 2017 och att senare årens studier uppmät högre kvalitet i forskningsdesign och resultat. För idrottspsykologin har mindfulnessforskningen inneburit att disciplinen rört sig från traditionella psykologiska modeller som bygger på att idrottare upparbetar personlig kontroll över psykologiska processer, till mindfulnessinfluerade modeller som bygger på att psykologiska processer måste mötas med acceptans och ödmjukhet.

Det är svårt att dra några slutsatser om eventuella skillnader mellan individuell idrott och lagidrott när det gäller mental hälsa och mindfulnessbaserade program. Studier visar även att det existerar individuella skillnader i mindfulnessattityd och att dessa påverkar utövares förmåga att ta till sig olika program för mental träning. Sådana resultat kan exempelvis hjälpa idrottspsykologer med att anpassa olika program för mental träning. Forskningen har även identifierat olika mindfulnessprofiler vilket har potentialen att vägleda insatser och program för mental träning inom idrott.

Då resultaten från meta-analyser visar för stor spridning i design och urval för att kunna fastställa någon kvantitativ syntes av samlade resultat är det vanligt med narrativa synteser. Därtill efterfrågas fler randomiserade kontrollgruppsstudier som fokuserar mental hälsa hos en bred population av idrottsutövare och inte bara elitutövare. Likaså existerar det få studier med ett uttalat syfte att förbättra de vetenskapliga metoderna som används. Då fältet nu uppvisar en exponentiell ökning av forskning blir den här utmaningen extra viktig att lösa. De publiceras väldigt många studier men de genomförs på sätt som gör det omöjligt att ackumulera kunskap. Kunskapen kan sägas bli bredare men inte djupare.

Slutligen har det uppmärksammats att mindfulness i första hand används för att hantera tränares och utövares tankar, känslor och beteende medan forskningen i mindre utsträckning undersökt potentialen för att främja goda idrottskulturer och motverka rasism, mobbning och sexuella trackaserier.