Idag saknas en statlig granskningsnämnd när det gäller läromedel som används i skolan. Ansvaret för denna granskning vilar numera på den enskilda läraren. Det enorma utbudet av olika typer av läromedel kan skapa en förvirring och stress i val läraren ska göra. Syftet med detta arbete är att klargöra vilken typ av lärande som erbjuds i några utvalda digitala läromedel. Läromedlen som analyserats används i svenskundervisningen och därmed granskas de utifrån svenskämnets centrala innehåll. Arbetets teoretiska utgångspunkt är det sociokulturella då samarbete och språklig interaktion är en central del av skolans ändamål och strävan. Utöver begrepp som är kopplade till den sociokulturella teorin tar studien även fasta i behaviorism samt teorier gällande språk och svenskundervisning. Det empiriska materialet består av fyra digitala läromedel som valts ut genom en enkätundersökning och därefter analyserats. Innehållsanalysen görs utifrån en tabell som består av skrivelser i svenskämnets centrala innehåll samt andra viktiga, utifrån ett lärandeperspektiv, analyspunkter. Resultatet från enkätundersökningen och innehållsanalysen visar att läromedlen främst används och lämpar sig för enskilt arbete. Läromedlens primära funktion är att med varierade uppgifter färdighetsträna elever i bokstavskännedom, alfabetet samt utveckla en fonologisk medvetenhet. Ett av de analyserade läromedlen fokuserar enbart på läsning av skön- och facklitteratur. Utifrån den analyserade datan kan vi dra slutsatsen att dessa läromedel bör användas som ett komplement till övrig undervisning.