Syftet med forskningen är att bidra med kunskap om hur lärare kan gå tillväga för att synliggöra enskilda elevers matematikkunskaper utifrån ett kooperativt lärande. Det kooperativa lärandet förespråkar att elevers kunskapsutveckling ökar när de interagerar i grupper. Problematiken är hur lärare kan synliggöra enskilda matematikkunskaper när eleverna ständigt arbetar tillsammans med andra. För att ta reda på lärares tillvägagångssätt använder forskningen sig av en kvalitativ metodtriangulering som innehåller både en enkät och intervjuer. När det sociokulturella perspektivet bidrar till ökad kunskapsinlärning med hjälp av bland annat scaffolding, vill forskningen ta reda på hur lärarna synliggör den proximala utvecklingszonen hos varje enskild elev i matematikundervisningen. Resultatet visar att lärare upplever att det går att synliggöra enskilda matematikkunskaper när eleverna arbetar under ett kooperativt lärande. De hävdar att kunskaperna synliggörs när eleverna är aktiva i sina grupper, alternativt att lärare kan höra hur eleverna resonerar och använder matematiska begrepp. Däremot menar lärarna att det är väldigt tidskrävande att hinna synliggöra varje enskild individ under ett kooperativt lärande. Slutsatsen är dock att det kooperativa lärandet är bra för inlärningsförmågan men för att synliggöra de enskilda matematikkunskaperna rekommenderar lärarna att komplettera med individuella uppgifter.