Uppsatsen syftar till att analysera två styrdokument från den svenska regeringen angående bilateralt bistånd, samt kartlägga och analysera ett bilateralt biståndsprojekt mellan Sverige och Serbien för att se om projektet i praktiken går i linje med regeringstexterna. Analysen görs som en kvalitativ textanalys med idealtyper som verktyg, vilka är baserade på de tre förvaltningsteorierna Public Administration (PA), New Public Management (NPM) och New Public Governance (NPG), samt även en kartläggningsmetod för biståndsprojektet.Slutsatsen som dras av analysen är att det första analyserade styrdokumentet, Proposition 1962:100, genomsyras av PA men visar tecken på att influeras av NPM. Det andra dokumentet, Regeringens skrivelse 2013/14:131 baseras främst på NPM men innehåller även tendenser av NPG i vissa delar. Implementeringen av biståndsprojektet innehåller både drag av NPM och NPG. Biståndspolitiken som den ser ut idag har sammanfattningsvis förändrats från att lägga fokus på att hjälpa de allra fattigaste av moraliska skäl, till att baseras på en bredare definition av fattigdom och även syfta till att stärka EU:s roll globalt.