Den här uppsatsen undersöker hur parfymproducenter väljer att visuellt kommunicera sina varumärken och designa förpackningar. Detta utförs genom visuell retorik där studien undersöker de strategier som använts i reklam samt hur brandingen återspeglas i förpackningsdesignen. Undersökningsmaterialet utgörs av utvalda produkter hos de tre parfymvarumärkena Dior, Paco Rabanne och Byredo. Analysen innefattar även frågan om hur kvinnor och män representeras i varumärkets bildspråk, till exempel om de endast porträtteras i enlighet med sina respektive könsstereotyper. Den grafiska designens utveckling har gjort det möjligt att producera olika former av grafiska uttryck på flaskor och förpackningar. Trots dessa möjligheter är parfymindustrin ofta könskodad och likt många andra branscher väldigt likriktad i sin visuella kommunikation, det vill säga att företag ofta följer en typ av norm eller tradition för hur de förväntas kommunicera och hur deras visuella identiteter ska se ut. 

Uppsatsen har föregåtts av ett relaterat designprojekt, där ett skovarumärke med ett annorlunda bildspråk och förpackning skapats. Dess visuella kommunikation har skiljt sig från de konkurrerande varumärkena beträffande uttryck och maner. Ett spännande projekt där positioneringen även visar på risken för otydlighet. Undersökningen visar att parfymvarumärkenas branding återspeglas i förpackningsdesignen genom trycket av logotyp och att kombinationen av grafiska element, typsnitt, färg och form där den huvudsakliga uppgiften är att rikta sig mot kvinnor eller män, är överrepresenterad. Den visar också att könsstereotyper men även särskiljande kommunikation finns representerad inom parfymreklam. 

This essay examines how perfume producers choose to visually communicate their brand and packaging design. This is done through visual rhetoric where the study examines the strategies used in advertising and how the branding is reflected in the packaging design for some selected products of the three perfume brands Dior, Paco Rabanne and Byredo. The analysis also includes the question of how women and men are represented in the brand’s imagery, for example if they are only portrayed in accordance with their respective gender stereotypes. The development of graphic design has made it possible to produce various forms of graphic expression on bottles and packaging. Despite these possibilities, the perfume industry is often gender-coded and, like many other industries, very uniform in its visual communication, that is to say companies often follow a type of norm or tradition for how they are expected to communicate and what their visual identities should look like.

The essay was preceded by a related design project, where a shoe brand with a different imagery and packaging was created. Its visual communication has differed from the competing brands in terms of expression and manner. An exciting project where the positioning also shows the risk of ambiguity. The survey shows that the branding of perfume brands is reflected in the packaging design through the print of the logo and that the combination of graphic elements, fonts, color and shape where the main task is to target women or men, is overrepresented. It also shows that gender stereotypes but also distinctive communication are represented in perfume advertising.