I denna artikel utvecklas och diskuteras begreppet den levande dialogen, som ett sätt att förstå hur mötet mellan studenter och lärare kan skapa en god lärandesituation. Resonemanget exemplifieras med tre situationer där vi tänker oss att studenten bör vara aktiv i dialogform för att skapa dessa lärandesituationer: föreläsning, handledning och läsning. Dessa tre situationer är valda för att de kan uppfattas som tre ganska olika pedagogiska situationer och för att det är tre vanliga former av undervisning inom universitetet. Utgångspunkten i artikeln är att undersöka likheterna mellan de tre, snarare än skillnaderna. Det sistnämnda exemplet används också för att diskutera att dialogen inte behöver vara mellan två subjekt, utan skapas till exempel också i studentens möte med kurslitteratur.