Syftet med denna studie är att förstå vad en språkstörning kan vara samt att ta reda på vilka metoder man använder sig av på en specifik språkförskola och skola för att hjälpa barnen framåt i språk – läs - och skrivutveckling. Jag anser det viktigt att belysa och sprida kunskap om detta, för att lättare kunna bemöta och individanpassa metoder för elever med språkstörning. I denna empiriska undersökning har jag använt mig av intervjuer och observationer som metoder. Jag har intervjuat fyra pedagoger, två specialpedagoger och en logoped.De nio observationerna har utförts på en språkförskola, en årskurs ett, en årskurs tre samt i specialundervisning för elever med språkstörning. Resultatet visar på att samtliga informanter hade liknande synsätt om vad språkstörning kan vara, de menade bland annat att barnen har svårt att tala och förstå det som talas, vidare menade de att barnen kan få svårigheter i kommunikation och sampel med andra. Informanterna använde sig av liknande förhållningssätt som att individanpassa undervisningen för barnen och att använda en struktur som barnen kände sig trygga med.Metoderna som framkom av undersökningen var bland annat Alternativ kompletterande kommunikation (AKK) som användes av samtliga informanter, detta i form av tecken som stöd, visuella bilder samt konkreta material, för att föra de språkstörda barnen framåt i deras språk- läs- och skrivutveckling. Resultatet visade vidare på att en grundläggande språklig medvetenhet och ett samspel i kommunikation med andra är viktiga faktorer i barnens utveckling.Dessutom är det av betydelse hur klassrumsmiljön är utformad runt barn med språkstörning. Enligt Hansson, Håkansson, Nettelbladt och Salameh (2007) kan språkstörning visa sig i fyra domäner. Dessa är fonologisk, grammatisk, semantisk samt pragmatisk.För att underlätta de språkstörda barnens språk- läs- och skrivutveckling är struktur, medveten språklig träning och individanpassad undervisning främjande.