Syftet med uppsatsen är att undersöka hur pedagoger samtalar kring autism samt att belysa undervisningen av autistiska barn. Argumenten för att lyfta upp barn, lärande och autism i föreliggande examensarbete är flera. Vi uppfattar att det finns många myter kring autism och dessutom har vi upplevt att autism varit osynligt både i vår utbildning och i samhället i stort. Våra huvudsakliga frågeställningar är: Hur ser pedagoger på autism? Vilka pedagogiska hjälpmedel och metoder används i undervisningen? När det gäller teori och tidigare forskning har vi valt att koncentrera oss på Christopher Gillberg, Lorna Wing och Eva Kärfve. Det empiriska materialet har vi samlat in med hjälp av egna observationer av autistiska barn och deras skolmiljö samt med hjälp av intervjuer med förskollärare, en specialpedagog, föräldrar till autistiska barn och barnpsykologer. Den viktigaste slutsatsen är att alla autistiska barn är olika och har individuella intressen och behov. Spektrat är stort och medan en del fungerar bra på egen hand i en vanlig skolklass behöver andra en personlig assistent under hela skoldagen och ytterligare en grupp mår bäst i särskolan med små barngrupper och fler pedagoger. En annan slutsats är att diagnostiseringen inte är helt oproblematisk samt att det inte är självklart vad autism är och hur detta kan fastställas samt förklaras.