Syftet med vår undersökning har handlat om att försöka få klarhet i vad som hindrar eller möjliggör skolutveckling. Vi har i examensarbetet Möjligheter och hinder för förverkligandet av en självförnyande och demokratisk skola – Sett utifrån olika perspektiv och ramfaktorteorin (Possibilities and obstacles for fullfullment of a modern and democratic school – Analysed from different perspectives and the framefactor theory) ställt ett antal frågeställningar som vi besvarat genom ett deduktivt, kvalitativt arbetssätt. Detta innebär att vi utgått från teori och hypoteser som vi sedan prövat med verkligheten genom intervjuer. Synen på skolutveckling har skiftat, men en gemensam nämnare vi iakttagit är att nästan samtliga informanter associerar begreppet mot något framåtsyftande och gemensamt för skolan att sträva mot som en måluppfyllande helhet. Den teori som vi använt för vårt arbete kallas ramfaktorteorin. Den har hjälpt oss att få syn på de yttre och inre ramar som hindrar eller möjliggör skolutveckling. Yttre ramar handlar om strukturella och organisatoriska faktorer och inre av lärares egen inställning till skolutveckling. Vi har synliggjort att yttre ramar som schemaläggning, grupperingar, ledning och organisation kan bidra till att ett visionärt tänkande med progressivistiska pedagogiska metoder antingen kan förverkligas eller negligeras. Oförmågan att samarbeta och tala kring gemensamma begrepp som demokrati, kunskap, genus och skola gör att implementeringen av nya pedagogiska tankar blir svåra att realisera. Vi har visat att det kan bero på rädsla, feghet eller ovilja att fullt ut vilja sätta sig in i vad en demokratiskt styrd skola kan innebära för att implementeringen skall kunna bli ett faktum. Resultat av denna oförmåga gör att skolan stagnerar och den traditionella och auktoritära skolan lever kvar med dess ensidiga metoder att framförallt mäta kunskap objektivt och behålla ett gammalt normsystem.