Abstract: Syftet med denna uppsats är att undersöka hur socialsekreterare som arbetar med ekonomiskt bistånd upplever det individuella handlingsutrymme som ramlagen SoL ger. Studien baseras på fem kvalitativa intervjuer med socialsekreterare som arbetar i västra Skåne. Resultatet visar att informanterna upplever ett stort handlingsutrymme i möjligheten att påverka sitt arbetssätt, sina arbetsuppgifter samt i möjligheten att prioritera sin tid samt även i hur man väljer att bemöta klienten. Möjligheten att ställa krav på klienten och bestämma storleken på dessa krav är en maktfaktor som informanterna visar en medvetenhet om inom sitt handlingsutrymme. Handlingsutrymmet vid individuella bedömningar upplevs som tämligen stort men vikten av att motivera och förankra beslut betonas. Informanterna anser att handlingsutrymmet är nödvändig för klientens rättsäkerhet då det ger möjlighet till individuella hänsynstaganden. Indirekt påverkas handlingsutrymmet av organisationens resurser men mest tycks relationer till kollegor, klienter men även till närmaste chef påverka. Betydande är även arbetsplatskultur och arbetsbelastning. Problem som framkommit är de skillnader i bedömningar som informanterna upplever mellan kommuner och stadsdelar. Här ger ramlagen kommunerna ett alldeles för stort handlingsutrymme enligt informanterna.