I denna litteratursammanställning presenteras de inre resurser sjuksköterskor utvecklar genom att delta i omvårdnadshandledning. Ett omvårdnadshandledningstillfälle innebär att sjuksköterskor träffas i grupper med en handledare för att reflektera och samtala enligt en viss struktur om omvårdnad. Omvårdnadshandledningens syften beskrivs av flera författare och det gemensamma draget är tron på att den kan stärka kvaliteten i omvårdnaden. Metoden är en litteratursammanställning i vilken Polit och Becks (2006) beskrivning av litteratursammanställningens tillvägagångssätt använts. Litteratursökningen utfördes i databaserna CINAHL, PubMed samt SweMed+. De kvalitetsgranskade studierna utgörs av fem studier med kvantitativ forskningsansats, tre med kvalitativ forskningsansats samt två litteratursammanställningar. Studierna är för få för att dra några generella slutsatser men ger en antydan om att sjuksköterskors inre resurser utvecklas av att delta i omvårdnadshandledning. Nio inre resurser definierade enligt Carnevali (1996) användes för att analysera studiernas resultat. Genom att tillämpa Carnevalis modell för omvårdnadsdiagnostik i ett annat sammanhang kan de inre resurserna användas som ett instrument för att tolka omvårdnadshandledningens betydelse för sjuksköterskor. Studiernas resultat tycks tyda på att sjuksköterskor utvecklar inre resurser definierade av Carnevali (1996) genom att delta i omvårdnadshandledning. Graden av utveckling av de olika resurserna varierar. Kunskap, sinnesstämning och styrka förekom flest gånger i artiklarnas resultat, medan motivation, uthållighet och mod var mest sällsynta. Resultaten i studierna kunde återkopplas till litteraturen om omvårdnadshandledning, med undantag för resurserna kopplade till uthållighet, motivation och styrka. Det förefaller vara möjligt att använda Carnevalis (1996) resonemang om inre resurser som analysinstrument, vilket kan ge nya idéer kring förståelsen för betydelsen av omvårdnadshandledning.

This literature review presents the inner resources nurses develop through participation in clinical supervision for nurses. A session of clinical supervision means that nurses meet in groups with a supervisor to reflect and talk about nursing, following a specific structure. The purposes of clinical supervision are described by several authors and the common feature is the belief that it can strengthen the quality of nursing care. The method is a literature review in which Polit and Beck’s (2006) description of the literature review approach was used. Literature search was conducted in the databases CINAHL, PubMed and SweMed+. The quality controlled studies consist of five studies with quantitative research approach, three with qualitative research approach and two literature reviews. The studies are too few to draw any general conclusions, but shows an indication that the nurses' inner resources were developed by participating in nursing supervision. Nine inner resources as defined by Carnevali (1996) were used to analyze the study results. By applying Carnevalis model for nursing diagnosis in a different context, the inner resources were used as an instrument to interpret the significance of clinical supervision for nurses. The results of the quality controlled studies’ seem to indicate that nurses develop inner resources defined by Carnevali (1996), by participating in clinical supervision. The degree of development of the various resources varies. Knowledge, frame of mind and strength were the most frequently mentioned resources in the articles’ results, whereas motivation, perseverance and courage were the most rarely mentioned. The results of the studies were re-connected to the literature on clinical supervision, with the exception of the resources linked to perseverance, motivation and strength. The use of inner resources of Carnevali (1996) as an analytical tool, can perhaps provide new ideas for understanding the significance of clinical supervision.