Senare års forskning visar på att obstruktivt sömnapnésyndrom, OSAS, är en både underdiagnostiserad och underbehandlad sjukdom. Detta beror delvis på att många personer med OSAS är omedvetna om sitt tillstånd. Sjukdomen innebär återkommande totala andningsuppehåll under sömn och en hypoxi som leder till en rad olika komplikationer, däribland hjärtkärlsjukdomar. Syftet med denna studie var att utreda vad som påverkar OSAS och vilken roll sjuksköterskan kan spela i vården av dessa patienter. Metoden som användes var en litteraturundersökning. Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar som erhölls genom databaserna PUBMED samt SAMSÖK. Teman som utkristalliserades var sömnposition, kroppsvikt och tandstatus. Trots att behandlingen av OSAS till stor del bygger på medicinska åtgärder visar resultaten i denna litteraturundersökning att sjuksköterskor har en viktig funktion i både upptäckten av nya fall samt i behandlingen. Omvårdnadsåtgärder såsom information om förändrad sömnposition och viktnedgång har visat sig ha signifikant betydelse för obstruktiv andning.

Medical research in recent years has shown that Obstructive Sleep Apnea Syndrome, OSAS, is an affliction for which both diagnosis and treatment are often inadequate. In part, this is due to the fact that many people suffering from OSAS are not aware of the problem. The disease causes recurrent complete stops of breathing during sleep and hypoxia that may bring about various complications, for instance cardiovascular disorders. The purpose of this study, carried out as a literature survey, was to determine what factors affect OSAS and what role the nurse may play in the care of patients suffering from this disease. The survey of the literature by means of the data bases PUBMED and SAMSÖK yielded ten scientific articles showing that although various medical measures constitute the treatment of choice of OSAS the nurse plays an important role in the treatment and the diagnosis of new cases. Preventive care measures such as information about appropriate sleeping positions and reduction of weight have proven to be of significant value in the treatment of OSAS.