Under de första åren av 2000-talet betraktades ”den galopperande sjukfrånvaron” som en av de absolut viktigaste frågorna i den välfärdspolitiska debatten. En mängd aktörer förde fram olika (och ibland konkurrerande) uppfattningar om problemet, dess orsaker och tänkbara lösningar. Sådana skeenden brukar kallas problemdefinieringsprocesser och har stor betydelse, både för vilka frågor som hamnar på de massmediala och politiska dagordningarna och för utvecklingen av offentliga policies. I rapporten studeras hur tre centrala aktörer i debatten – LO, Svenskt Näringsliv och Sveriges Läkarförbund – definierade sjukfrånvaroproblemet. Resultaten visar att de tre aktörernas olika problemdefinitioner var nära knutna till de politiska och materiella intressen de företräder. Valet av problemdefinition kan till stor del betraktas som en makt- och intressekamp, där aktörerna kämpar om ”äganderätten” till problemet.