Guld har i många år använts som rekonstruktionsmaterial vid bettrehabilitering. Mer än 50% av Sveriges vuxna befolkning har kronor och/eller broar framställda i guldlegering och guld används också till stift i rotfyllda tänder, på vilka sedan kronor kan fästas. Guld har länge betraktats vara inert, dvs. ej kunna ge några reaktioner vid användning i kroppen, men på senare år har en ökad frekvens av kontaktallergi mot guld kunnat konstateras. Kontaktallergi är en typ av allergi, som vid upprepad kontakt med ämnet kan ge patienten en reaktion i hud och slemhinna. När det gäller guld kan kontaktallergi uppstå t.ex. under guldringar, av örhänge eller av halsband. När man utreder patienter för kontaktallergi mot guld – s.k. lapptestning, fäster man en häfta med guldsaltet guldnatriumtiosulfat (GSTS) på ryggen i 48 timmar. Patienten tar efter dessa två dygn bort testlappen och 3–4 samt 7 dagar efter exponeringen värderas den eventuellt uppkomna reaktionen av en hudläkare. Reaktionerna kan klassas som ospecifika irritationsreaktioner, negativa reaktioner, tveksamma reak-tioner och allergiska (positiva) reaktioner av eksemtyp. 1991 började man i Malmö rutinmässigt använda GSTS vid lapptestning av kontaktallergi mot guld, och då kunde konstateras att 10 % av de testade uppvisade kontaktallergi mot guld. Man har också visat att ett positivt lapptest är en manifestation av kontaktallergi. GSTS är, efter nickelsulfat, det näst vanligaste allergenet, som ger positiv hudreaktion vid rutintestning av eksempatienter. Detta tillsammans med en enkätstudie, som indikerade att kontaktallergi för guld var överrepresenterat hos patienter som hade guld i munnen, utgör bakgrunden till detta avhandlingsprojekt. I det första delarbetet studerades om dentalt guld (kronor, broar, inlägg) kunde sättas i samband med kontaktallergi för guld. Patienterna som ingick i studien var patienter som skulle testas eftersom de hade eksem. Resultaten visade att de patienter som vid tandläkarundersökning visat sig ha guld i munnen också i större utsträckning hade kontaktallergi för guld vid lapptestning. Symtom i munnen eller tecken på munslemhinnereaktioner kunde dock inte sättas i samband med dentalt guld eller positivt lapptest för guld. Däremot kunde det konstateras att de som hade mycket guld i munnen i större utsträckning hade kontaktallergi mot guld. I delarbete två studerades guldhalten i blodet hos samma patientpopulation. Det kunde konstateras att de patienter som hade dentalt guld hade förhöjda värden av guld i blod. I tredje delarbetet undersöktes mängden guld i blod efter att patienterna fått guldinlägg, vilket motsvarar en krona men med en fyllnings utsträckning. Patienterna hade mer guld i blodet efter att inläggen satts in jämfört med mängden guld i blod innan inläggen sattes fast. Fortfarande 15 år efter att inläggen sattes in hade patienterna förhöjda värden av guld i blod, vilket måste tolkas som en kontinuerlig frisättning av guld från dentalt guld till blod. Förhöjda värden av guld i blod har visat sig ha betydelse för hudens reaktion i kontakt med guld. Huruvida det föreligger ett samband mellan dentalt guld, kontaktallergi mot guld och munslemhinnelesioner, är inte väl utrett. Dock har studier på patienter med oral lichen indikerat att dessa patienter skulle kunna vara allergiska mot guld, men även mot andra tandvårdsmaterial. I fjärde delarbetet undersöktes därför patienter med oral lichen, med avseende på kontaktallergi mot guld i jämförelse med kontrollpatienter, vilka var remitterade till Yrkes- och miljödermatologiska avdelningen, Hudkliniken i Malmö, för misstanke om allergiskt kontakteksem. I denna studie kunde man finna en numerär skillnad avseende kontaktallergi för guld men inte någon statistisk skillnad mellan grupperna. Det är därför av vikt att i fortsatta studier, med större undersökningsmaterial, försöka utröna om det finns ett statistiskt säkert samband mellan oral lichen och kontaktallergi mot guld eller andra tandvårdsmaterial eftersom dessa patienter kan uppleva perioder med stora besvär, vilka kan försvåra både födointag och upprätthållande av en adekvat munhygien.