Nils Holgersson och den historiska romanen Rubriken på det här föredraget är inte okontroversiellt. Nils Holgersson skrevs för att vara en ”läsebok för folkskolan”. Berättelsen är tillika en saga. Och om den ändå är en roman, så är den väl närmast att betrakta som en geografisk roman? Men redan det faktum att Nils Holgersson inte låter sig infångas i kategorier som saga, läsebok eller geografitext utan snarare är allt detta på samma gång pekar mot att verket snarare är en roman. Verket är för övrigt polyfoniskt anlagt, röster bryts mot varandra, och skeendet är uupbrutet. Huvudpersonen genomgår dessutom en bildningsresa (i Bildungsroman-tradition). Vidare är geografin indränkt i tid; Lagerlöfs platser är kronotoper i Bakhtinsk mening. Användandet av myter och legender och förhållningssättet till traditionen är också karaktäristiskt för den historiska romanen. I mitt paper berör jag också hur Lagerlöfs sätt skriva tid-plats-nation förvaltas i senare svensk och nordisk ungdomslitteratur. Björn Sundmark Nils Holgersson och den historiska romanen Rubriken på det här föredraget är inte okontroversiellt. Nils Holgersson skrevs för att vara en ”läsebok för folkskolan”. Berättelsen är tillika en saga. Och om den ändå är en roman, så är den väl närmast att betrakta som en geografisk roman? Men redan det faktum att Nils Holgersson inte låter sig infångas i kategorier som saga, läsebok eller geografitext utan snarare är allt detta på samma gång pekar mot att verket snarare är en roman. Verket är för övrigt polyfoniskt anlagt, röster bryts mot varandra, och skeendet är uupbrutet. Huvudpersonen genomgår dessutom en bildningsresa (i Bildungsroman-tradition). Vidare är geografin indränkt i tid; Lagerlöfs platser är kronotoper i Bakhtinsk mening. Användandet av myter och legender och förhållningssättet till traditionen är också karaktäristiskt för den historiska romanen. I mitt paper berör jag också hur Lagerlöfs sätt skriva tid-plats-nation förvaltas i senare svensk och nordisk ungdomslitteratur. Björn Sundmark Nils Holgersson och den historiska romanen Rubriken på det här föredraget är inte okontroversiellt. Nils Holgersson skrevs för att vara en ”läsebok för folkskolan”. Berättelsen är tillika en saga. Och om den ändå är en roman, så är den väl närmast att betrakta som en geografisk roman? Men redan det faktum att Nils Holgersson inte låter sig infångas i kategorier som saga, läsebok eller geografitext utan snarare är allt detta på samma gång pekar mot att verket snarare är en roman. Verket är för övrigt polyfoniskt anlagt, röster bryts mot varandra, och skeendet är uupbrutet. Huvudpersonen genomgår dessutom en bildningsresa (i Bildungsroman-tradition). Vidare är geografin indränkt i tid; Lagerlöfs platser är kronotoper i Bakhtinsk mening. Användandet av myter och legender och förhållningssättet till traditionen är också karaktäristiskt för den historiska romanen. I mitt paper berör jag också hur Lagerlöfs sätt skriva tid-plats-nation förvaltas i senare svensk och nordisk ungdomslitteratur. Björn Sundmark