Artikeln är en essä som undersöker likheterna mellan rörelsekulturen parkour och den franske filosofen Michel Serres metodologi. I essän skisseras ett förhållningssätt inom kulturstudier vilket ges namnet "konsten att spåra". Detta förhållningssätt kännetecknas av sina anspråk att inkludera och skapa intimitet med det den undersöker. Detta till skillnad från den distans som det, i artikeln till "konsten att spåra" kontrasterande, kritiskt-analytiska förhållningssättet implicerar.

The article is an essay which explores the similarities between the physical culture of parkour and the methodology of French philosopher Michel Serres. What is sketched out in the essay is a stance for cultural studies scholars, a way of doing research which is leant the name "the art of tracing". This stance is characterized by intimacy with that which is investigated, rather than by the distance which the essay ascribes the critical analytical stance.