Tandimplantat utsätts för både tekniska och biologiska komplikationer; de senare innefattar mukosit och periimplantit. Ett stort antal periimplantitbehandlingar har utvärderats, ofta i samband med bensubstitut. Det finns dock ingen konsensus idag om effektiv periimplantitbehandling. Syfte: Syftet med studien är att utvärdera och jämföra om skillnader i behandlingsresultat föreligger när periimplantit behandlas kirurgiskt med bensubstitut eller utan bensubstitut. Material och Metoder: Trettiofyra patienter (22 kvinnor, 12 män) behandlades varav 12 patienter med bensubstitut och 22 patienter utan bensubstitut. Av totalt 198 implantat har 193 utvärderats: Avseende bennivån (100 implantat) Avseende fickdjup (PPD) och blödning vid sondering (BOP) (160 implantat). Resultat: Kirurgisk behandling i form av mekanisk depuration och användning av bensubstitut har bidragit till vinst av bennivån med en statistisk signifikans (p ≤ 0,05). Dessutom kan en statistiskt signifikant förbättring (p ≤ 0,05) av PPD noteras bland patienter som behandlades med bensubstitut jämfört med patienter som behandlats utan bensubstitut. Konklusion: Av de patientfallen i studien är slutsatsen att användning av bensubstitut vid kirurgisk periimplantitbehandling resulterar i betydligt större vinst i bennivå och PPD reducering i jämförelse med endast kirurgisk behandling. Nyckelord: Bensubstitut, Periimplantit, Kirurgisk behandling.

Dental implants are subjected to both technical and biological complications; the latter ones comprise peri-implant mucositis and peri-implantitis. Numerous peri-implantitis treatments have been evaluated, often involving implantation of a bone graft. However, as of today, no consensus exists regarding effective peri-implantitis treatment. Aim: The aim of the study is to retrospectively evaluate if there are differences in treatment results after surgical peri-implantitis treatment with or without a bone graft. Material and Methods: Thirty-four patients (22 female, 12 male) were treated whereas 12 patients were treated with bone graft and 22 patients were treated without bone graft. Out of a total of 198 implants, 193 were evaluated regarding peri-implant bone level (100 implants) and probing pocket depth(PPD) and bleeding on probing (BOP) (160 implants). Results: Surgical treatment including mechanical debridement and implantation of a bone graft contributed to statistical significant (p ≤ 0,05) bone level gain in comparison to the non-grafted group. Additionally, statistically significant (p ≤ 0,05) improvement in PPD could be noted among patients treated with bone graft compared to patients treated without a bone graft. Conclusion: Of the present case series, it can be concluded that implantation of a bone graft during surgical peri-implantitis treatment, results in significant larger bone level gain and PPD reduction comparing to only surgical treatment. Keywords: Bone graft, Peri-implantitis, Surgical treatment.