Detta examensarbete undersöker interaktionens roll och utformning vid användning av den genrepedagogiska metoden Reading to Learn (R2L) i ett svenskt klassrum genom att studera samverkan mellan explicit undervisning, scaffolding och interaktionsmönster.

Studien utgår från pragmatismen som vetenskapsteori i sitt sökande efter kunskap och utifrån fallstudie som forskningsstrategi har empirin samlats in med hjälp av semi-strukturerade icke-deltagande observationer av två erfarna lärares undervisning, med och utan R2L. Den kvalitativa analysen av resultatet fokuserade på samverkan mellan flertalet aspekter, bland annat undervisningsformer, explicit undervisning, zonen för närmaste utveckling, scaffolding, interaktion och interaktionsmönster, R2L, samt lärmiljö.

Resultatet visade att att explicit undervisning, scaffolding och interaktion fungerar synergistiskt vid användning av R2L, men framför allt att metodens interaktionsmönster spelar en avgörande roll för att främja en inkluderande och effektiv lärmiljö. Genom att använda differentierad scaffolding i klassrumsinteraktionen, utifrån klassens gemensamma zon av proximal utveckling, kan läraren säkerställa att alla elever, oavsett deras individuella förutsättningar, får den hjälp de behöver för att förstå och tillämpa det som lärs ut.

Resultaten antyder vidare att interaktionen mellan lärare och elever är central för att skapa ett lärande och att den traditionella IRE-strukturen behöver överges i klassrummet för ett mer vetenskapligt belagt interaktionsmönster.