Utgångspunkten i studien är den inre utlänningskontrollen och förutsättningarna härför. Inre utlänningskontroll syftar till att kontrollera att personer inte uppehåller sig i landet utan tillstånd respektive söka efter personer som ska lämna landet efter beslut om avvisning eller utvisning. Det kan också handla om att söka kriminella eller potentiellt kriminella personer som inte får uppehålla sig inom Schengensamarbetets område. Polisen ansvarar för verksamheten och den ska bli mera effektiv sedan Sverige gick med i det så kallade Schengensamarbetet. Avhandlingen är flervetenskaplig till sin natur och fokuserar på polisens arbete utifrån ett juridiskt och sociologiskt perspektiv inom ramen för ett IMER-relevant område. Etnicitetsaspekten finns med som en röd tråd genom framställningen. Allmänna förutsättningar för polisarbete generellt samt rättsstatliga ideal i relation till konkret polisarbete diskuteras. Vidare görs en beskrivning av regelverket och vad som därtill hör i form av förarbeten och praxis. Genom ett migrationsteoretiskt perspektiv sätts kontrollen i en större kontext. Ett resultat av de fältarbeten som genomförts är att inre utlänningskontroll utmynnar i ett dilemma som alltid måste hanteras. Dilemmat består i en dragkamp mellan att respektera mänskliga rättigheter och att arbeta så effektivt som möjligt. Här föreligger det en risk för etnisk diskriminering. Som lagstiftningen är utformad är risken stor att polisens maktutövning blir godtycklig och att poliser tänjer på, eller försöker kringgå, lagen för att leva upp till kraven på så många kontroller som möjligt. Studien visar också att det är stor skillnad mellan hur olika poliser resonerar när de utför inre utlänningskontroll.