1907 bildades Kooperativa Föreningen Solidar i Malmö av medlemmar från bageri- och konditorifacken. Solidars första butik öppnades 1908 på Möllevångstorget 5, samma år som strejkbrytarbåten Amalthea sprängdes i Malmös hamn. 1928 var Solidar den näst störst Kooperativa föreningen i landet – bara Konsumentföreningen Stockholm var större. Framgångarna fortsatte och kulminerar med invigningen av det hypermoderna varuhuset Domus på Södra Förstadsgatan. Idag ingår Solidar i Coop.I serien ges en kronologisk bakgrund till Solidar och tre distrikt undersöks särskilt genom en psykogeografisk metod; Möllevången, Augustenborg och Ellstorp. Det som i slutet av 1950-talet var fisk-, mjölk-, speceri- och andra butiker, innehåller nu allt från barbershops, nagelsalonger, caféer och föreningslokaler. Serien ger därmed ökad förståelse för de samhälleliga omdaningsprocesser som skett sedan början av 1900-talet. Serien är ett resultat av konstnärlig forskning och stor vikt har lagts vid gestaltning och metod genom den tuschade svarta linjen. Projektet ingår i forskningsprojektet Autografisk dubbelexponering – den tuschade svarta linjens narrativa egenskaper i tecknade serier. Med stöd av Vetenskapsrådet och Malmö universitet.

1907 bildades Kooperativa Föreningen Solidar i Malmö av medlemmar från bageri- och konditorifacken. Solidars första butik öppnades 1908 på Möllevångstorget 5, samma år som strejkbrytarbåten Amalthea sprängdes i Malmös hamn. 1928 var Solidar den näst störst Kooperativa föreningen i landet – bara Konsumentföreningen Stockholm var större. Framgångarna fortsatte och kulminerar med invigningen av det hypermoderna varuhuset Domus på Södra Förstadsgatan. Idag ingår Solidar i Coop.I serien ges en kronologisk bakgrund till Solidar och tre distrikt undersöks särskilt genom en psykogeografisk metod; Möllevången, Augustenborg och Ellstorp. Det som i slutet av 1950-talet var fisk-, mjölk-, speceri- och andra butiker, innehåller nu allt från barbershops, nagelsalonger, caféer och föreningslokaler. Serien ger därmed ökad förståelse för de samhälleliga omdaningsprocesser som skett sedan början av 1900-talet. Serien är ett resultat av konstnärlig forskning och stor vikt har lagts vid gestaltning och metod genom den tuschade svarta linjen. Projektet ingår i forskningsprojektet Autografisk dubbelexponering – den tuschade svarta linjens narrativa egenskaper i tecknade serier. Med stöd av Vetenskapsrådet och Malmö universitet.

1907 bildades Kooperativa Föreningen Solidar i Malmö av medlemmar från bageri- och konditorifacken. Solidars första butik öppnades 1908 på Möllevångstorget 5, samma år som strejkbrytarbåten Amalthea sprängdes i Malmös hamn. 1928 var Solidar den näst störst Kooperativa föreningen i landet – bara Konsumentföreningen Stockholm var större. Framgångarna fortsatte och kulminerar med invigningen av det hypermoderna varuhuset Domus på Södra Förstadsgatan. Idag ingår Solidar i Coop.I serien ges en kronologisk bakgrund till Solidar och tre distrikt undersöks särskilt genom en psykogeografisk metod; Möllevången, Augustenborg och Ellstorp. Det som i slutet av 1950-talet var fisk-, mjölk-, speceri- och andra butiker, innehåller nu allt från barbershops, nagelsalonger, caféer och föreningslokaler. Serien ger därmed ökad förståelse för de samhälleliga omdaningsprocesser som skett sedan början av 1900-talet. Serien är ett resultat av konstnärlig forskning och stor vikt har lagts vid gestaltning och metod genom den tuschade svarta linjen. Projektet ingår i forskningsprojektet Autografisk dubbelexponering – den tuschade svarta linjens narrativa egenskaper i tecknade serier. Med stöd av Vetenskapsrådet och Malmö universitet.

The autographic experience – the materiality of transfer lithography, A presentation of experiences made when re-creating the autographic printing process, including the production and use of transfer-paper and autographic ink, as described by Senefelder and how it was used by Töpffer.

Rodolphe Töpffer (1799-1846), often named the father of comics advocated self-publishing with the help of autography in his reflections over his– literature en estampes. (Töpffer 1845). Autography (or transfer-lithography, which is the more accurate technical term) is a planographic printing technique that allows the artist to produce a matrix without having to mirror the text (Senefelder 1818). By using this technique, Töpffer revolutionized visual storytelling and the method he used; pen and ink on paper, is still regarded as industry standard (McCloud 2006, Abel and Madden 2008). Even though the research on Töpffer is extensive, little interest have been directed towards the methods and materiality of autography – a lacuna my experimental research will fill.In recent years risography, an accessible and relatively cheap printing technique has emerged and become popular among artists (Haylock 2011). Risography is a duplication-technique, originating from Japan that combines digital pre-production with analog print. It is environmentally friendly and give artists freedom to experiment with publications in low print-runs. The analog hand-made appearance of risographic print appeals to artists within alternative comics, self-publishing and makers of artist-books and fanzines. As with autography, there is a dearth of research on risography.In this paper I will present, compare, and discuss my own experiences of experimenting with autography, as I understand Töpffers use of the technique, and compare them with similar experiments I have conducted with risography. What especially interests me is the narrative characteristics of the inked black line in relation to the different printing techniques and the production of auratic objects in the Benjaminan sense. 

Keywords: Töppfer, autography, litography, risography, ink, inking, aura, fanzines, artist books, Benjamin.

References:Abel, Jessica & Madden, Matt. (2008). Drawing words & writing pictures: making comics : manga, graphic novels, and beyond. 1st ed. New York: First Second

Benjamin, Walter (2008). The work of art in the age of mechanical reproduction. London: Penguin

Haylock, B. (2011). Beyond D.I.Y.: On Risography and Publishing-as-Practice. International Journal of the Book, 8(4), 119-128. https://doi.org/10.18848/1447-9516/CGP/v08i04/36903

 McCloud, Scott (2006). Making comics: storytelling secrets of comics, manga and graphic novels. 1st ed. New York: Harper

 Senefelder, Alois (1818). Vollständiges Lehrbuch der Steindruckerey enthaltend eine richtige und deutliche Anweisung zu den verschiedenen Manipulations-Arten derselben in allen ihren Zweigen und Manieren, belegt mit den nöthigen Musterblättern, nebst einer vorangehenden ausführlichen Geschichte dieser Kunst .... München:

Töpffer, Rodolphe: Notice sur les Essais d’autographie (1842). Courriere de Genève 1842-07-02, in Töpffer, Rodolphe, 1799-1846. - L' invention de la bande dessinée / Töpffer ; textes réunis et présentés par Thierry Groensteen et Benoît Peeters. - 1994.

Inom serieforskare är man idag i stort sett överens om att den moderna tecknade serier skapades av Schweizaren Rodolphe Töpffer (1799-1846). För att lösa problemet med att trycka både text och bild vände sig Töpffer till en litografisk tryckare i Genève, som arbetade med en teknik som på den tiden kallades autografi. Vad är då autografi? I den samtida serieforskningen blir svaret ofta svävande, men tekniken beskrivs ingående av litografins uppfinnare Alois Senefelder, fast då under namnet ueberdruck (övertryck). Senefelder menade att detta var hans viktigaste upptäck då den tillät vem som helst att framställa tryck utan att behöva spegelvända texten. I denna artikel redogörs för experiment med litografiskt övertryck vad gäller såväl framställning av material enligt Senefelders (och andras) recept, samt proceduren för framställning av tryckmatris och tryckning. Slutsatsen är att materialen som sådana bidragit till att forma det estetiska uttrycket i Töpffers serier.

Tuschning är en praktik som är nära förknippad med tecknade serier och som påverkar hur dessa skapas såväl som upplevelsen av att läsa dem. Trots att tuschning ofta anses vara avgörande för serieproduktion har förvånansvärt lite intresse riktats mot tuschets materialitet och historia inom serieforskningen. Denna artikel syftar till att presentera en översikt över tuschets materialitet, historia, etymologi, tillverkning och användning.

The practices of penciling and inking affects how comics are made as well as the experience of reading them. They entail materials and tools which dates back into history and are closely connected to different printing techniques – from lithography to digital publication. But even though these practices are crucial to comics production, little interest have been directed towards their materiality in Comics studies. The same goes for tutorials, handbooks and courses on comics. It is as if they are taken for granted.  This presentation aims at presenting an overview of the materiality of penciling and inking in regards of their history, etymology and practical implementation. 

As AI has developed to be able to produce increasingly complex and realistic images, the question whether there will be any need for illustrators in the future is often being asked. Will there even be any skilled artists in the future?  Who wants to spend years of training on an ability that AI can easily trump by creating customized experiences on an individual level, at the fraction of the time cost. But is the task of the image really to satisfy presumed needs calculated by algorithms, and can an AI image be compared with images produced by humans.