Avhandlingen syftar till att skapa fördjupad kunskap om erfarenheter och upplevelser av föräldraskap hos föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning (IF).

En intellektuell funktionsnedsättning begränsar en persons kognitiva funktioner. I varierande grad visar det sig exempelvis som svårigheter att läsa, skriva och räkna, svårt för att bedöma, och agera i, sociala sammanhang och svårigheter att upprätthålla strukturer i sitt vardagsfungerande. Det är en liten grupp personer med IF som blir föräldrar och kunskapen om erfarenheter och upplevelser av föräldraskap bland dessa är mycket begränsad. Samhälleligt sett finns i stort en restriktiv inställning till föräldraskap inom gruppen, då många menar att funktionsnedsättningen ohjälpligt begränsar föräldraförmågan så att barn som lever med en förälder med IF utsätts för stora risker att fara illa. Men det finns även de som anser att föräldrar mycket väl kan vara tillräckligt bra föräldrar, om de erbjuds ett adekvat stöd som kan kompensera för funktionsnedsättningens begränsningar. För att motverka familjernas utsatthet, och inte minst se till barnens bästa, är det vanligt att föräldrarna erbjuds olika former av stöd genom välfärdsstaten.

Avhandlingen fokuserar skärningspunkten mellan föräldrarnas upplevelser av sitt eget föräldraskap och deras uppfattningar om stödbehov och hur de uppfattar relevansen i samhällets stöd. Studien, som är baserad på kvalitativa forskningsintervjuer med föräldrar med IF, analyseras utifrån en socialkonstruktivistisk ansats för att förstå hur föräldrarna beskriver sitt föräldraskap. Studien vill söka svar på vilka aspekter som föräldrarna själva anser är centrala i föräldraskapet, samt vilka faktorer som de anser är främjande respektive hindrande för dem att vara fungerande föräldrar för sina barn.

Forskningsfinansiär: Malmö universitet