Pågatåg Nordost började som ett samverkansprojekt mellan elva kommuner och näringslivet, med syftet att förbättra tågtrafiken i regionerna. År 2010 beslutades det om att Pågatåg Nordost skulle ingå i den nationella transportplanen. I december 2013 öppnade tio nya järnvägsstationer i nordöstra Skåne och i Kronoberg som en del av initiativet. Satsningen fick olika konsekvenser eftersom några orter fick ökad tillgång till kollektivtrafik, samtidigt som kollektivtrafiken (i form av regionbuss) antingen nästan helt eller delvis drogs in på andra orter.
Rapporten är skriven inom ramen för projektet Effekter av en förändrad tillgång tillkollektivtrafik (EffektKoll), som finansieras av Energimyndigheten. Projektet syftar till attstudera effekter i resebeteenden och attityder, och påverkan på orter och dess befolkning, vid en större investering i tågtrafik. I studien inkluderas orter i nordöstra Skåne och Kronoberg som fått ökad tillgång till kollektivtrafik och orter som har mer begränsad tillgång till kollektivtrafik.
Det har i rapporten utgåtts särskilt ifrån följande frågeställningar;• Vilken betydelse har kollektivtrafik i berörda orter?• Hur kan samhället tillgodose de behov som finns i orterna i arbetet mot ett mer transporteffektivt samhälle?
I projektet används olika metoder, kvantitativa och kvalitativa, vilka bidrar till att belysafrågeställningarna från flera perspektiv. Det har genomförts en enkätundersökning, textanalysav artiklar i dagspress samt intervjuer. Resultaten från de olika delarna kompletterar ochfördjupar förståelsen av de möjligheter och utmaningar som en del mindre kommuner står införnär det gäller hållbar utveckling.
Valet av orter att ingå i studien utgick från de orter som ingick i ett tidigare projekt, vars resultatfinns publicerade i rapporten Pågatåg nordost och Krösatåg - Tio nya järnvägsstationer inordöstra Skåne och södra Småland (Nilsson, 2015). Det gjorde det möjligt att följa upputveckling av förändringar av resebeteende på längre sikt efter att ett nytt transportmedelintroducerats. I den tidigare studien ingick tio orter. Vi har i den här studien kompletterat medytterligare fem orter. De fem orterna har valts utifrån deras geografiska placering, utvecklingav befolkning och delvis begränsade tillgång till kollektivtrafik.
Den enkätundersökning som har genomförts inom ramen för projektet har gjorts för att ocksåkunna jämföra resultat med de enkätundersökningar som gjordes 2013 och 2014, även om fokusi Effektkoll skiljer sig delvis från den uppföljning som rapporterades 2015. Åren 2020 och 2021präglades starkt av en pandemi (Covid 19), vilket påverkade många människors vardagligamobilitet och resande. Det blev en avvägning för att genomföra enkätundersökningen omresvanor i de aktuella orterna. För att kunna få en uppfattning om omfattningen av påverkan av Covid 19 på invånarnas resvanor kompletterades listan av frågor även med frågor om hurpandemin påverkat deras resor.
Enkätundersökningen har genomförts enligt de metoder som är traditionellt vedertagna inomstatistiska undersökningsmetoder, där urval ska vara representativt och respondenter väljs utslumpmässigt. Det har dels varit en del utmaningar i arbetet, både gällande svarsfrekvens ochrepresentativitet. I projektet har vi även använt mikrodata från SCB för att dels presentera ivilken geografisk kontext som de 15 orterna befinner sig i samt den utveckling som de har haftunder det senaste decenniet.
Kvalitativa fördjupningar har genomförts av fyra kommuner/orter; Hässleholms kommun(Bjärnum), Kristianstads kommun (Önnestad), Örkelljunga kommun (Skånes Fagerhult) ochMarkaryds kommun (Strömsnäsbruk), vilket innebär en viss genomgång av övergripande styrdokument samt intervjuer med regionala- och kommunala aktörer. Detta för att fördjupa förståelsen för kollektivtrafikens betydelse samt att mer övergripande resonera kring hur samhället kan tillgodose de transportmässiga behoven i arbetet mot ett mer transporteffektivt samhälle. Kommunerna/orterna har valts ut genom vissa kriterier som har diskuterats gemensamt i projektgruppen och med referensgruppen. Det har varit av vikt att belysa olika kontexter, liksom hur satsningen inneburit att vissa orter fått ökad tillgång till kollektivtrafik,medan andra orter kan ha en mer begränsad tillgång till kollektivtrafik.
I nyhetsmedia skildras Pågatåg Nordost på olika sätt. Tillskott i form av kollektivtrafik beskrivs överlag som något bra och i vissa sammanhang menar man att involverade kommuner såg satsningen på regional utveckling i nordöstra delen av Skåne som nödvändig. Det relateras till hur nya tågstationer på olika sätt kan bidra till att skapa tillväxt, utveckling och attraktivitet. Även nyttorna i termer av ökad attraktivitet för näringslivet och ökat underlag för service och utbildning lyfts.
Användning av bil är det huvudsakliga transportmedlet i de studerade orterna, och har fortsattatt vara det under årens gång. Resultat från resvaneundersökningsdelen visar på att resande med tåg inte har ökat under åren sedan järnvägsstationer öppnade i orterna. Invånarna är positiva tillatt det har öppnat järnvägsstationer och de ser det som något positivt för ortens framtid. De har också en positiv inställning till kollektivtrafik, men det visar sig inte i val av transportmedel. I enkätsvaren indikerar respondenterna att det är en utmaning att resa med kollektivtrafik. En inte obetydlig andel svarar också att de reser mindre med kollektivtrafik efter att stationernaöppnade.
Resultat från intervjuer med tjänstepersoner och politiker i fyra kommuner pekar mot envariation av hinder i arbetet för en snabb omställning till ett transporteffektivt samhälle, samt mot upplevda utmaningar i skapandet av en jämlik fördelning av resurser. Man ifrågasätter exempelvis hur man ser på, och mäter, behoven av kollektivtrafik ur det regionala perspektivet. Det riktas viss kritik mot kostnadstäckningsgrader och procentuella mål och man ser ett märkbart behov av att ytterligare belysa kollektivtrafikens roll, som man ser inte minst är en högaktuell fråga i pandemins efterdyningar. Det ses som angeläget att uppmärksamma mindre orters betydelse för sitt omland och på samma gång uppmärksamma bussens betydelse somsammanlänkande och för bevarandet av sociala strukturer på landsbygd. Likaså hänvisar man till diffusa roller och ansvarsfördelning mellan nationella-, regionala- och kommunala nivåer med långa ledtider och segdragna processer, vilket i sig tycks skapa direkta hinder för en snabbomställning.
I efterdyningarna av Covid-19, klimathot, energikris och det rådande säkerhetsläget, har medvetande om behoven av en snabb omställning till ett transporteffektivt samhälle blivit alltmer uppenbart för samhällets aktörer. Ändå går omställningen inte i en takt som är önskvärd. Det finns hinder av olika karaktär, på olika nivåer, där fragmentiserade prioriteringar blir svåra att samordna. Olika mål och ansvarsområden försvårar möjligheter att koordinera åtgärder, så att de kan bidra till en helhet som gör mer hållbara transporter i större utsträckning användbara i vardagen för hushåll och företag.