Syftet med detta kapitel är att diskutera hur förväntningar på handledning och olika handledarkompetenser kan bidra till ett mer inkluderande arbetssätt. Det innebär att vi kommer belysa betydelsen av att klargöra förväntningar på handledning samt hur handledares kunskaper om lärandeteorier, kommunikation, etik, återkoppling och bedömning kan bidra till och stärka adeptens lärande och utveckling inom sitt ämnesområde. Kapitlet bygger bland annat på vår egen forskning (Davidsson & Stigmar, 2021; Davidsson & Stigmar, inskickad) som visar att det finns ett gemensamt innehåll och likartade undervisningsformer i handledarutbildningar för olika yrkesgrupper.

Avhopp från doktorandstudier är ett problem för universitet över hela världen och bör undvikas av flera skäl. Avhopp innebär personliga svårigheter och nederlag för doktoranden, handledare, examinator, institutionen, fakulteten och universitetet. Utöver oro och tidsförlust medför avhoppen kostnader och flera parter har därför intresse av ett framgångsrikt slutförande av doktorandstudierna. Tidigare forskning har pekat på att den främsta orsaken till avhopp är en dåligt fungerande relation mellan doktorand och handledare, och därför fokuserar vår studie speciellt på ickefungerande handledningsrelationer.  

Det är dock fortfarande oklart vad som orsakar ickefungerande handledningsrelationer, problem och konflikter. Doktorander hoppar ofta av sin utbildning utan att ge en förklaring (Sverdlik et al., 2018). För att summera problemet och kunskapsluckan så vet vi fortfarande inte vad som orsakar avhopp, dåliga relationer och konflikter mellan doktorander och handledare. Vi menar att handledare, behöver ökad förståelse för de bakomliggande orsakerna till avhopp och hur handledare kan bidra till en ömsesidig, pålitlig och robust handledningsrelation.

Syftet med studien är att klargöra orsaker till varför doktorander hoppar av sina forskarstudier. I syftet ingår att undersöka relationen mellan doktorand och handledare och ringa in vad som kan göras för att begränsa risken för avhopp. Syftet omfattar att lyfta fram vad som kännetecknar en solid och stödjande handledningsrelation enligt intervjupersonerna. I studien kartläggs både doktoranders och handledares perspektiv. Följande forskningsfrågor kommer att fokuseras:

RQ 1: vilka är orsakerna till att doktorander hoppar av?

RQ 2: vilka problem i doktorand- och handledarrelationen kan leda till avhopp?

RQ3: hur kan risken för avhopp begränsas?

RQ 4: vad kännetecknar en solid och stödjande handledningsrelation?

Data kommer att insamlas genom, en webbenkät till doktorander som hoppat av och handledare vid flera lärosäten. Uppföljande intervjuer på Zoom och/eller ansikte mot ansikte, med doktorander och handledare kommer också att genomföras.

Enkäterna kommer att vara webbaserade vari personuppgifter kommer att insamlas kring: kön, ålder, år för avhopp, antal terminer i doktorsutbildningen innan avhopp, antal handledare, ämne och avhandlingens inriktning. Avhoppare samt huvudhandledare (huvudhandledaren kommer i första hand kontaktas, om huvudhandledaren är omöjlig att få kontakt med, så kommer övriga handledare att kontaktas) kommer att erbjudas möjlighet att besvara enkätfrågor om: orsaker till avhopp från doktorsutbildningen; vilka specifika problem i förhållandet mellan doktorand och handledare som kan leda till avhopp; hur kan risken för avhopp begränsas samt vad som kännetecknar en solid och stödjande handledningsrelation?  

En innehållsanalys kommer att göras för att identifiera eventuella mönster och dra slutsatser i enkätsvaren från doktorander och huvudhandledare/handledare. Vilka generella orsaker till avhopp anges? Vilka problem i relationen mellan doktorander och handledare redovisas i enkätsvaren? Vilka åtgärder föreslår enkätrespondenterna för att begränsa risken för avhopp? Vad anges i enkätsvaren som kännetecken för en solid och stödjande handledningsrelation?

Det huvudsakliga bidraget med vår studie är att presentera fallbaserad kunskap kring allmänna orsaker till avhopp och specifikt om relationen mellan doktorand och handledare. Vidare kommer studien att redovisa en förståelse för vad som kännetecknar en gedigen handledningsrelation. Vår forskning kommer att ge såväl doktorander som handledare möjlighet att reflektera över hur de kan agera för att begränsa risken för avhopp och istället sikta på ett framgångsrikt fullföljande av doktorsutbildningen.

Referenser

Corcelles, M., Cano, M., Liesa, E., González-Ocampo, G., & Castelló, M. (2019). Positive and negative experiences related to doctoral study conditions. Higher Education Research & Development, 38(5), 922-939.

Högskoleverket (2012). Orsaker till att doktorander lämnar forskarutbildningen utan examen –  en uppföljning av nybörjarna på forskarnivå läsåren 1999/2000 och 2000/01. Rapport 2012:1 R.

Sverdlik, A., Hall, N. C., McAlpine, L., & Hubbard, K. (2018). The PhD experience: A review of  the factors influencing doctoral students’ completion, achievement, and well-being. International Journal of Doctoral Studies, 13, 361-388. 

University teachers are expected to continuously improve their practice, but research about their viewpoints of future-ready universities is scarce. The paper contributes to educational research through paired Q methodology and investigates university teachers' shifting views of successful future learning environments, while being forced to move to fully digital solutions due to the Covid-19 pandemic. Four pre-pandemic (January 2020) and two while-pandemic viewpoints (November 2020) are qualitatively interpreted and show that lived experiences during the pandemic led to a polarization of participants' subjective perspectives. Despite challenging conditions, university teachers view digital and distance teaching more positively, but remain skeptical concerning technologically-enhanced on-campus learning environments. Results also indicate a largely unchanged consensus regarding the importance of critical thinking and creativity. This exploratory study's results allow forward-thinking dialogues about new policies in potentially ever more hybrid learning environments with various educational stakeholders, both within the case university in Sweden and other educational institutions.

Higher education (HE) today is a diversified area which has grown expansively over the last two decades in response to a rapidly changing educational and political climate (e.g., Englund, 2018). In this age of complexity, development and change are omnipresent and intrinsic parts of the university teacher’s practice, from the development of the teachers’ individual practice at microlevel, to the collaborative development of scholarly practice at the meso-level of the department, and to the strategic institutional approach at macro-level, which links to employment and promotion frameworks and the recognition of teaching quality (Bolander Laksov & Scheja, 2020). As changing demands has placed focus on learning and teaching, higher education in Sweden has followed the European development from quality assurance towards quality enhancement (e.g., Pelik, 2016; Nygren & Sjöberg, 2022). The universities are now responsible for developing their own quality assurance systems and more emphasis has been placed on ownership and the possibilities of influencing the process (Swedish Higher Education Authority), which has grown more complex. Through their professional teaching work, academic teachers are expected to strengthen a pedagogical "culture of quality" at the higher education institution (e.g., Elken & Stensaker, 2018).  

What we are witnessing is a more mature quality assurance work which is characterized by increased trust in the universities themselves and the ways in which they choose to organize their quality work. But we are also witnessing the heightened complexity of academic development where academic developers has become involved in work on all three levels (micro, meso, macro), for example, appointment procedures, career structures and promotion criteria. Academic developers have become central to the implementation of these strategies, which has greatly extended the range of their professional activities. This development goes hand in hand with the shift in focus from quality assurance to quality enhancement. By allowing the universities to develop their own quality assurance systems, the new quality assurance system signals a heightened awareness of the importance of ownership and to affect the process, which relates to national governance strategies of teaching and learning. As the changing educational and political demands on higher education have deeply affected the professional activities of the academic developer and the academic teacher, this article addresses the changes and challenges faced.

The present paper will present the results of a study of Swedish academic development units planned to be conducted in early 2023 and which focus on the areas of responsibilities and everyday practice of academic developers today. In the paper, we will discuss the implications for teachers and academic developers in this diversified context. Our aim is also to contribute with further knowledge and understanding of structural and organisational prerequisites for academic development in higher education.

References

Elken, M. & Stensaker, B. (2018). Conceptualising ‘quality work’ in higher education. Quality in  Higher Education, 24(3): 189-202.

Bolander Laksov, K. & Scheja, M. (2020). Akademiskt lärarskap. SULF Publications XLII.

Englund, C. (2018). Teaching in an age of complexity: exploring academic change and development in higher education. (Doctoral dissertation). Umeå: Umeå University.

Nygren, Å.  & Sjöberg, J. (2022). Om pedagogiskt kvalitetsarbete i högre utbildning: vägen framåt. Högskolepedagogisk debatt: Högskolan Kristianstad.  

Pelik, R. (2016). “Quality assurance and quality enhancement,” i Baume. D och Popovic. D. (Eds). Advancing Practice in Academic Development. London: Routledge: 142-156.

Stensaker, B. (2008b). Outcomes of quality assurance: A discussion of knowledge, methodology and validity. Quality in Higher Education, 14: 3-13. 

This article investigates how professional development courses for university teachers are viewed by different stakeholders, specifically students, university teachers, central university management, and the government. The particular focus of the investigation is on the relationship of theory and practice, disciplinary content, and forms of pedagogical knowledge. The results, based on interviews and documents, show that university teachers tend to ask for more practical, hands-on knowledge, whereas the government focuses on the theoretical content of pedagogical courses. Stakeholders were vague in their views about the content of pedagogical courses, indicating that professional development fails to be regarded as a strategic matter.

When stable and reliable practices were disrupted due to the global pandemic, university teachers were forced to promptly adapt. Through Q sorting and deliberative dialogues, this study reports how university teachers shifted their normative values concerning successful future learning environments during the first year of the pandemic. Results provide valuable insight into first-person accounts of lived experiences and suggest recommendations for the next phase of academic development, including a stronger focus on hybridity and student responsibility. In general, participants held more pedagogical discussions in times of crisis and emerged as more reflective practitioners.

Our study investigates how knowledge requirements are formulated in policy documents for a police education situated in an academic context. Through an explorative quantitative and qualitative content analysis, we seek to answerthe following questions: What knowledge requirements are presented in course syllabi for the first semester of fivedifferent police programmes in Sweden? What similarities and differences are there? The result implies that a highereducation policy frame dominates the design of curricula and program profiles. Lower-order cognitive skills are predominant in the knowledge requirements in the first semester of all police training programmes in Sweden, but witha balance of academic and professional practices, and of conceptual and contextual coherence in curricula. The universities differ mostly when it comes to knowledge requirements on a higher-order cognitive level, and here there isan imbalance in sequence and pace in curricula between different programmes. Both balance and variations are discussed with the aim of opening up for an innovative debate on knowledge requirements in police education.