This paper explores environmental sustainability in the field of sport. Behaviour toward environmental sustainability can be influenced by nature experiences. We investigate how physical education (PE) teachers’ nature experiences contribute to their environmental identity by employing the pedagogical model of education for sustainability as a framework to analyze nature drawings, individual interviews, and focus group discussions. We investigate PE teachers in Sweden and Switzerland, countries sharing similar general curricula formulations on sustainable development but differing in PE curricula. The Swiss participants display a sport-focused interpretation of nature, likely due to sport-related experiences in PE teacher education. Conversely, Swedish participants exhibit transformative nature experiences with more focus on nature than on activities, fostering an environmental identity where they perceive themselves as part of nature. These findings contribute to the understanding of the role of nature experiences in PE teachers’ environmental identity development and its potential contribution to environmental sustainability in education.

This study aims to analyse the efforts of the Swedish sport federations and outdoor organizations’ work in promoting environmental sustainability and the influence of their strategies on their work. The study utilizes data from 25 sport federations and outdoor organizations’ websites, and 19 interviews with key employees working with sustainability issues. The data were analysed from a Foucauldian understanding of power as both productive and disciplinary. One key finding is that organizations acknowledge their ability and responsibility to contribute to sustainable development and serve as a productive force. They aim to change their members’ habits and norms through disseminating knowledge, to discipline individuals according to certain expectations. However, challenges arise due to voluntariness, democratic governance by members and other norms that may prioritize different goals over environmental sustainability. It is crucial to consider the inherent objectives of sports and outdoor recreations and use their transformative potential to drive change.

Teaching outdoors is an obligatory part of physical education (PE) in most countries; therefore, PE holds great potential to contribute to learning about nature, the environment and environmental sustainability (ES). This paper reports the investigation of whether Swedish PE teachers perceive ES as part of their subject, and if so, how do they implement it? Drawing on 60 PE teachers' answers to five opened questions (53 written answers and 7 oral interviews), and using British sociologist Basil Bernstein's concepts of classification and codes, this study have asked the following research questions: 1. What influences the position and legitimisation of ES in PE? 2. How does the subject culture of Swedish PE influence the introduction of ES? The result from the study shows a complexity regarding the strength of the boundaries that surround ES in PE and what this complexity might offer in terms of enablers and constraints. The result also displays a strong connection between outdoor education and its potential for teaching ES. Various options are discussed with regard to where (in what content areas in PE) and how to implement ES.

Alpine skiing has been a popular activity since the 1950s. However, global warming leads to milder weather, melting glaciers, and reduced snowfall which deteriorates possibilities to skiing. The purpose of this paper is to sketch a contemporary history of alpine skiing and environmental awareness in Sweden through the narratives of ten alpine skiers. A temporal and spatial perspective contributes to make changes over time and meaning of places visible. The skiers share a fixed narrative: nature as central for skiing. This is not unproblematic since nature has been more adapted and modified and resulted in a crowded landscape. Nature is a space to be preserved but also as a space to enable skiing. In this constructed landscape, over time snowmaking is reconstructed to being normal, albeit not natural. A way to handle these changes is to care more for nature, travel less, ski more local, and show environmental awareness.

Föreliggande kapitel presenterar forskning om skärningspunkten mellan skola och idrott, när idrottsutövning (undervisning och träning för att utvecklas i en specifik idrott på fritiden) blir en del av skolans utbildningsutbud genom olika former av idrottsprofilerade utbildningar. Det primära syftet med dessa är att eleven ska kunna kombinera sin utbildning med idrottsutövningen. I de flesta fall motiveras detta med resonemanget att eleverna inte ska behöva välja om de ska satsa på sin utbildning eller om de ska satsa på sin idrott. Fenomenet har förekommit på gymnasienivå sedan 1970-talet då de första Riksidrottsgymnasierna (RIG) startade som en försöksverksamhet. Sedan dess har utbudet utökats med nya varianter av gymnasiala idrottsutbildningar, idrottsprofilerade utbildningar på grundskolenivå och sedan 2015 även Riksidrottsuniversitet (RIU) och Elitidrottsvänliga lärosäten (EVL).

In the context of humanistic Bildung-centred Didaktik, the educational potential of different school subjects is emphasized. But how can different school subjects collectively contribute to the ‘cultivation-of-human-powers’ and Bildung with a focus on sustainability? In this article, seven different school subjects are compared. Eleven teacher educators from Malmö University, Sweden, have written scholarly about the roles of their respective school subjects for Bildung and sustainability. Drawing from the texts related to the seven school subjects – geography, mathematics, physical education and health, religious education, science for citizenship, Swedish as a second language, and visual arts – a comparative analysis was conducted. The primary focus was to understand the unique characteristics of each school subject, explore their epistemic differences, and discern their potential roles in fostering cross-curricular didactics for Bildung and sustainability. It is shown that the different school subjects collectively provide complementary contributions to contemporary Bildung and climate change literacy.

Syftet med rapporten är att öka kunskapen om arbetet med ekologisk hållbarhet i ett urval av organisationer anslutna till paraplyorganisationen Svenskt Friluftsliv. Friluftsorganisationerna skiljer sig åt i flera avseenden och för rapporten har nio organisationer studerats för att visa likheter och variationer. Några organisationer har starkt fokus på naturvistelse och miljövård, andra har samvaro med eller vård av djur som sin centrala verksamhet, och så finns det organisationer som bedriver motoriserad verksamhet. 

Materialet för rapporten är friluftsorganisationernas hemsidor och intervjuer med representanter från nio av organisationerna. Genom analysverktyget SWOT visar vi organisationernas interna styrkor och svagheter samt externa möjligheter och hot för ett fortsatt arbete med ekologisk hållbarhet. Materialet presenteras även som fem narrativ för att synliggöra återkommande berättelser i det insamlade materialet.Narrativen ger en verklighetsnära illustration av uppfattningar och erfarenheter från friluftsorganisationernas hållbarhetsarbete.

Friluftsorganisationerna visar flera styrkor i arbetet med ekologisk hållbarhet. Den kanske mest uppenbara styrkan är att värnande om naturen och miljön är en grundläggande värdering i många verksamheter. Kopplingen till att vidareutveckla det ekologiska hållbarhetsarbetet upplevs därför som naturlig och självklar. En annan styrka är att det finns en bred kunskaps- och kompetensbas om natur och miljö. Den utgör en central resurs i hållbarhetsarbetet.

Trots att ekologisk hållbarhet har en, ofta väldigt stark, plats på organisationernas agendor, framkommer det att det saknas resurser för att genomföra och utveckla förändringar och strategier. Det är en svaghet. Resurser innebär tid för några organisationer och/eller ekonomiska medel för andra. I relation till detta omtalas brister i samhälleliga strukturer och infrastruktur som hinder. I analysen om svagheter och hinder synliggörs en annan barriär som kan knytas till individen - när de tär svårt eller för omständligt att göra miljövänliga val.

Materialet har vidare analyserats med KASAM, känsla av sammanhang,som förklarar hur tillvaron upplevs som begriplig, hanterbar ochmeningsfull. För att skapa begriplighet kring ekologiskt hållbarhetsarbete är olika typer av kunskap och kompetens en viktig grund. Den finns i flera av organisationerna och är främst naturvetenskaplig, men med inslag avhistoria och pedagogik. Det lägger en bra grund för att kunna hantera hållbarhetsarbetet, men när resurser brister är hanterbarheten inte lika stark. Då är meningsfullheten av stor betydelse, vilket i detta sammanhang innebär medlemmarnas engagemang för natur, djur och miljö.

En slutsats är att organisationernas verksamheter i flera avseenden har syften och mål som tangerar ambitioner för ökad ekologisk hållbarhet, vilket visar att organisationerna i visst avseende redan gör vad de bör. Samtidigt ställer sig organisationerna frågande till detta och undrar om de verkligen gör vad de kan? Å ena sidan värnar, vårdar och bevarar verksamheterna natur och miljö. Å andra bidrar flera aktiviteter till ett ökat slitage på natur och landskap, utsläpp från transporter och resor, och behov av utrustning som påverkar miljön negativt.

En annan slutsats är att friluftsorganisationerna har en stor potential att utveckla sitt hållbarhetsarbete eftersom det redan är etablerat. Möjligheten att gå från att bidra till att vara drivande finns, genom ett ökat samarbetemellan Svenskt Friluftslivs organisationer, men även med andra aktörer.

Att kunna välja idrott som en del av undervisningen på grundskola och gymnasieskola är populärt i Sverige, Norge och Danmark. Skola och idrottsföreningar är nära sammanlänkade i idrottsprofilerad utbildning. Syftet med kapitlet är att beskriva och problematisera hur idrottslogiker och kön kan ta sig uttryck och ha betydelse för inkluderande och exkluderande praktiker på idrottsprofilerad utbildning. Analysen och diskussionen baseras på och vidareutvecklar min etnografiska studie om en svensk idrottsprofilerad högstadieskola skolår 7–9. För kapitlet används även dansk och norsk forskning om idrottsprofil för att visa tendenser som är framträdande i en skandinavisk kontext. Analysen visar hur idrottslogiker som prestation, jämförelse och tävling var starka och konstruerade en norm som resulterade i en hierarki där vissa idrotter och idrottselever rangordnades högre än andra. «Killar är bättre än tjejer» var en stark könsnorm som bidrog till att värdera tjejers färdigheter och förmågor i relation till vad killar gjorde och hur killar idrottade. Tjejer som «spelar som killar» hade möjlighet att klättra högre i hierarkin. Trivialiserande och marginaliserande handlingar och beteende var en del av vardagen på den studerade skolan. Idrottslogiker och kön påverkade om idrottseleverna kände sig inkluderade eller inte i det gemensamma idrottspräglade sammanhanget, vilket motverkar jämlikhet och jämställdhet och rätten till likvärdig utbildning. Det finns behov av välutbildad personal från skolan och idrotten som kan hantera normer och kön relaterade till idrott om idrottsprofilerad utbildning ska leva upp till skolans styrdokument.

In Sweden, Norway and Denmark it is popular for secondary and upper secondary school students to choose sport as a part of the school curricula. School and sports are closely interlinked in the educational conceptof school sports. The aim of this chapter is to describe and problematize how logics of sports and gender can be expressed and lay the foundation for including and excluding practices in a school sport environment. The analysis and discussion further develop my ethnographic study of a Swedish sports chool for secondary school students. This chapter show tendencies that are prevalent in a Scandinavian school sport context. The analysis show thatl ogics of performance, comparison and competition were strong and constructed a norm resulting in a hierarchy in which some sports and student-athletes were ranked higher than others. A gender norm stating that «boys are better than girls» was persistent and contributed towards valuing girls’ skills and competencies in relation to what boys did, are, and the way boys played sports. Girls that «played like boys» were able to climb higher in the hierarchy. Trivializing and marginalizing actions and behavior were part of the school day. In conclusion, sport logics and gender affected whether student-athletes felt included or not in the common school sport context, which counteracts values of equity and the right to equal education in school steering documents. An educated staff with knowledge of norms and gender is necessary if school sport is to follow steering documents.

It is suggested that sport and physical activity in school contribute to achieving sustainable development and empower young people at a global scale. The Swedish school curriculum does not explicitly relate sustainability to sport or physical activity. While sustainability is taught to a low extent in physical education, it appears even less in school sport. In many countries, school sport has an established place in education to offer and promote physical activity and sports. This chapter aims to reflect on and discuss how education and sport in school sport can have consequences for gender norms and social and environmental sustainability. Sustainability is discussed in relation to gender as a power relation, based on questions of how logics of sport and education and sustainability are managed within educational steering documents. Gendered regimes in (school) sport dominated by a male norm need to be taken into consideration, as they are similar to a corporate, institutionalised competitive, power-oriented masculinity which contributes to a negative impact on the environment. In conclusion, student-athletes potentially could be agents of change to reduce sport industry's impacts on the environment, regarding facilities and transportation, and in attitudes and norms linked to gender and more environmental-friendly alternatives.

Syftet med föreliggande erfarenhetsbaserade reflektion är att diskutera handledningsprocessen för uppsatser och självständiga arbeten på grund och avancerad nivå. I fokus står möjligheter, utmaningar och hinder. Texten baseras främst på mina erfarenheter av handledning inom institutionen för idrottsvetenskap (IDV) men tar även stöd i forskning och styrdokument. IDV är en flervetenskaplig institution vilket bidrar till att flera olika vetenskapsteoretiska traditioner samsas. Det leder till diskussioner när handledare har olika uppfattningar om och erfarenheter av forskningsprocessen. Detta kan förstås både som utmaningar, hinder och som möjligheter. Det är emellertid viktigare att vara expert på hantverket att strukturera en uppsats än att vara expert i ett ämne. En central del i handledningsprocessen är handledarens feedback som under-visningsform att utveckla och stärka studenters uppsatsprocess. Detta är nära relaterat till relationer mellan handledare och student, där olika aspekter av relationer och pedagogiskt ledarskap beaktas.