Sweden has seen a rise in homelessness alongside its strained housing market. References are increasingly being made to structural problems with housing provision, rather than individual issues. Housing has been organized through the local social services, which are responsible for supporting homeless people. With a foundation in housing studies, this article analyzes the Swedish social services’ challenges and actions in a time in which affordable housing is in shortage, and housing inequality a reality, through the lens of social services. The focus is on the intersection between the regular housing market and housing provision (primary welfare system), the social services needs‐tested support (secondary welfare system), and the non‐profit and for‐profit organizations (tertiary welfare system), with emphasis on the first two. The article is based on interviews with people working for the City of Malmö and illustrates how the housing shortage problem is moved around within the welfare system whilst also showing that social services’ support for homeless individuals appears insufficient. Social services act as a “first line” gatekeeper for those who have been excluded from the regular housing market. Moreover, recently implemented restrictions aim to make sure that the social services do not act as a “housing agency,” resulting in further exclusion from the housing market. The article highlights how the policies of the two welfare systems interact with and counteract each other and finally illustrates how homeless individuals fall between them. It highlights the need to link housing and homelessness in both research and practice to gain a deeper understanding of the complexities of housing markets and how homelessness is sustained.

Precarious housing research has become increasingly relevant to previous welfare housing contexts, such as Sweden. In the 1990s, Swedish housing became gradually market-oriented, which induced a shortage of affordable rental housing and increased housing costs in all major cities. This article presents the results from interviews with individuals about their experiences of the unequal housing market in the city of Malmö, Sweden. The article furthers knowledge of the lived experience of housing precariousness in the Global North. The narratives from the housing precariat are analysed through the lens of housing inequalities, and the analysis theoretically adds to ‘research on critical geography of precarity. The article aims to illustrate the consequences of the shift from a general welfare approach of housing to an individualized and neoliberal housing market. In particular, this article adds insights on the gendered and racialized aspects that affect housing precariousness. 

Drawing on (earlier) feminist urban critique, this chapter discuss what smart city strategies can tell us about the contemporary urban conditions and social relations. Through analyzing underlying (gendered) assumptions and understandings of everyday life the chapter aims to expose which power relations that are being produced, or reproduced, when tech-companies enter planning and manifest digital technology in the city. By bringing in feminist theory, the aim is to shed light on questions around urban knowledge production, representation and actual outcomes; who is invited to the discourse and who is talking to whom? Whose reality is being manifested through the smart city? 

Systemskiftet har haft ett stort genomslag när det kommer till bostadsmarknaden och bostadspolitiken. Transformationerna har varit omfattande vad gäller den avregleringen av bostadstadssektorn och det offentligas roll, med ett närmast absolut tillbakadragande från statens sida. Det finns i dagsläget ingen vare sig offentlig eller privat instans som tar ansvar för de bostadssociala frågorna på statlig nivå, medan manöverutrymmet är begränsat för kommunerna. Samtidigt som stat och kommun kapitulerar i sitt sociala ansvar ökar bostadsojämlikheten och krisen för de som efterfrågar bostäder till rimliga priser intensifieras. Den allmännyttiga hyresrätten, som historiskt varit arbetarklassens viktigaste marknad, har försvagats och beståndet har till och med minskat i antal från systemskiftets början i tidigt 1990-tal.

Research on displacement has a long trajectory in Western geography and urban studies. In a Swedish context theory formation around displacement re-emerged in the 2010s as a response to an increasingly heated housing market, increased gentrification and growing homelessness, and as a consequence of ‘renoviction’ processes. Learning from empirical research in Sweden, the Nordic experiences differ from the Anglo-American context, and set ground for a theoretical discussion on how to understand the specificities of displacement processes in (post-)welfare societies. In this chapter we investigate some Swedish manifestations of displacement that cannot easily be grasped by conceptual apparatuses often developed in an Anglo-American context. The process of displacement in a Swedish (and Nordic) context is often more indirect and slower but its eventual outcomes have the same damaging effects on its victims. The chapter provides both an historical and contemporary view of Swedish displacement processes and practices, and we argue that we cannot uncritically import a conceptual apparatus that grew out of other socio-spatial contexts and develop particular understandings of displacement based on Nordic empirical observations.

Boken Bostadsmanifest – 22 krav för framtidens hem samlar 25 forskare och aktivister som vill bidra med att skapa en bostadsmarknad för alla. Deras 22 krav utgår från kunskap och erfarenhet från både forskning och aktivism, där författarna efterlyser en aktiv kommunal och statlig socialt inkluderande bostadspolitik.

Boken ska inspirera medborgare, politiker och aktivister med nya erfarenheter, forskningsresultat och visioner i bostadsfrågan. Kraven placerar hemmet i fokus som en viktig plats i alla människors liv. Bostaden är mer än en marknadsvara, den är en rättighet.

Bostadsmanifest är en uppföljning och utveckling av boken 13 Myter om bostadsfrågan (2016), författad av forskarkollektivet CRUSH – Critical Urban Sustainability Hub.

Nu har fler vänner bjudits in till att medverka till detta mångsidiga manifest där steget tas från kritiska reflektioner till visioner om en framtida välkomnande stads- och bostadsplanering.

Bostadsmanifest – 22 krav för framtidens hem är illustrerad av seriekonstnären Daria Bogdanska, författare till den hyllade serieromanen Wage Slaves. Boken är formgiven av Magnus Frederiksen.

Det är många som förutspår att ny digital teknik kommer att forma och kanske även styra framtidens stadsutveckling. Trenden med smarta städer skapar både utmaningar, och möjligheter, i relation till medborgardeltagande. Möjligheten att samla in och systematisera data, utveckla rationella och effektiva system uppdaterar staden som en maskin. Smarta städer handlar dock inte bara om teknik, utan förändrar även ekonomi, arkitektur, planering, ekologi, politik, sociala och kulturella relationer. Hur den digitala tekniken kommer att påverka framtidens urbana liv beror på hur kommuner väljer att hantera den nya teknikens möjligheter. Demokratifrågor blir synnerligen viktiga att beakta då utvecklingen framförallt drivs på av privata globala teknikföretag som får tillträde till lokal stadsplanering och i förlängningen människors vardagsliv. I konkurrensen mellan städer välkomnas ofta sådana satsningar av kommunledningar som en möjlighet att hamna högt på rankinglistor och med en förhoppning om att skapa arbetstillfällen. En del städer, som t.ex. Barcelona och Madrid, använder digitala plattformar som stöd för medborgare att lämna in förslag, debattera eller påverka budgetbeslut. Genom sina mobiltelefonen kan medborgarna stödja eller kritisera förslag. I Sverige samlar Smart City Sweden olika initiativ och där framgår att många svenska städer har fokus på klimatsmarta lösningar inom transport och boende. Men med alla inneboende otydligheter, oklara relationer och outredda risker är det viktigt att planeringsforskare och praktiker är redo inför de utmaningar som uppstår när nya privata aktörer vill medverka till att forma framtidens stadsplanering. Utvecklingen av smarta städer går fort och forskare menar att vi idag närmar oss en tredje fas av smarta städer. Den första vågen fokuserade på digitala tekniker för styrning, den andra på digitala plattformar för olika former av service och den tredje vågen som nu börjar skönjas fokuserar på själva utvecklandet av stadens mark (Sadowski, 2020). Den här artikeln kommer därför att handla om ett sådant exempel. Inför den här tredje vågen av smarta städer är det viktigt att lära sig av erfarenheterna från pionjärprojekt och se hur projektet mottogs av medborgarna. 

Several urban scholars have stressed the difficulties of locating and capturing the smart city, while at the same time smart city initiatives are becoming normalized and integrated in urban policy and practice. Besides the focus on technological innovations within information and communication technology, artificial intelligence, internet of things, new infrastructures and Big Data, smart cities are also about economic, sociocultural, architectural, ecological and political changes. As Engelbert et al. (2018) argue, citizens represent different interests and needs that are rarely stated in smart city discourse. According to Sangiuliano (2014), smart cities are generally not attentive to gender inequalities and, as Rose (2016) has pointed out, smart city conferences – both academic and professional- are dominated by men. Feminist urban scholars, scrutinizing patriarchal urban development, raise questions of how to develop an inclusive smart city and whether it is possible to claim the concept of smart cities for a more inclusive city. In this article, adding to earlier feminist urban theorists and intersectional approaches, we want to turn to the methodological challenges on how to investigate and ‘unpack’ power relations within smart city visions and materializations. We argue that there is a need for an increased methodological awareness within the smart city research in order to include social difference.