Under senare delen av 1990-talet framstod Sverige som ett föregångsland för ett expanderande välfärdssamhälle med reformer och införande av service och social grundtrygghet i livets olika skeden. Rätten till bostad, arbete, utbildning och familjeliv hängde samman i föreställningen om en generell välfärdsmodell. 

Under 2000-talets första kvartsekel har dock denna trend brutits inom flera välfärdssektorer. Denna rapport fokuserar särskilt på den svenska familjepolitikens betydelse, då särskilt för ensamförsörjande föräldrar. Sedan millennieskiftet har avtagande ambitionsnivåer lett till en gradvis minskning av den ekonomiska familjepolitiken, en minskning motsvarande 26 miljarder kronor. Det är familjestöd som särskilt riktar sig till barnfamiljer med svag ekonomi som försvagats, t.ex. barn- och bostadsbidrag.

I denna studie granskas specifikt skillnader i ekonomisk utsatthet mellan samboende och ensamförsörjande barnfamiljer. Ensamstående föräldrar har fyra gånger så hög risk att leva i ekonomisk utsatthet. I ett jämförande perspektiv är dessa skillnader mer markanta i Sverige än i många andra jämförbara länder, särskilt då i ett nordiskt perspektiv. I våra grannländer Danmark, Norge och Finland finns sedan länge ett riktat stöd till ensamförsörjande föräldrar i form av ett särskilt tillägg till det generella barnbidraget. 

Vilken betydelse skulle ett sådant ensamförsörjartillägg i barnbidraget få i Sverige? Det är den centrala frågeställningen i denna studie. Tre nivåer (800 kr, 1 250 kr och 1 700 kr per barn och månad) för ett sådant stöd undersöks närmare och vilka effekter dessa får för att lyfta ekonomiskt svaga ensamförsörjare ur ekonomisk fattigdom (såväl relativ som absolut) och behov av kommunalt försörjningsstöd. 

Detta reformförslag kan ses som ett bidrag till att utveckla den ekonomiska familjepolitiken i linje med dess uttalade mål att utjämna levnadsvillkor mellan olika familjeslag och modernisera dess innehåll i linje med hur familjeliv förändrats under senare år. Allt fler separationer i barnfamiljer löses numera med olika former av växelvist boende för barnen. I denna studie ingår inte dessa hushåll utan avser enbart föräldrar som officiellt definieras som ensamförsörjande, varav de allra flesta är ensamstående mödrar. I de mikrosimuleringar som genomförts ingår drygt 170 000 ensamförsörjande hushåll med sammanlagt drygt 250 000 barn 0-19 år.

Huvudresultatet från denna studie påvisar tydliga effekter på ekonomisk utsatthet före och efter de tre reformalternativen med ett ensamförsörjartillägg. Samtliga ensamförsörjande hushåll får en inkomstförstärkning motsvarande mellan 10 000 och 20 000 kronor per barn och år beroende på beloppsnivåerna.

Den relativa fattigdomen, räknat om hushållen har mindre än 60 procent av medianinkomst, minskar från 42 procent till mellan 33 – 38 procent. Denna differens på 4 – 9 procentenheter motsvarar 7 000 – 15 000 färre ensamförsörjande hushåll i relativ fattigdom. När det gäller den mer skarpa definitionen av absolut fattigdom, om hushållen har en för låg inkomststandard för att kunna klara vardagens nödvändiga utgifter, sjunker fattigdomen från 16 procent i nuläget till 11 – 14 procent när ensamförsörjartilläggen inkluderats. Detta innebär mellan 4 500 och 8 600 färre ensamhushåll i absolut fattigdom. 

Införandet av ett ensamförsörjartillägg påverkar också hushållens behov av att söka behovsprövat försörjningsstöd hos kommunen, från 8,7 procent av samtliga berörda hushåll till 6,4 – 7,5 procent beroende på tilläggets storlek. Som en direkt effekt av reformförslaget skulle således 2 000 – 4 000 ensamhushåll klara sig utan att gå till socialkontoret. Kostnadsmässigt skulle kommunerna spara in mellan 180 och 339 miljoner kronor årligen.

Studien visar också att effekterna skiljer sig utifrån barnens ålder och hur många barn det finns i hushållet. Den ekonomiska utsattheten är, som förväntat, högre i förskoleåldern och avtar sedan i skolåldern. Bland förskolebarn till ensamförsörjare skulle ett ensamförsörjartillägg i barnbidraget minska såväl den relativa som den absoluta fattigdomen mer påfallande. Antal förskolebarn i hushåll med låg inkomststandard skulle minska från 30 procent till 20 – 25 procent. De allra flesta ensamförsörjarhushåll har ett eller två barn (88 procent). Endast 1 (en) procent av dessa hushåll har fem barn eller fler. Reformalternativen reducerar den ekonomiska sårbarheten för alla berörda hushåll men har som störst effekt ju fler barn det finns i hushållen. 

Kostnaden för denna reform beräknas till mellan 2,2 och 4,7 miljarder kronor årligen beroende valda beloppsnivåer. Detta kan jämföras med den reala värdeförsämringen på totalt 7,4 miljarder kronor som skett av barn- och studiebidraget sedan 2018 då det höjdes senast. 

Slutsatsen från denna studie är att införandet av ett ensamförsörjartillägg i barnbidraget kan utgöra ett effektfullt sätt att utjämna ekonomiska skillnader mellan barnfamiljer och påtagligt minska ekonomisk utsatthet bland många ensamförsörjarhushåll. Reformen kan ses som ett avvägt exempel på att förnya den svenska familjepolitiken genom riktat stöd inom ramen för det generella barnbidraget. I den internationella forskningen lyfts denna slags reform – targeting within universalism (riktade insatser inom ett generellt system) – som ett framgångskoncept i att utveckla länders förmåga att utveckla familjepolitiken i takt med ständiga familjemässiga och samhälleliga förändringar.

Purpose: To assess the effects of supporting labor market interventions for adults outside the labor market who are long-term social assistance recipients, and to present participant experiences of return-to-work interventions. Method: A systematic review where direct and indirect client interventions were synthesized. We included 26 quantitative studies (seven randomized and 19 based on register data about 5.8 million persons), and 14 qualitative studies. Results: Effective programs to enable long-term social assistance recipients to enter and retain employment are workplace training, extensive or long-term training, work support programs in regular activities (moderate certainty of evidence). Up until February 2022, this report updates previous knowledge about the effects of education, internships and work practice, and employer subsidies together with new knowledge about the effects of case managers' working methods for the target group. Evidence gaps are addressed. Discussion: Strengths and limitations, practice, policy and research implications, and ethical considerations are discussed.

Denna studie belyser effekter av ett reformerat inkomstrelaterat barnbidrag där beloppen höjs markant. Motiven för en sådan reform är flera. Genom att beskatta barnbidraget får stödet en fördelningspolitisk profil som särskilt gynnar barnfamiljer med låga inkomster samtidigt som dess universella karaktär bibehålls. Simuleringar speglar enbart förändringar av grundbeloppet i barnbidraget 1 250 kronor i månaden för alla barn 0-16 år. Flerbarnstillägg och studiebidrag för gymnasieelever ingår inte i studien.

Beroende på vilken beloppsnivå som sätts märks effekter på minskat kommunalt försörjningsstöd och färre barnfamiljer i ekonomisk utsatthet. Förutom fattigdomsmildrande effekter beräknas också reformens kostnader för såväl offentliga finanser som för barnhushållens ekonomi efter deras bärkraft. Förutom att vara ett träffsäkert familjepolitiskt medel bidrar ett reformerat barnbidrag således även till en investeringsstrategi både på kort och lång sikt. Den största investeringen är förstås att en barndom fri från fattigdom ger även barn i familjer med knapp ekonomi bättre förutsättningar att växa upp till trygga och inkluderande samhällsmedborgare.

Under de senare åren har polismyndighetens förteckning över så kallat särskilt utsatta områden, riskområden och utsatta områden fått en stor betydelse för frågor kopplade till städernas utveckling. Såväl kommuner som bostadsföretag och andra samhällsbyggnadsaktörer arbetar inte sällan utifrån dessa områdesinledningar för att komma till rätta med de problem som yttrar sig i kommunernas marginaliserade stadsdelar och bostadsområden. På så sätt har ”polisens lista” – som den ofta kallas – inte bara blivit styrande för polisens arbete för att stävja kriminalitet och otrygghet, utan också blivit central i såväl det allmänna samtalet om segregation som aktörernas åtgärder riktade mot att stävja denna. 

Denna rapport presenterar en jämförande studie över polismyndighetens områdesindelning och den indelning i områdestyper som myndigheten Delegationen mot segregation (2018–2022) har tagit fram i samband med två regeringsuppdrag att mäta och kartlägga segregation i den så kallade segregationsbarometern, ett arbete som efter myndighetens nedläggning drivs av Boverket. 

De båda indelningarna bygger på olika mätmetoder och indikatorer, och föreliggande rapport hjälper oss att förstå likheter och skillnader mellan de olika inledningarna, och inte minst vilka sätt indelningarna kan användas på i områdes- och stadsutvecklingsarbete. 

In the past four decades, the higher education in social work has expanded greatly in Sweden,but analyses of what this development means for the field of social work are few. No scientific text pays specifically attention to the competence profile of the teaching staff. The aim of this article is to investigate the quality of the education with a focus on the competence profile among teaching staff in social work education programs. The competence profile is analysed by studying the competence on social work as academic discipline (Bachelor of Science in Social Work for non-PhD teaching staff and PhD in social work for staff with doctoral degree) and scientific level(PhD among the teaching staff) based on two quality criteria: two-thirds of the teaching staff with doctoral degree and two-thirds with social work as their main academic discipline. The article has a comparative approach by comparing both the competence profile between higher education institutions with social work programs 2020 and the development between 2008-2020. The article uses quantifiable data that has been collected through a survey with basic facts about the teaching stuff from all institutions with social work programs and statistical data from the Swedish Higher Education Authority. The analyses of the empirical material has led to two main conclusions regarding the competence profile of teaching staff: none of the higher education institution with social work program in Sweden meets both quality criteria and the differences between the institutions risk to develop an stratified higher education with a hierarchy between social work programs with negative consequences for the discipline as well as for the students’, labour market entry after graduation and for clients.

BACKGROUND: Sweden is often held up as an example of a country with low child deprivation; yet, rates of relative deprivation are rising. Every municipality in Sweden is required to provide free, timely and accessible budget and debt counselling under the Social Services Act. The services have been encouraged to perform preventative practice with families; however, this has not been realised. The Healthier Wealthier Families (HWF) model embeds universal screening for economic hardship into child health services and creates a referral pathway to economic support services. Given the universal child health system in Sweden, which is freely available and has excellent coverage of the child population, implementation of the HWF model has potential to support families to access the freely available municipal budget and debt counselling and ultimately improve rates of child deprivation in Sweden.

METHODS/DESIGN: We will conduct a two-arm randomised waitlist-control superiority trial to examine the effectiveness and cost-effectiveness of the HWF model in the Sweden. A longitudinal follow-up with the cohort will explore whether any effects are maintained in the longer-term.

DISCUSSION: HWF is a collaborative and sustainable model that could maximise the effectiveness of current services to address child deprivation in Sweden. The study outlined in this protocol is the first effectiveness evaluation of the HWF model in Sweden and is a crucial step before HWF can be recommended for national implementation within the child health services.

TRIAL REGISTRATION: Clinicaltrials.gov; NCT05511961. Prospectively registered on 23 August 2022. https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT05511961.

In many countries during the last four decades, area-based programmes and initiatives have emerged, directed to the residents in so-called disadvantaged areas of cities. The initiatives are commonly initiated by local public authorities and are gathering social workers, housing companies and NGOs in collaboration, occasionally under the label of community work. With the aim to understand the role of ABIs in the development of marginalized areas, but also to understand ABIs as a phenomenon in a broader societal context, this literature overview compiles recent literature on such initiatives in Sweden. The review finds that the initiatives are often launched as responses to inequality and segregation, which is manifested in low employment rates, but also in social unrest, criminality and associated stigmatization. Thus, the initiatives are often set up with aims of increasing employment or reducing crime rates, but with the overarching goals of reducing segregation. However, segregation has prevailed, which has led to the initiatives being questioned. This literature review finds that the initiatives should be evaluated with regard to results on individual level, as they often are of substantial value for the residents, while at the same time the initiatives should be questioned as means to achieve greater equality.

Under de tre senaste decennierna har antalet yrkesverksamma socionomer (i åldern upp till 64 år) nästan fördubblats, från drygt 20 000 till 40 000 personer. Denna fördubbling i sig (20 000 socionomer) överträffar samtliga verksamma psykologer (10 000). Denna expansion framträder tydligt även relativt; från 2,45 socionomer per tusen invånare år 1990 till 3,92 år 2019. Gjorda bedömningar pekar på att expansionen av antalet verksamma socionomer kommer att fortsätta under 2020-talet med åtminstone ytterligare 10 000 socionomer. Med andra ord, utvecklingen hittilldags och den förutsedda expansionen vittnar om betydelsen av socionomprofessionen. Utvecklingen på arbetsmarknaden är beroende av ett utbildningssystem som förväntas matcha den efterfrågade kompetensförsörjningen. Sedan millennieskiftet har antalet lärosäten ökat från 7 till 19 år 2020. Denna exceptionella utveckling inom det akademiska utbildningssystemet behöver analyseras med fokus på kvalitativa och kvantitativa aspekter för att kunna säkra en utbildning av relevans för disciplinen, socionomstudenter, yrkesverksamma och brukare. Eftersom socionomutbildningen vid Lunds universitet lyfts fram i denna antologin väljer vi att uppmärksamma en nyckelaspekt gällande utbildningens kvalitet, nämligen medarbetarnas kompetensprofil med fokus på akademisk utbildningsnivå och ämneskompetens.

Det här är Rädda Barnens 15:e rapport om barnfattigdom i Sverige. Rapporten redovisar utvecklingen till och med 2019 och visar därmed situationen året innan covid-19-pandemin bröt ut. Den är därför en viktig baslinje för kommande uppföljningar.