Mellan 2002 och 2018 utvecklades Sverigedemokraterna från ett marginellt parti till en politisk kraft att räkna med: partiet fick cirka 18 procent av rösterna i riksdagsvalet 2018. Björn Fryklund och Sigrid Saveljeffs artikel är en analys av Socialdemokraternas och Moderaternas förhållningssätt till Sverigedemokraterna under denna period. En utgångspunkt är den amerikanska statsvetaren Bonnie Meguids PSO teori (position, salience, ownership), vilken urskiljer tre huvudsakliga strategier som dominerande partier kan tillämpa mot nischpartier: avvisande, konvergerande och divergerande. Författarna visar att trovärdighet och demokratisk legitimitet har haft stor betydelse för vilka strategier S och M har valt. Det finns ett demokratiskt dilemma: väljarnas efterfrågan på partier med högerpopulistisk dagordning skapar motsvarande tillgång, och förr eller senare uppstår en konflikt med den liberala demokratins grundläggande värden. Det skapar ett strategiskt dilemma för de etablerade partierna: de tvingas balansera mellan att sträva mot sina egna mål och att hantera det demokratiska dilemmat. I Sverige har det demokratiska dilemmat blivit allt mer underordnat det strategiska dilemmat.

The presence of radical right-wing populist parties (RRP-parties) and their emerging support have created a discussion concerning the responses of the political establishment towards these parties. The paper focuses on the Swedish context and the strategic approaches taken by the Social Democratic party and the Moderate party towards the Swedish RRP-party the Sweden Democrats. The paper discusses why the content of the strategic approaches towards the Sweden Democrats have changed and why the specific issue politicized by the Sweden Democrats, i.e. the immigration- and refugee issue, have become central in the formation of the strategic approaches used by the two established parties.

Etablerade partiers strategiska bemötande av radikala högerpopulistiska partier (RHP-partier) står i fokus för avhandlingen. Syftet med avhandlingen är rekonstruktion och analys av innehållet i de etablerade partiernas strategiska bemötande av partier som anses utmana centrala principer inom den liberala demokratin, såsom pluralism och tolerans, och vars närvaro också anses skapa ett demokratiskt dilemma. Syftet har operationaliserats inom ramen för en svensk kontext med fokus på Socialdemokraternas och Moderaternas strategiska bemötande av ett svenskt RHP-parti i form av Sverigedemokraterna. Det metodologiska ramverket utgår från ett kvalitativt perspektiv med fokus på intervjuer med representanter för de två etablerade partierna och Sverigedemokraterna. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av PSOteorin (Position, Salience and Owner-ship theory). Teorin visar hur de etablerade partiernas strategiska bemötande av RHP-partier kan relateras till 1) den specifika sakfråga RHP-partiet politiserar och 2) till vilken grad RHP-partiet hotar de etablerade partierna i fråga om väljarstöd. Avhandlingens resultat visar att innehållet i de etablerade partiernas strategiska bemötande av Sverigedemokraterna har förändrats sedan valet 2006 och att den sakfråga som Sverigedemokraterna politiserat, flykting- och invandringsfrågan, är central för utformningen av de etablerade partiernas bemötande av partiet.

The strategic approaches towards radical right-wing populist parties (RRP-parties) are in focus for the thesis. The aim of the thesis is reconstruction and analysis of the content of the established parties’ strategic approaches towards parties that challenge central principles of liberal democracy, such as pluralism and tolerance, and who´s presence are creating a democratic dilemma. The aim has been operationalized within a Swedish context with focus on the strategic approaches used by the Social Democratic party and the Conservative party towards the Sweden Democrats, a Swedish RRP-party. The methodological framework is built upon a qualitative perspective with focus on interviews with representatives for the two established parties and the Sweden Democrats. The empirical material has been analysed with the PSO-theory (Position, Salience and Owner-ship theory) as point of departure. The theory shows how strategic approaches used by the established parties are related to 1) the specific political issue raised by the RRPparty and 2) the degree of threat posed by the challenging RRP-party towards the established parties. The results generated from the thesis show that the content of the strategic approaches from the established parties towards the Sweden Democrats have changed since the election 2006, and that the specific issue politicized by the Sweden Democrats, i.e. the immigration- and refugee issue, is central to the way the content of the strategic approaches used by the two established parties have been shaped.

Högerextremistiska partier har fått en allt starkare ställning såväl i Europa som i Sverige. Det moraliska dilemmat är hur partierna ska bemötas i en aktiv och offentlig debatt utan att budskapet i deras ideologi och retorik legitimeras. I Europa rycker de högerpopulistiska partierna fram i land efter land, och nu senast i Sverige i samband med Sverigedemokraternas valframgångar. Vi måste nu ta oss an den stora utmaningen att hantera dessa partiers närvaro. Att försöka negligera dessa partier genom att betrakta dem som övergående fenomen eller som alltför avlägsna är inget hållbart alternativ. Högerpopulistiska partier är idag så etablerade på den europeiska politiska arenan att en fortsatt demokratisk och civilisatorisk samhällsutveckling i Sverige kräver en omedelbar diskussion om hur dessa partier bäst ska bemötas. Under de senaste decennierna har partier som kan betecknas som högerpopulistiska blivit allt mer framträdande runt om i Europa. Exempel på detta är FRONT NATIONAL i Frankrike, DANSK FOLKEPARTI i Danmark, VLAAMS BELANG i Belgien, LEGA NORD i Italien och FREMSKRITTSPARTIET i Norge. Det är partier som på olika sätt använder sig av en retorik färgad av etnisk-nationell välfärdschauvinism och kritik mot den representativa demokratin för att föra fram sin politik till den breda allmänheten. Dessutom använder de sig av ett språkbruk som är starkt färgat av främlingsmisstro och som i vissa fall övergår i främlingsfientlighet och direkt rasism. Tittar vi på den svenska kontexten, finner vi ett parti vid namn Sverigedemokraterna, som gått framåt starkt i samband med årets val. Visserligen har partiet fortfarande inte nått nationell representation men Sverigedemokraterna har ett betydande väljarstöd i många av de svenska kommunerna. Mycket talar med andra ord för att Sverigedemokraterna har kommit för att stanna. Det är med denna utveckling i minnet som det är viktigt att förhålla sig till den europeiska utvecklingen. Sverige befinner sig redan idag mitt i ett europeiskt sammanhang – ett sammanhang där högerpopulistiska partier vunnit stora framgångar under de senaste decennierna och blivit mer framträdande och inflytelserika. Den högerpopulistiska partifamiljens existens går således inte längre att hantera som ett övergående fenomen, utan det förefaller som om partier av detta slag kommer att vara betydande inslag på den europeiska politiska scenen under lång tid framöver. Den stora utmaningen för det svenska samhället ligger därmed i att hantera dessa partiers närvaro - oavsett om de agerar inom en svensk nationell kontext eller inte. Det är därför av vikt att en diskussion förs kring hur högerpopulistiska partier och deras åsikter kan bemötas inom ramen för det politiska systemet.