Artikeln beskriver en teoretisk bas för kritiskt språk- och textarbete, så kallad critical literacy, och hur undervisning kan bedrivas utifrån denna utgångspunkt. Critical literacy kan beskrivas som förmågan att läsa och skriva texter på ett analyserande och reflekterande sätt. Syftet är att bättre förstå och ifrågasätta makt, ojämlikhet och orättvisor för att utveckla en demokratisk identitet. Enligt samtliga läroplaner är detta en angelägenhet för all undervisning i alla skolformer.

I kritiskt textarbete kan elever ges tillfälle att upptäcka att texter representerar olika sätt att se på världen. Det blir därför viktigt att fundera över vilka texter vi väljer att använda i undervisningen, vad elever kan göra med texter och vad texterna kan göra med dem och deras liv. När lärare väljer texter att använda i undervisning blir begreppen tillgång, dominans, mångfald samt skapa och omskapa viktiga utgångspunkter.

Kapitlet fokuserar frågan om innehållet i svenskundervisningen - vad får elever läsa och skriva om? Vad är det för innehåll barn får möta i skolan? Lärare organiserar undervisning där eleverna får läsa, skriva och samtala, men innehållsfrågan vara en av de svåraste uppgifterna som lärare brottas med. Frågan diskuteras heller inte i någon hög grad.

Texten beskriver, analyserar och diskuterar innehållsfrågan i svenskämnet så som den blir synlig i ett antal lärares dagboksanteckningar om sin undervisning.

Kapitlet handlar om barns tidiga möten med skriftspråk. Barn möter texter och bilder i en mängd olika sammanhang och former - i böcker, datorer med mera - och lär sig tidigt att det finns berättelser eller information att hämta genom att läsa. Ett av förskolans uppdrag är att stödja det mötet.