Ett i den politiska debatten centralt område är arbetsrehabilitering. Inom detta område går det att se en ökad politisk aktivitet som många gånger mynnar ut i begreppet ”samverkan”. Ropet på samverkan beror möjligen på att det blir allt svårare för enskilda myndigheter att såväl överblicka som hantera sitt verksamhetsfält i takt med att omvärlden ter sig allt mer komplex. Föreliggande rapport bygger på en utvärdering av Samordningsförbundet i Svedala utförd av Mikael Ottosson och Niklas Sandell. Mikael Ottosson är historiker och verksam på Centrum för tillämpad arbetslivsforskning (CTA) vid Malmö högskola och Niklas Sandell är företagsekonom och verksam på Rådet för KommunalEkonomisk Forskning och Utbildning (KEFU) vid Lunds universitet. Utvärderingens primära syfte är att belysa Samordningsförbundet i Svedala som det såg ut vid slutet av 2009. Utvärderingen fokuserar fyra områden: syfte och mål, organisation, innehåll och effektivitet.

Ett begrepp i den politiska retorikens centrum är "arbetslinjen". Frågan är dock med vilka argument arbetets värde har hävdats. Denna artikel handlar om med vilka argument SAF hävdade arbetslinjen 1975. I en situation då det möjliga språkbruket var styrt av vänsterrörelsen blev nyckelorden solidaritet, U-hjälp och dagisplatser snarare än tillväxt och konsumtion. De som önskade en arbetstidsreduktion framställdes som miljöbovar och motståndare till frigörelse av såväl förtryckta kvinnor som tredje världens fattiga.

I det tidiga 2000-talet står begreppet arbetslinjen i den politiska retorikens centrum. Regeringspartierna och oppositionen tävlar om vem som bäst hävdar arbetslinjen. Även om begreppet som sådant inte har använts lika frekvent under 1900-talet är dock frågan hur arbetets värde har hävdats. Denna artikel handlar om vilka argument SAF och LO använde i debatten om åttatimmarsdagen kring 1920. I likhet med idag präglades debatten av vem som bäst kunde uttolka samhällets eller nationens behov.