Contrary to the image of Sweden as a tolerant, colour-blind and non-racial country, which is based on the narrative of a country for instance associated with solidarity with the so-called Third World; in this article we argue that racial attributes, e.g. visible differences, account for people’s different life possibilities and circumstances in Swedish society. This article explores and discusses whether, and if so why, people who belong to the group that is categorised as “non-white”, with an emphasis on Afroswedes, and depicted as racially different, experience being targets of diverse variations of bias-based policing, harassment and hate crime. Theories relating to colonial stereotypes, racism, doing difference, the geography of hate, race/ethnicity profiling and intersectionality are used to analyse our material. Based on individual and focus group interviews with “non-whites”, this article discusses how visible differences are highlighted in different kinds of social contexts. The interview results show that people with dark skin are often targets of different kinds of private and public policing based on race- and ethnicity profiling that often occurs on or near borders/boundaries. When those who are targets of racial harassment and exclusion resist such treatment, e.g. by crossing borders/boundaries, they are at risk of becoming victims of hate crime.

Kapitlet behandlar dels begreppet populism i relation till demokrati och dels hur ”populistiska” partier växer sig starkare. Populism kan ta sig uttryck i en frustration bland befolkningen över att samhällets kulturella eliter moraliserar över hur ”vanligt folk” lever sina liv eller att dess politiska eliter förbiser folkets önskemål. Populism kan också handla om främlingsfientlig politik. Men det behöver inte göra det. Till syvende och sist handlar det om vilket folk som mobiliseras mot vem. Sverigedemokraterna (SD) anklagas för att göra politik av främlingsfientliga stämningar. Partiet självt säger sig företräda mannen på gatan gentemot samhällets eliter. Måhända är det lätt att avfärda populism som känslomässigt utspel. Men det är viktigt att komma ihåg att också motståndare spelar på känslor i sitt avståndstagande mot denna retorik. Häri ligger populismens dubbla ansikte.

The aim of this study is to give examples of, explore and discuss how people who belong to the group categorised as "non-white", with an emphasis on Afroswedes, and depicted as racially different, experience hate crime and everyday harassment. The links of prejudices, stereotypes, colonial notions, everyday racism and violent hate crime is discussed from a Swedish perspective. Theories relating to colonial stereotypes, different kinds of racism, cross-border conflicts, the geography of hate and the consequences of hate crime are used to analyse the material. One key conclusion is that racial categorisations are still important for explaining people's life possibilities and their vulnerability to hate crime, despite the fact that in present-day Sweden the significance of race is often denied. This denial can lead to hate crime and other forms of racial harassment being neglected by the authorities.

Etablerade partiers strategiska bemötande av radikala högerpopulistiska partier (RHP-partier) står i fokus för avhandlingen. Syftet med avhandlingen är rekonstruktion och analys av innehållet i de etablerade partiernas strategiska bemötande av partier som anses utmana centrala principer inom den liberala demokratin, såsom pluralism och tolerans, och vars närvaro också anses skapa ett demokratiskt dilemma. Syftet har operationaliserats inom ramen för en svensk kontext med fokus på Socialdemokraternas och Moderaternas strategiska bemötande av ett svenskt RHP-parti i form av Sverigedemokraterna. Det metodologiska ramverket utgår från ett kvalitativt perspektiv med fokus på intervjuer med representanter för de två etablerade partierna och Sverigedemokraterna. Det empiriska materialet har analyserats med hjälp av PSOteorin (Position, Salience and Owner-ship theory). Teorin visar hur de etablerade partiernas strategiska bemötande av RHP-partier kan relateras till 1) den specifika sakfråga RHP-partiet politiserar och 2) till vilken grad RHP-partiet hotar de etablerade partierna i fråga om väljarstöd. Avhandlingens resultat visar att innehållet i de etablerade partiernas strategiska bemötande av Sverigedemokraterna har förändrats sedan valet 2006 och att den sakfråga som Sverigedemokraterna politiserat, flykting- och invandringsfrågan, är central för utformningen av de etablerade partiernas bemötande av partiet.

The strategic approaches towards radical right-wing populist parties (RRP-parties) are in focus for the thesis. The aim of the thesis is reconstruction and analysis of the content of the established parties’ strategic approaches towards parties that challenge central principles of liberal democracy, such as pluralism and tolerance, and who´s presence are creating a democratic dilemma. The aim has been operationalized within a Swedish context with focus on the strategic approaches used by the Social Democratic party and the Conservative party towards the Sweden Democrats, a Swedish RRP-party. The methodological framework is built upon a qualitative perspective with focus on interviews with representatives for the two established parties and the Sweden Democrats. The empirical material has been analysed with the PSO-theory (Position, Salience and Owner-ship theory) as point of departure. The theory shows how strategic approaches used by the established parties are related to 1) the specific political issue raised by the RRPparty and 2) the degree of threat posed by the challenging RRP-party towards the established parties. The results generated from the thesis show that the content of the strategic approaches from the established parties towards the Sweden Democrats have changed since the election 2006, and that the specific issue politicized by the Sweden Democrats, i.e. the immigration- and refugee issue, is central to the way the content of the strategic approaches used by the two established parties have been shaped.

Högerextremistiska partier har fått en allt starkare ställning såväl i Europa som i Sverige. Det moraliska dilemmat är hur partierna ska bemötas i en aktiv och offentlig debatt utan att budskapet i deras ideologi och retorik legitimeras. I Europa rycker de högerpopulistiska partierna fram i land efter land, och nu senast i Sverige i samband med Sverigedemokraternas valframgångar. Vi måste nu ta oss an den stora utmaningen att hantera dessa partiers närvaro. Att försöka negligera dessa partier genom att betrakta dem som övergående fenomen eller som alltför avlägsna är inget hållbart alternativ. Högerpopulistiska partier är idag så etablerade på den europeiska politiska arenan att en fortsatt demokratisk och civilisatorisk samhällsutveckling i Sverige kräver en omedelbar diskussion om hur dessa partier bäst ska bemötas. Under de senaste decennierna har partier som kan betecknas som högerpopulistiska blivit allt mer framträdande runt om i Europa. Exempel på detta är FRONT NATIONAL i Frankrike, DANSK FOLKEPARTI i Danmark, VLAAMS BELANG i Belgien, LEGA NORD i Italien och FREMSKRITTSPARTIET i Norge. Det är partier som på olika sätt använder sig av en retorik färgad av etnisk-nationell välfärdschauvinism och kritik mot den representativa demokratin för att föra fram sin politik till den breda allmänheten. Dessutom använder de sig av ett språkbruk som är starkt färgat av främlingsmisstro och som i vissa fall övergår i främlingsfientlighet och direkt rasism. Tittar vi på den svenska kontexten, finner vi ett parti vid namn Sverigedemokraterna, som gått framåt starkt i samband med årets val. Visserligen har partiet fortfarande inte nått nationell representation men Sverigedemokraterna har ett betydande väljarstöd i många av de svenska kommunerna. Mycket talar med andra ord för att Sverigedemokraterna har kommit för att stanna. Det är med denna utveckling i minnet som det är viktigt att förhålla sig till den europeiska utvecklingen. Sverige befinner sig redan idag mitt i ett europeiskt sammanhang – ett sammanhang där högerpopulistiska partier vunnit stora framgångar under de senaste decennierna och blivit mer framträdande och inflytelserika. Den högerpopulistiska partifamiljens existens går således inte längre att hantera som ett övergående fenomen, utan det förefaller som om partier av detta slag kommer att vara betydande inslag på den europeiska politiska scenen under lång tid framöver. Den stora utmaningen för det svenska samhället ligger därmed i att hantera dessa partiers närvaro - oavsett om de agerar inom en svensk nationell kontext eller inte. Det är därför av vikt att en diskussion förs kring hur högerpopulistiska partier och deras åsikter kan bemötas inom ramen för det politiska systemet.