Denna kunskapsöversikt sammanfattar effekterna av olika boendeinsatser för att motverka hemlöshet. Kunskapsöversikten har tagits fram genom en överenskommelse med Socialstyrelsen. Översikten är en uppdatering av rapporten Boendelösningar för hemlösa personer – en kunskapsöversikt, som Socialstyrelsen publicerade 2009. Underlaget består av 96 vetenskapligt granskade studier publicerade efter 2009, främst från USA och Kanada men med relevans även för svenska förhållanden. Kunskapsöversikten är avgränsad till studier som utvärderar effekter av olika insatser genom kvantitativa effektstudier såsom randomiserade kontrollerade studier (RCT). Det innebär att andra typer av forskning, exempelvis kvalitativa studier, implementeringsstudier eller praktiknära erfarenheter, inte ingår i underlaget. Att en insats saknar evidens i form av effektstudier betyder därför inte nödvändigtvis att den är verkningslös, utan att den ännu inte har prövats med de metoder som krävs för att påvisa vetenskapligt stöd i denna översikt. Evidens implementeras inte i ett vakuum. Den möter befintliga normer, strukturer och marknadsförhållanden.

Bakgrund

Regeringens nationella strategi mot hemlöshet 2022-2026 betonar förebyggande arbete, minskad akut hemlöshet, nationell implementering av Bostad först samt ett stärkt socialt perspektiv i samhällsplaneringen. Hemlöshet beskrivs som både en socialpolitisk och bostadspolitisk utmaning. Den nationella kartläggningen från 2023 visar att drygt 27000 personer befinner sig i hemlöshet, varav minst 9400 barn berörs.

Forskningsläget

Studierna i översikten visar att den traditionella svenska boendetrappan saknar evidens och dessutom riskerar att skapa inlåsningseffekter. Merparten av den internationella forskningen fokuserar i stället på modeller där permanent bostad kombineras med flexibelt och individanpassat stöd.

Bostad först

Bostad först har starkast stöd i forskningen. Modellen bygger på principen att en egen bostad ska ges utan krav på behandling eller drogfrihet, och att frivilligt stöd erbjuds parallellt. Effekterna är tydliga:

● Markant ökad bostadsstabilitet

● Minskad användning av akuta boenden och sjukhusvård

● Förbättrad livskvalitet och social integration

● Minskning av substansbruk över tid

● Kostnadseffektivitet

Forskningen visar att modellen fungerar för flera målgrupper: personer med samsjuklighet, äldre, unga vuxna och barnfamiljer. Programtrohet är avgörande för resultat.

Evidensen för Bostad först (Housing First) är starkast när det gäller personer i långvarig hemlöshet med samsjuklighet, särskilt samtidig psykisk ohälsa och substansbrukssyndrom. Randomiserade kontrollerade studier i USA och Kanada har visat signifikant högre boendestabilitet jämfört med traditionella trappstegsmodeller. Även långsiktiga uppföljningar indikerar varaktiga effekter avseende boendestabilitet, medan resultaten är mer blandade när det gäller förändringar i psykisk hälsa och substansbruk.

För andra målgrupper, såsom unga vuxna, äldre personer och barnfamiljer, är forskningsunderlaget något mer begränsat och består av kvasi-experimentella studier, implementeringsstudier och systematiska översikter. Studier av unga vuxna tyder på att modellen kan bidra till stabilare boendesituationer och förbättrad social integration, men pekar också på behovet av åldersanpassat stöd. När det gäller barnfamiljer är forskningen mindre omfattande och ofta kontextbunden till nordamerikanska välfärdssystem, men indikerar positiva effekter på boendestabilitet och barns skolnärvaro. För äldre personer är evidensen ännu mer begränsad och fokuserar främst på anpassningar av stödinsatser. Ett lovande exempel är modellen CAPABLE.

En viktig skillnad mellan målgrupperna rör hur de definieras. Personer med samsjuklighet kategoriseras utifrån medicinska och psykiatriska diagnoser, medan unga vuxna, äldre och barnfamiljer definieras utifrån livsfas eller familjesituation. Detta påverkar stödbehovens karaktär: i den första gruppen är vård- och behandlingsinsatser ofta centrala, medan stöd till de senare grupperna i högre grad rör utbildning, arbetsmarknadsintegration, föräldraskap eller åldersrelaterad omsorg.

Samtidigt finns gemensamma strukturella drag. Samtliga grupper kännetecknas av en utsatt position på bostadsmarknaden, ofta i kombination med ekonomisk marginalisering och bristande tillgång till ordinarie välfärdssystem. Forskningen indikerar att det är den omedelbara tillgången till permanent bostad, kombinerad med frivilligt och individuellt anpassat stöd, som är avgörande för positiva resultat snarare än målgruppens specifika problemprofil.

Programtrohet framstår därmed som en avgörande förklaringsfaktor. Studier visar att avvikelser från modellens kärnprinciper, exempelvis villkorad nykterhet, tidsbegränsade kontrakt eller koppling mellan boende och behandlingskrav, tenderar att minska effekterna på boendestabilitet. Skillnaderna mellan grupperna handlar därför mindre om huruvida modellen fungerar och mer om hur stödet behöver anpassas och utformas inom ramen för bibehållen programtrohet.

Stödinsatser: ACT och ICM

Metoderna Assertive Community Treatment (ACT) och Intensive Case Management (ICM) visar goda resultat, särskilt när de kombineras med stabilt boende. Båda modellerna stärker förmågan att bo kvar och minskar behovet av institutionsvård. ACT fungerar särskilt väl för personer med allvarlig psykisk ohälsa och hög vårdkonsumtion.

Andra modeller

Ecologically Based Treatment (EBT) har lovande resultat för unga mödrar.IPS (Individual Placement and Support) ökar möjligheten till en integrering i arbetslivet och förstärker bostadsstabilitet när det kombineras med Bostad först.Permanent supportive housing har visat starka effekter på boendestabilitet för ensamstående vuxna i långvarig hemlöshet med samsjuklighet, och forskningen indikerar att liknande positiva effekter kan uppnås även för barnfamiljer.

Svensk kontext

Trots att många studier är genomförda i andra välfärdssystem bedöms resultaten vara relevanta för Sverige. Allmännyttans förändrade roll och bostadsbristens ökade strukturella karaktär påverkar dock kommunernas handlingsutrymme. Det framgår tydligt att tillgången till långsiktiga och stabila bostäder är en nyckelfaktor, oavsett individernas bakomliggande problematik.

Slutsats

Utifrån resultaten av översikten är vår slutsats att det mest effektiva sättet att motverka hemlöshet är att erbjuda permanenta bostäder i kombination med flexibelt, långsiktigt och individanpassat stöd. Traditionella boendetrappor bör betraktas som ineffektiva och riskabla. Bostad först och integrerade stödmodeller har den starkaste evidensen och bör utgöra grunden för fortsatt utveckling av hemlöshetsarbetet i Sverige i kombination med förebyggande arbete.

Stråk is a Swedish urban design concept defined as an inter-scalar urban corridor, developed over the past two decades to support inter-urban and urban–rural connections. Based on interviews with twenty planners in three southern Swedish municipalities, their drawings of stråk, and QGIS income analysis, the article shows that few stråk cross the urban–rural divide; instead, boundaries form at urban fringes while stråk contributed to porous borders within cities. The stråk concept has shifted towards greener designs, with trees and green spaces replacing parks and urban nature. Overall, planning increasingly embraces green, place-based connectivity through stråk.

This article investigates the cross-border strategies of Europe’s two largest corporate landlords, Vonovia and Heimstaden. Both firms have rapidly expanded by acquiring undervalued rental housing in highly regulated markets such as Germany and Sweden. The article develops a four-part comparative framework—ownership structures, business models, regulatory environments, and tenant mobilization—to examine how institutional landlords operate transnationally while adapting to local contexts. It shows that, alongside rent extraction and regulatory circumvention, these firms deploy social-responsibility rhetoric and forge public–private partnerships to secure legitimacy and pre-empt criticism. The findings demonstrate that transnational expansion is driven not only by market logics but also by firms’ capacity to navigate and reshape diverse governance regimes, even in cities with strong tenant protections and tenant movements. The article concludes by highlighting the policy implications of these legitimizing strategies and the urgent need for binding regulatory reforms to safeguard housing as a social right.

Research shows that housing situations, as well as housing trajectories, differ between women and men. We also know that income inequalities in many countries have increased over the last decades. Patterns of wealth accumulation however – which often are based around homeownership – remain less studied. Understanding homeownership is therefore key to understand also other aspects of economic development. We use Swedish register data on single-family home ownership to follow property value and ownership trajectories between men and women. The very strong local characteristics of housing markets also motivates integrating regional perspectives. Using cohort analysis, we address the following research questions; (i) how do single-family homeownership trajectories differ between men and women, (ii) are there signs that gender-based differences are changing over cohorts, and (iii) how do the patterns change in a regional context. Our analysis shows declining ownership for younger cohorts. While women enter housing ownership earlier than men, ownership rates of men surpass women over time. This raises questions on perceived advantages or early entry to the housing market. We find persisting differences between women and men, with potential long-term implications for an individual’s welfare over the lifecycle.

The Swedish system of public housing is arguably a bearing pillar under the national housing regime, and an essential part of the unitary rental market, as its apartments – which are provided by municipal housing companies (MHCs) – are available for all, not only low-income individuals. However, access requirements among MHCs restrict access in diverse ways. This paper presents a longitudinal (2013–2022) study of access requirements for prospective tenants in Swedish public housing. It investigates variations and changes in requirements and relates those to discourses of the ‘ideal tenant’ in a unitary rental market. The paper finds that requirements on minimum income have become more generous over time, while at the same time, requirements on ‘good behaviour’ have increased. Such a change in requirements is described in terms of a shift in discourse on the ideal tenant – from the financially stable to the morally responsible tenant. The overall picture emerging is a model of public housing in a contradictory state between national claims of universalism and practices of exclusion. It is concluded that gradual marketisation and political responsibilization have eroded the foundations of the unitary market in Sweden, why the theoretical demarcation between unitary and dualist rental markets become increasingly obsolete.

This is a definition of affordable housing and social policy in the Thematic Encyclopedia of Regional Science. This thematic Encyclopedia explores the multifaceted world of regional science, presenting a systematic and coherent overview of its central topics. It highlights the interdisciplinary nature of the field, examining the wide range of concepts, theories, methods and models that shape spatial-oriented approaches to the social sciences. Contributions from expert scholars delve into key aspects of regional science, from urban poverty and natural resource management to smart cities and AI. Highly accessible entries cover the definition, history, theoretical background, and applications of each topic, as well as avenues for future research.

The Swedish rental housing market has been in transition. The once dominating municipal public housing sector has been steadily decreasing. International firms have increasingly taken over rental housing in so-called socially deprived areas. This article analyzes the financialization of the former public housing stock. It traces activities in two housing estates and outlines the history and operations of venture capital-based real estate companies focusing on deprived areas in Sweden. These companies have upgraded multifamily homes and thus increased rents, which resulted in large profits and a decrease in the affordable housing stock. In this new reality, venture capital actors have taken advantage of contextual conditions and applied powerful calculative devices. Drawing on studies of financialization as a socio-technical process, the article contributes to knowledge by de-mystifying financialization through a detailed study of specific practices undertaken by international investors who acquire former public housing units in Sweden.

In October 2024, the European Union announced its first commissioner with direct responsibility for housing, as Dan Jørgensen was appointed the EU Commissioner for Energy and Housing. The reactions were mixed. While some voices were positive about the increased focus on affordable housing and the possibility for the EU to support member states in tackling the housing crisis, concerns were raised about the EU interfering in an issue which by nature is national and local.

This paper investigates the possible consequences of renewed EU interference in the housing markets in Sweden and the Netherlands – two countries which have previously changed their legislation for social and public housing due to potential conflict with the EU’s state-aid rules. The paper provides an overview of the responses from political parties and key stakeholders in Sweden and the Netherlands and discusses the potential outcome of a change in state aid rules for the public/social housing systems. The authors call for a focus on the urgent shortage of affordable housing and its negative impact on individuals and society, and argue that politicians should use the opportunity to prioritize long-term systemic impact.