Based on ethnographic observations, this article seeks to empirically illustrate how one of the main functions of the Smart City Expo in Barcelona in 2024 is to perform smartcity-as-ideology and its technological-solutionist stance that considerably narrows our understanding of urban problems and the solutions for it. The article introduces the Expo and describes our arrival and visit to the Expo. It provides empirical detail of the performativity of technological solutionism and its optimism, including the role of alliances, based on ethnographic observations. The main features of the technological-solutionist ideology underpinning the smart city are summarised and we conclude how this performativity is in line with Althusser's understanding of ideology.

Consumption spaces are culturally allegedly equally accessible to all, based on a person’s abilityto spend money. Critical race studies in a North American context have shown, however, thatconsumption spaces are highly racialized. Racism in consumption spaces in northern Europe isan under-researched area. This article is based on interviews with individuals racialized as non-White about experiences of everyday racism in consumption places in Sweden. It aims to fillthis research gap and answer the questions of how people respond to experiences of racism inconsumption spaces, and how we can understand the spatial aspects of racism that are actedout and reproduced in spaces of consumption. As consumption is a central part of urban life,this understanding helps to further reveal the depth of social inequalities that in turn reinforcepatterns of urban segregation and social spatial division. Theoretically, the spatialization ofeveryday racism and the notion of color-blindness that is prevalent in Sweden underlines howthese experiences shape urban practices such as spatial exclusion and self-constraint.

En stad är ett mångfasetterat och svårbestämt begrepp och på samma vis blir därför speglingarna av staden mångfasetterade. Trettio författare bjuder i boken på sina speglingar och berättelser därför finns olika minnen och flera tidsreferenser som ställer frågor om; vad en stad är; vilka historier en stad som Malmö bär på; hur berättandet och avbildandet av staden möjliggörs, genom vilka kanaler sker berättandet? Staden manifesteras genom sina platser och byggnader, men är samtidigt djupt personlig. Staden är vårt kollektiva och gemensamma rum och skiftena i stadens utveckling utgör både vår gemensamma och subjektiva tidsreferens. Därför finns olika minnen och flera tidsreferenser beroende på var vi kommer ifrån, var vi bor i staden, vilken generation vi tillhör, klassbakgrund, genus, gjorda livserfarenheter? Den här bokens författare skriver just utifrån sådana olika perspektiv.Men kanske hämtar författarna också sin gemensamma referens ur Sjöwall/Wahlöös kärleksförklaring till staden som mer än någon annan i landet är gränsstaden som speglas i världen bortom Sundet: ”Snart skulle den röda solskivan försvinna någonstans bortom Ven, och kvällsbrisen,..förde svaga fläktar av behaglig svalka genom Malmös gator…Staden påminner inte i särskilt hög grad om Sverige i övrigt, mest beroende på det geografiska läget. Man har närmare till Rom än till midnattssolen, längs horisonten ser man ljusen på den danska kusten och även om det är sant att vintrarna ofta är slaskiga och vindpinade så är det också sant att somrarna minst lika ofta är långa och varma och fyllda av näktergalssång och dofterna från de vidsträckta parkernas yppiga grönska.”

En stad är ett mångfasetterat och svårbestämt begrepp ochpå samma vis blir därför speglingarna av staden mångfasetterade.Trettioen författare bjuder i boken på sina speglingar och berättelsersom ställer frågor om vad en stad är; vilka historier en stadsom Malmö bär på; hur berättandet och avbildandet av staden möjliggörsoch genom vilka kanaler berättandet sker.Staden manifesteras genom sina platser och byggnader, menär samtidigt djupt personlig. Staden är vårt kollektiva och gemensammarum och skiftena i stadens utveckling utgör både vår gemensammaoch subjektiva tidsreferens. Därför finns olika minnenoch flera tidsreferenser beroende på var vi kommer ifrån, var vibor i staden, vilken generation vi tillhör, klassbakgrund, genus och gjorda livserfarenheter.

Men kanske hämtar författarna också sin gemensamma referensur Sjöwall/Wahlöös kärleksförklaring till staden som mer ännågon annan i landet är gränsstaden som speglas i världen bortomSundet:”Snart skulle den röda solskivan försvinna någonstans bortomVen, och kvällsbrisen,..förde svaga fläktar av behaglig svalka genomMalmös gator…Staden påminner inte i särskilt hög grad omSverige i övrigt, mest beroende på det geografiska läget. Man harnärmare till Rom än till midnattssolen, längs horisonten ser manljusen på den danska kusten och även om det är sant att vintrarnaofta är slaskiga och vindpinade så är det också sant att somrarnaminst lika ofta är långa och varma och fyllda av näktergalssångoch dofterna från de vidsträckta parkernas yppiga grönska.”

While attention has been paid to how politico-legal reforms have enabled or inhibited the entrance of institutional investors, less is known about how these providers impact or challenge existing actors, regulations, processes, and institutional arrangements within local housing systems. This article departs from the case of Sweden: it has been discussed how institutional investors have been enabled by the country’s soft rent regulation, which is based on a collective bargaining process between all providers and the Swedish Union of Tenants (SUT) and allows for sharp rent increases after renovation. We show how in the Swedish case large institutional investors exploit existing institutional arrangements and challenge the norms that underlie the functioning of the rental housing system. To explore and illustrate this process we rely on the theory of incremental institutional change and complement it through the conceptual metaphor of “gaming.” We argue that housing systems can be understood as playing fields in which different actors employ tactics to defend or advance their interests, without, necessarily, the need to formally change the rules of the game. We suggest that more attention should be paid to institutional investors’ active engagement with local housing systems over time, beyond dichotomies of enablement or inhibition.

This thematic issue seeks to bring the urgent questions raised by the current “anti‐democratic turn in history” into conversation with the ambivalent nature of planning practices. What role can planning assume when society moves in a more authoritarian direction, and what responsibilities do academics bear?

This article analyses written online responses to Swedish retail stores’ social media advertisements broadly addressing the Muslim celebration of Ramadan. It is based on a selection of 19 social media advertisement posts that together generated a total of 2988 responses in discussion threads. The customer responsive comments are analysed through the theoretical lens of race and racism in the digital society and theories of everyday nationhood and nationalism. At large, the result shows that the social media platforms can be seen as facilitators of anti-Muslim racism. However, the advertisements and the responses to them, which express dislike of as well as support for the retailers, Muslim traditions and the Muslim community, illustrate a negotiation of nationhood which is characterized on the one side by racist anger and fear of loss of nation, and on the other side by support for inclusion. Inspired by the concept of ‘predatory inclusion’, the article argues that this paradoxical phenomenon illustrates both inclusion and exclusion. The retail stores’ social media platforms are not only spaces of hatred against Muslims but also a space in which resistance to anti-Muslim racism is articulated and where constructions of Swedishness are challenged.