Cotton, as a raw material, links two critical processes in world his­tory: industrialisation and colonialism. The industrial production of cotton textiles played a key role in the industrialisation of West­ern Europe and, simultaneously, the emergence of colonialism on a global scale. Cotton would also come to play a key role during the early years of Swedish industrialisation, despite conventionally being seen as a successful case of industrialisation through the do­mestic consumption of domestic products, ignoring the obviously non-Swedish character of the raw material. Recent research paints Sweden as a ‘junior partner’ that was firmly integrated into the dominant colonial powers.

The aim of this text is to recontextualise the emergence of the Swedish cotton textile industry given the expanding international research field focusing on the interconnectedness of the industrial revolution in Western European countries and the colonial system of violence, resource extraction and labour exploitation. We do so using the example of Malmö, focusing on the period from 1855 to 1872, when the first cotton industries were established in the city and industrial capitalism in Sweden took off. 

In dialogue with current research on Sweden’s position in the colonial world, we can conclude that the Malmö cotton textile industry is not an example of formal Swedish colonialism, Swedes being directly involved in colonialism or settler colonialism. In­stead, we find the notion of ‘colonial complicity’ useful. Complici­ty, in this context, refers to an ambiguous position of participation and benefit from colonial discourses and practices.

Bomull, som råvara, kopplar samman två centrala processer i världshistorien: industrialisering och kolonialism. Den industriella produktionen av bomullstextilier spelade en nyckelroll i industrialiseringen av Västeuropa och, samtidigt, framväxten av kolonialismen på global skala. Bomull skulle också komma att spela en nyckelroll under de första åren av den svenska industrialiseringen. Den processen har oftast setts som ett framgångsrikt fall av industrialisering genom inhemsk konsumtion av inhemska produkter, trots att det innebär att man ignorerar råvarans uppenbart icke-svenska karaktär. Ny forskning utmålar Sverige som en ‘junior partner’ som var fast integrerad i de dominerande kolonialmakterna handelsnätverk.

Syftet med denna text är att skapa en ny kontext för framväxten av den svenska bomullstextilindustrin, med inspiration från det växande internationella forskningsfältet med fokus på den industriella revolutionens sammanlänkning i västeuropeiska länder och det koloniala systemet av våld, resursutvinning och arbetskraftsexploatering. Det gör vi med exempel från Malmö, med fokus på perioden 1855 till 1872, då de första bomullsindustrierna etablerades i staden och industrikapitalismen i Sverige tog fart.

I dialog med aktuell forskning om Sveriges ställning i den koloniala världen kan vi dra slutsatsen att Malmö bomullstextilindustri inte är ett exempel på formell svensk kolonialism, eller på hur svenskar var direkt involverade i kolonialism eller nybyggarkolonialism. Istället finner vi begreppet "kolonial medskyldighet" användbart. Medskyldighet, i detta sammanhang, hänvisar till en tvetydig position för deltagande och att dra nytta av koloniala diskurser och praktiker.

Bomull, en lite risig buske vars fluffiga fröspridningsbollar revolutionerade textilindustrin under det sena 1700-talet. Det är ämnet för en utställning som öppnar på Malmö stadsarkiv. När den industriella revolutionen tar fart i Storbritannien är det bomull och bomullstextil som är motorn, och när Malmös första aktiebolag bildas 1855, Manufakturaktiebolaget, så är det för att spinna och sälja bomullstråd. Arbetet i fabrikerna var hårt och slitsamt, många kvinnor arbetade här men också män och även barn. I utställningen visas också hur bomullen kopplar samman fabrikerna i Malmö med bomullsplantagen och slaveriet i USAs sydstater, samt hur teknik och kunnande hämtades från kunniga brittiska ingenjörer.

During the 2000s, in Sweden, as in other European countries, the transport sector that once was public owned has been subjected to neoliberal privatisation. The involvement of private actors in public transport entails changes in industrial relations, which have impact in the workplace. In this paper, though a power recourse lens, we discuss a multifaceted labour dispute that occurred 2018 to 2021 between Arriva (now VR Sverige), the private company that runs the regional train service in the Swedish southern region of Skåne, and the local trade union club Klubb Pågatåg, affiliated with the blue-collar trade union federation Seko (Service- och Kommunikationsfacket). Started in conjunction with the negotiations for renewing the local collective agreement initially set for April 2020, the dispute became sharper following the decision of the company to implement a business plan contemplating the redefinition of individual terms of employment for all employees and, later, the attempt to fire the local trade union health and safety representative appointed by Klubb Pågatåg who confronted that decision. By relying on interviews, observations, online material as well as legal documents analysis, we discuss the significance of the 2020–2021 Pågatåg and the capacity of a local trade union to successfully engage in a dispute by mobilising associational power resources even against institutional constraints. In line with global trends, our paper shows the strength of logistics workers (broadly conceived) in attempting to change power relations on the labour market through local union organising.

The anthology Queera historier från Malmö (Queer histories from Malmö) was created between June 2020 and August 2021. The initiative came from two associate professors at a Swedish university. However, most of the chapters in the anthology were written by people outside the academy.This article is co-written by two of the writers and the two initiators and editors of the anthology. It is an attempt of emancipatory writing where different thoughts on the process in which the anthology was created meet each other. By keeping the text open and dialogical, the aim has been to shift the positions – here, the editors should no longer be those who commented on the writers’ texts, but instead those who received comments and remarks. In this, the somewhat chaotic creative process of co-created storytelling is made visible, and the article becomes a knowledge contribution concerning power dynamics in co-writing as well as to local LGBTQ history.

This volume presents novel research perspectives on the Swedish textile industry’s history, with a particular focus on its international connections. One of the book’s purposes is to cast new light on the transnational connectivity of the Swedish textile industry, particularly cotton textiles. Both cotton and textiles in general have played a key part in Swedish industrialisation according to both academic and popular historical narratives, yet the subject has been treated in national isolation despite the many ways the textile industry has been shaped by processes and circumstances that are international in scope. 

In this book, we try to look beyond the national borders and get some glimpses of how the Swedish textile industry is interwoven with international networks for dissemination of technology, know-how, consumer products and raw material – especially for the cotton textile production. 

Textile is a commodity which has been traded over long distances for centuries. However, the emergence of the industrial production of cotton represents something totally new. The global proliferation of affordable cotton was facilitated by an intricate network of international relations woven by the British Empire, which linked Swedish spinners and weavers, mill owners and consumers to an international system of chattel slavery and colonialism. In other words, the cotton textile industry linked Sweden to the world in brand-new ways. 

Med den här boken vill vi presentera nya forskningsperspektiv på den svenska textilindustrins historia, med särskilt fokus på dess internationella kopplingar. Ett av syftena med boken är att kasta nytt ljus över den svenska textilindustrins transnationella kopplingar, särskilt vad gäller bomullstextilier. Både bomull och textil i allmänhet har spelat en nyckelroll i den svenska industrialiseringen enligt både akademiska och populärhistoriska berättelser, ändå har ämnet behandlats nationellt isolerat trots de många sätt som textilindustrin har formats av processer och omständigheter som är internationella.

I den här boken försöker vi se bortom nationsgränserna och få några glimtar av hur den svenska textilindustrin är sammanvävd med internationella nätverk för spridning av teknik, kunnande, konsumentprodukter och råvaror – speciellt för bomullstextilproduktionen.

Textil är en vara som har handlats över långa avstånd i århundraden. Men framväxten av den industriella produktionen av bomull representerar något helt nytt. Den globala spridningen av billig bomull underlättades av ett invecklat nätverk av internationella relationer vävt av det brittiska imperiet, som kopplade samman svenska spinnare, vävare, bruksägare och konsumenter, med ett internationellt system av slaveri och kolonialism. Med andra ord knöt bomullstextilindustrin Sverige till världen på helt nya sätt.

In this contribution, we analyse the parliamentary minutes debating the issue of women’s voting rights in Sweden from the start of the two-chamber parliament in 1866 until 1918, when women were finally granted voting rights on the same terms as men. We find that most arguments belonged to one of two broad categories: those that were against women’s suffrage as a matter of principle, and those that could accept women’s right to vote but not at the present time. The arguments of principle were without exception used by conservatives, and while some liberals did occasionally use postponement arguments, this was also the realm of conservative argumentation. Not a single social democrat argued against female voting rights in the analysed minutes. Furthermore, we find that the conservative arguments of principle were remarkably stable and essentially did not change during the 52 years our analysis covers. The postponement arguments varied more over time as some of the more common ones, such as the need for further investigation, lost credibility. 

Svartklubb är en utställning om Malmös underjordiska musikscen från 1990-talet till idag. Utställningen vill diskutera det inflytande svartklubbscenen har haft på en stad i förändring – där gamla industrilokaler givit utrymme för musik och kultur inom vidare ramar än det som ryms på de kommersiella scenerna eller det kommunalt sanktionerade kulturlivet. Det är en kombination av muntliga historier och fysiska minnen från några av de arrangörer som drivit scenen, som varit en del av att göra Malmö till den stad den är idag. Utställningen är producerad av studenter - Alice Porsfelt och Julie Goodrich - vid masterutbildningen i urbana studier, Malmö universitet. Den är gjord i samarbete med Institutet för studier i Malmös historia och Malmö stadsarkiv.

Svartklubb is an exhibition about Malmö’s underground musicscene from the 1990s until the present. The exhibition discussesthe influence the svartklubb scene has had on a city intransformation - where old industrial sites have given way formusic and culture within a wider framework than what can beaccommodated on the commercial stages or the municipallysanctioned cultural life. It is a combination of oral historiesand physical artifacts from some of the organizers who ran thescene, who were part of making Malmö the city it is today. This exhibition is based on research done by Alice Porsfelt and Julie Goodrich from the Urban Studies masters program at Malmö University, in collaboration with the Institute for Studiesin Malmö’s History and Malmö City Archives.

Från 1970-talet och framåt anlände ett stort antal flyktingar från Uruguay och andra sydamerikanska länder till Sverige. Många flydde undan militärkupper och politisk förföljelse, men en del kom också av sociala eller familjeskäl.

I flera av dessa länder pågår sedan länge ett arbete för att öka kunskapen om händelserna under dessa år, och den här utställningen vill öka vår kunskap om flykten, exilen i Malmö och Sverige samt tankar/erfarenheter av att återvända för gruppen från Uruguay. Vi vill även undersöka hur olika generationer upplevde och minns dessa händelser.

Utställning är gjord i samarbete mellan Malmö stadsarkiv, Institutet för studier i Malmös historia vid Malmö universitet och en arbetsgrupp med personer medrötter i Uruguay och Malmö.

The vital role that cities play in the governance of migration is increasingly recognized, yet migration scholars still perceive this ‘local turn’ as a recent phenomenon. This article presents a cross-country and cross-city comparative analysis of three mid-size European cities during the post-war period: Bristol, Dortmund and Malmö. It analyses administrative cultures and local policy arenas, exposing the complexity of local migration policy-making and the crucial importance of historical perspectives. It reveals the inherent local variation in policies and practices, and argues that traditional national-level studies do not fully capture how urban actors responded to migration.