This study aims to advance understanding of the relationship between policies and practices in public funding of co-research, in view of the ongoing academic reorientation towards a wider and deeper societal engagement – seen as an expression of public sector innovation. Based on a review of three calls by the Swedish Research Council for Health, Working Life and Welfare (Forte), similarities and differences regarding concepts, motives, stakeholders and methods for co-research are distinguished in call texts and applications. The results reveal an ambiguous relationship between co-research policies and practices, with a high compliance among applicants with the calls’ request for co-research but with little guidance on how to esteem, prioritize, design and conduct co-research. This complicates the balancing act between the co-existing rationales of academic freedom and public interest in public research funding as part of the two-directional relationship between innovative institutions, processes and solutions in public sector innovation.

This chapter explores the initiative The Yes Way (TYW) as a potential catalyst for inclusive change in the Swedish entrepreneurial ecosystem. The initiative aims to support diversity, equality and inclusion among Swedish business promoters, by offering programs and tools with guidance, knowledge and methods. TYW is studied with the aim of advancing the understanding of the prospects of entrepreneurial ecosystems becoming more inclusive regarding gender, ethnicity, disability and age, through orchestrated measures. The results show that a central mechanism for inclusive change in TYW is the creation of institutional clearings, where participating business promoters are orchestrated in contact zones where they meet, clash and grapple in view of asymmetrical power relations. This enables them to take part, apply and reflect on knowledge and methods for inclusive business support, while also forcing them to navigate asymmetrical power relations, resistance toward change and different approaches to gender in innovation.

I denna rapport utforskas vad vi kan lära om social innovation från Europeiska socialfondens program och projekt inom detta område. I ESF definieras social innovation som "utveckling och genomförande av nya idéer (när det gäller produkter, tjänster, metoder och modeller), och som samtidigt tillgodoser sociala behov och skapar nya sociala relationer eller samarbeten". I ESF:s nuvarande programperiod, 2021–2027, förväntas alla EU-länder stötta social innovation i sina nationella ESF-program. I det svenska ESF-programmet har ett särskilt programområde inrättats för social innovation (PO E), som finansierar projekt som utvecklar nytänkande lösningar som kan möta aktuella utmaningar inom social inkludering, arbetsmarknad och utbildning. I denna rapport sammanförs erfarenheterna från tjänstepersoner vid ESF-rådet, företrädare för PO E-finansierade projekt och kompetenscentrets personal och parter. 

Från politiskt håll sägs civilsamhällets organisationer vara viktiga innovatörer i välfärden eftersom de anses kunna identifiera och möta behov som varken offentligaeller kommersiella aktörer förmår fånga upp. Liknande tongångar hörs från civilsamhällets sida, som gärna framhåller sin innovationsförmåga inom välfärdsområdet. För att öka andelen idéburna utförare av offentliga välfärdstjänster – och för att matcha samhällsutmaningarnas komplexitet – prövas nya finansieringsformer i Sverige, såsom reserverade upphandlingar, idéburet offentligt partnerskap och sociala utfallskontrakt. Detta innebär att civilsamhället behöver navigera mellan nya och traditionella sätt att finansiera sina innovativa insatser i svensk välfärd. För att ge en bild av möjligheter och utmaningar i denna navigering genom snårig terräng presenteras här en översikt av befintliga kunskaper och erfarenheter inom området, illustrerat med praktiska exempel från det svenska civilsamhället.

I denna rapport ges en översikt av olika sätt att finansiera utvecklingen av sociala innovationer, det vill säga nya metoder, tjänster, verksamheter m.m. vars huvudsyfte är att möta samhällsutmaningar och förbättra människors livsvillkor genom nytänkande sociala praktiker, relationer eller strukturer. Studier visar att sociala innovationer utvecklas inom alla samhällssektorer – civilsamhälle, offentlig sektor, näringsliv och akademi – och ofta i tvärsektoriell samverkan. Dessutom kan ideella, offentliga och kommersiella logiker blandas i sådana initiativ. Det kan därtill vara en snirklig och utdragen process att initiera, etablera och integrera sociala innovationer i organisationer och samhälle. För att matcha denna variation och komplexitet behövs en bredd av olika finansieringsformer i social innovation. Syftet med denna rapport är att ge en övergripande bild av behov och former för finansiering av social innovation, samt de möjligheter och utmaningar som finns i detta. Innehållet i rapporten baseras på tidigare sammanställningar inom området.5 Rapporten riktar sig till samhällsaktörer som själva utvecklar sociala innovationer eller som stöttar sådana initiativ genom finansiering eller annat. Rapporten är framtagen inom ramen för Sveriges nationella kompetenscenter för social innovation i Europeiska Socialfonden (ESF).6 Kompetenscentret ska bidra till utvecklingen av effektiva, varaktiga och värdeskapande sociala innovationer i ESF, genom kunskap, verktyg, coaching och erfarenhetsutbyte till ESF-finansierade projekt, Svenska ESF-rådet och andra berörda samhällsaktörer. Kompetenscentret drivs av Mötesplats Social Innovation vid Malmö universitet på uppdrag av ESF-rådet.

För att kunna möta komplexa samhällsutmaningar, såsom ohälsa, arbetslöshet, segregation och klimatförändringar, på nytänkande sätt krävs ofta samverkan mellan olika samhällsaktörer och samhällssektorer. Komplexiteten i dessa samhällsutmaningar gör att de kan ta lång tid att komma till rätta med, vilket skapar ett behov av långsiktiga former för samverkan bortom tidsbegränsade projekt. Detta gäller inte minst på regional nivå, det vill säga geografiska områden som sträcker sig över kommungränser, men som inte omfattar hela länder (även om de kan överskrida landsgränser). Regional samverkan kring samhällsutmaningar har bland annat diskuterats i termer av så kallade “ekosystem” för social innovation. Med ekosystem menas kopplingen mellan olika faktorer som påverkar möjligheterna att utveckla sociala innovationer, i form av aktörer, resurser, strukturer och normer. Med social innovation menas nytänkande sätt att möta samhällsutmaningar och förbättra människors livsvillkor, genom nya sociala praktiker, relationer och strukturer. I denna rapport presenteras en kartläggning av svenska och internationella exempel på regional samverkan kring samhällsutmaningar. Syftet är att samla och sprida kunskaper och erfarenheter, som inspiration till att vidareutveckla stödstrukturer för social innovation. Kartläggningen har genomförts av Mötesplats Social Innovation (MSI) som är en nationell kunskaps- och samverkansplattform, med säte vid Malmö universitet och med regionala noder vid Högskolan i Borås, Jönköping University, Luleå tekniska universitet, Malmö universitet, Umeå universitet och Örebro universitet. Rapporten är framtagen inom ramen för Sveriges nationella kompetenscenter för social innovation i Europeiska Socialfonden (ESF) som drivs av MSI på uppdrag av Svenska ESF-rådet.

Civilsamhällets innovationskraft har variten omistlig del i utvecklingen av den nordiskavälfärdsmodellen. Men vilken roll harcivilsamhället att spela i arbetet med att mötaaktuella samhällsutmaningar i Norden?

Alla EU-länder förväntas stötta social innovation i sina nationella program i Europeiska Socialfonden (ESF) under 2021-2027, i syfte att möjliggöra nytänkande lösningar och anpassa politiska åtgärder till sociala förändringar. I det svenska ESF-programmet har ett särskilt programområde inrättats för social innovation, som fördelar projektmedel till utveckling av nytänkande lösningar som möter samhällsutmaningar inom social inkludering, arbetsmarknad och utbildning. Som en del i detta har Svenska ESF-rådet finansierat ett nationellt kompetenscenter för social innovation, som ska bidra med kunskaps- och erfarenhetsutbyte, analys och lärande, metodutveckling m.m. för projektägare, programansvariga och andra berörda samhällsaktörer. I denna rapport beskrivs och diskuteras kompetenscentrets insatser under 2022-2023. Syftet med rapporten är att bättre förstå förutsättningarna för att främja innovativ inkludering i arbetsliv och samhälle genom en nationell stödstruktur för social innovation i ESF:s program och projekt.