Artikeln behandlar regeringens socialpolitiska reformpaket avseende bidrags-tak samt aktivitetskrav som berör barns rätt till social trygghet och skälig lev-nadsnivå. Syftet är att analysera hur regeringens reformunderlag argumente-rar och reflekterar synen på rättighet och rättvisa avseende försörjningsstödet utifrån Dalys (2020) typologi rörande barnperspektiv. Reformunderlagen be-tonar två grundläggande argument: rättigheter för bidragstagare och deras barn samt ökad rättvisa i förhållande till förvärvsarbetande skattebetalare. Bidragsreformen kan förstås som ett exempel på hur familjeorienterad social-politik förskjuts från ett behovsorienterat till ett vuxet beteendeorienterat fokus vilket innebär att barns sociala rättigheter i allt mindre utsträckning behandlas som knutna till barnet som självständigt rättssubjekt. Barns behov underord-nas successivt vuxenorienterade beteendekrav och arbetsmarknadspolitiska målsättningar där ökade krav och sanktioner framställs som barnets bästa då föräldrars arbetsmarknadsdeltagande förväntas ökar.

Huvudtemat i detta nummer av Socialmedicinsk tidskrift är fattigdom i välfärdsstaten. Fattigdomen börjar återigen beskrivas som ett individbetingat problem i Sverige, vilket har lett till nya politiska strider om hur vi kan förstå problemet och hur det ska lösas.Forskningens roll i detta sammanhang är att undersöka utvecklingen över tid, analysera bakomliggande orsaker till att utsattheten ökar och beskriva vilka konsekvenser det får både för individer och samhälle. Samtidigt kan forskningen problematisera och kritiskt granska de förslag på åtgärder som läggs fram utifrån vetenskapliga premisser och evidens.I detta temanummer presenterar vi därför artiklar som belyser fattigdomens utveckling, välfärdspolitisk förändring och dess konsekvenser.Ett återkommande tema i numret är spänningen mellan två olika socialpolitiska ideal. Å ena sidan finns föreställningen om social och ekonomisk trygghet som en rättighet och ett gemensamt ansvar byggd på solidaritet. Å andra sidan framträder en politisk diskurs där individens beteende, arbetsmarknadsdeltagande och skyldigheter i allt högre grad står i centrum. Bidragen i detta temanummer kretsar kring följande grundläggande fråga: Hur ska en välfärdsstat förhålla sig till människor som av olika skäl inte fullt ut kan försörja sig genom lönearbete? 

Vi undersöker i två delstudier samverkan mellan kommuner och Arbetsförmedlingen i tio kommuner. I delstudie 1 analyseras samverkan utifrån gruppintervjuer med chefer och handläggare i syfte att ringa in innehållet i samverkan. Vi genomför även en kvalitativ innehållsanalys av samverkansöverenskommelser. Delstudien fokuserar på tidsperioden strax innan Januari-avtalet 2019, ett avtal som förändrade Arbetsförmedlingens roll i flera viktiga dimensioner. I delstudie 2 undersöker vi om samverkan har förändrats efter Januariavtalet genom gruppintervjuer som genomfördes 2021. Flera intressanta resultat framträder i rapporten: Vi identifierar exempelvis i delstudie 1 tre av fyra teoretiskt tänkbara samverkansarrangemang i kommunerna: kooperativ, komplementär och konfrontativ samverkan. Kooperativ samverkan återfinnsbara i en av tio kommuner. I delstudie 2 finner vi att samverkan har försvårats efter Januariavtalet till följd av stängda lokalkontor, användning av privata utförare av arbetsmarknadspolitik samt ökad digitalisering av tjänster. Kommunala företrädare upplever att Arbetsförmedlingen har blivit mer svåråtkomlig. Intervjuade från Arbetsförmedlingen är mer positiva och anser att en stor del av problemen handlar om ”barnsjukdomar”.

Det ekonomiska biståndet i Sverige utmärks av betoning på villkorande av ekonomiskt stöd via aktivering. Syftet med artikeln är att öka förståelsen för aktivering av försörjningsstödstagare nära pensionsåldern utifrån intervjuer med kommunala chefer inom arbetsmarknad och försörjning i olika kommuner. Det föreligger skillnader där vissa intervjupersoner betonar vikten att inte ta hänsyn till försörjningsstödstagares ålder medan andra betonar motsatsen. Vidare forskning är angeläget givet det väntade kravet på kommuner att aktivera försörjningsstödstagare, inte minst vad individanpassning innebär i aktiveringsarbete.

This article focuses on young unemployed people in Sweden involved in two activation measures. Using the analytical framework of governmentality, it analyses how the participants perceive and value activation measures as government-driven interventions aimed at bringing young people into the labour market based on a neoliberal discourse of the welfare state. The article highlights that the welfare system tries to not only promote behavioural changes, but also change the way people think. At the centre of the study are the people-changing technologies embedded in the Swedish norms of a strong work ethic. The analysis underlines how these technologies are internalised and even become a part of the participant's own free will.

Hur väl skyddar det svenska välfärdssystemet sina medborgare? Vilka är det sociala arbetets och socialpolitikens akilleshälar då, nu och i framtiden? 

Enligt den grekiska mytologin finns en berättelse om Akilles, vars mor sökte skydda honom från spådomen att dö ung. Hon doppade honom därför i floden Styx, vars vatten ansågs ha magiska skyddande egenskaper, men höll samtidigt i hans häl varför just denna förblev oskyddad. 

I dag har begreppet akilleshälar bland annat kommit att användas om svaga punkter i välfärdsstaternas ekonomiska och sociala trygghets­system. En sådan svaghet är den dualism som vuxit fram i det svenska välfärdssamhället mellan å ena sidan selektiva rättigheter som vänder sig till några få fattiga och utsatta grupper och å andra sidan universella rättigheter som vänder sig till större grupper i samhället. Denna dualism präglar i hög utsträckning socialpolitiken och det sociala arbetet i dag. 

I antologin medverkar åtta forskare från olika lärosäten i Sverige som analyserar akilleshälar inom olika delar av det svenska välfärdssamhället. Därutöver bidrar Susanna Alakoski med ett skönlitterärt perspektiv på akilleshälar i svensk välfärd.

Akilleshälar i välfärd, socialpolitik och socialt arbete vänder sig till dem som arbetar inom samhällets välfärdssystem, till forskare, politiker och till studenter vid universitet och högskolor som ska arbeta inom olika sektorer i välfärdssamhället.

Hur väl skyddar det svenska välfärdssystemet sina medborgare? Vilka är det sociala arbetets och socialpolitikens akilleshälar då, nu och i framtiden? 

Enligt den grekiska mytologin finns en berättelse om Akilles, vars mor sökte skydda honom från spådomen att dö ung. Hon doppade honom därför i floden Styx, vars vatten ansågs ha magiska skyddande egenskaper, men höll samtidigt i hans häl varför just denna förblev oskyddad. 

I dag har begreppet akilleshälar bland annat kommit att användas om svaga punkter i välfärdsstaternas ekonomiska och sociala trygghets­system. En sådan svaghet är den dualism som vuxit fram i det svenska välfärdssamhället mellan å ena sidan selektiva rättigheter som vänder sig till några få fattiga och utsatta grupper och å andra sidan universella rättigheter som vänder sig till större grupper i samhället. Denna dualism präglar i hög utsträckning socialpolitiken och det sociala arbetet i dag. 

I antologin medverkar åtta forskare från olika lärosäten i Sverige som analyserar akilleshälar inom olika delar av det svenska välfärdssamhället. Därutöver bidrar Susanna Alakoski med ett skönlitterärt perspektiv på akilleshälar i svensk välfärd.

Akilleshälar i välfärd, socialpolitik och socialt arbete vänder sig till dem som arbetar inom samhällets välfärdssystem, till forskare, politiker och till studenter vid universitet och högskolor som ska arbeta inom olika sektorer i välfärdssamhället.

In 2003, financial support for the elderly (ÄFS) was introduced in Sweden, which shifted the responsibility for older people in need of financial support from the municipalities to the state. Prior to the reform, the target group received municipal social assistance (SA), which is a means-tested support for people with little or no income.

The article compares ÄFS and SA, focusing on what is considered a “reasonable living standard”, a concept used for both benefits. This is done through a textual analysis of government bills relevant to the implementation of ÄFS.

The results show that at the time of implementation, the reasonable standard of living for ÄFS was comparable to SA. Gradually, ÄFS has become more generous compared to SA. The calculation of the reasonable living standards for ÄFS is characterised by administrative simplicity, where the assistance is easily calculated for each application rather than assessed to match the needs of the individual recipients, which can be contrasted to the less standardised administration of SA. However, the level of the ÄFS is below the EU poverty line. Thus, the ÄFS does not have a good capacity to lift recipients out of poverty.

The poor relief logic that characterises SA remains in the ÄFS, for instance, through means testing. It is thus possible to see ÄFS as a type of light version of the poor relief logic.

The basis of this article is a follow-up study of a cohort of pupils in the third largest city of Sweden, Malmo. The pupils finished fourth grade at compulsory school in 2008. We have data about every individual in the cohort as well as corresponding information about their parents. The information concern educational choices, educational accomplishments, employment relations, incomes from work and different kinds of social benefits and allowances. We got annual data on these variables from 2008 until the last follow-up year 2019 when most of the individuals were 21 years old. Most of them left upper secondary school in 2017 when they were 19 years old. They were therefore in the beginning of their transition 2019, either aiming for education or work. The results show that vocational education generated favourable conditions for work and incomes provided that the diploma goals ware reached. Individuals with foreign background and with unfavourable socioeconomic origins were overrepresented among those that didn't reach the diploma goals; this was true for students on VET-programmes as well as higher education preparatory programmes. It should also be mentioned that experiences from a national programme in upper secondary school generally improved conditions for establishment. Those that didn't reach the goals of compulsory school and weren't eligible for studying at a national programme met the greatest difficulties in finding jobs and decent income levels.