Essän behandlar wrestling som ett fenomen där gränsen melllan sanning och fejk utmanas, såväl politiskt som moraliskt. Slutsatsen som dras av resonemanget är att det ytterst är åskådarna som bestämmer vad som är äkta eller oäkta. 

I artikeln diskuterar jag framför allt ilskans betydelse för fotbollssupportrar, bland annat med utgångspunkt från författaren Nick Hornbys självbiografi Fever Pitch. 

Essän behandlar den politiskt laddade situationen mellan USA och Kanada, och den roll ishockeyn kom att spela i samband med turneringen Four Nations. Jag genomför en analys av de "teatrala" slagsmål som inledde matchen mellan de nämnda länderna, och tolkar dem som en vädjan om moralisk stabilitet i en värld i upplösning. 

Essän behandlar transidrottare och deras politiska och kulturella status i idrottsvärlden. 

In her essay Powers of Horror, Julia Kristeva investigates the concept of abjection. Essentially, the term means "the state of being cast off" and according to Kristeva it is a feeling of disgust, filth and humiliation, things we tend to reject for becoming subjects and protecting identities. But as I will argue here, by rejecting athletes who dissolve the culturally strict boundaries in sports, the sports organizations become abjects themselves, and consequently evade moral responsibility.

Att dela in barn efter biologisk mognad istället för ålder har kommit att bli en allt vanligare metod för talangutveckling. I denna artikel ställer jag mig frågan om bio-banding inte bara är ytterligare ett exempel på en övertro på vetenskapen och idrottens ingenjörskonst. 

Essän är en kortare skildring av den svenska idrottsfilosofins framväxt, och den (eventuella) nytta den kan bidra med till såväl forskningen som den allmänna idrottsdebatten. 

I texten diskuterar jag inmarschlåtars konstnärliga och estetiska värden. Med utgångspunkt från filosofen Nicholas Wolterstorffs teori om "konst som sociala praktiker" argumenterar jag för att inmarschlåtar har, eller kan, ha konstnärliga värden värda att ta på allvar, men att det samtidigt finns relevanta skillnader mellan olika (typer av) inmarschlåtar i det avseendet. Somliga låtar äger estetisk och konstnärlig verkshöjd (t ex IFK Göteborgs, AIK:s, Hammarbys, Östersunds och IFK Norrköpings låtar) medan andra mest är att likna vid pekoral (t ex Malmö FF:s låt). 

Essän behandlar juniorvärldsmästerskapet i ishockey ur ett såväl idrottsfilosofiskt som existentiellt perspektiv. 

När den engelske författaren Nick Hornby gav ut sin självbiografi Fever Pitch 1992 fick den genast stor uppmärksamhet. Boken fick snart status som en av de främsta på temat idrott (i detta fall fotboll) och supporterskap. Genom utforskningen av vad ett ”fanatiskt” supporterskap till en fotbollsklubb kan innebära, kunde han samtidigt genomlysa de smärtpunkter som kommit att prägla hans liv. Från ståplatsläktaren var det som om uppväxtens alla sår blev tydligare. Och han var förmodligen inte ensam om att bära på sådana sår. När han såg sig omkring på läktarna tyckte han sig nämligen se ett freudianskt drama utspela sig. 

Med Hornbys självbiografi som utgångspunkt avser jag att belysa relationen mellan idrott och psykoanalys. Vad skulle hända om man placerade Freud på Norra Stå? Kan i själva verket psykoanalytisk teori hjälpa oss att bättre förstå vad som sker inom idrotten, och vad den gör med oss. Jag vill tro det. Det är åtminstone värt ett försök.