Artikeln behandlar hur skoldebattörer och politiker i olika tider velat begränsa och avgränsa förskolans uppdrag. I ett nutidsperspektiv exemplifieras temana: Bort med jämställdhet, mångkultur, undervisning och lärande från förskolan, senast illustrerat av skoldebattören Isak Skogstad, men med en lång historia att relatera till. Förskolan har genom historien utmanat gränserna såväl till skolan, - där man ska undervisa och lära -, som till familjen - där man ska uppfostra och forma barnen - och gör så även idag.

Flera reformer har under senare år genomförts i den svenska förskolan vilka innefattar ett förstärkt pedagogiskt uppdrag och en förändrad ansvars- och arbetsfördelning mellan de olika personalgrupperna. I skollag och läroplan markeras förskolan som utbildning och förskollärares särskilda ansvar för undervisning. I denna rapport redovisar vi bakgrunder till dessa reformer och relaterar till utbildningspolitik, myndighetstexter och tidigare forskning. Vi lyfter fram kraven på professionsförändringar och den spänning som föreligger mellan aktuella reformer och förskolekulturella traditioner och begrepp. Vår utgångspunkt utgörs av två separata forskningsfrågor inom ramen för FoU-programmet ”Undervisning i förskola”. Vår specifika fråga är: Vilka professionella logiker och strategier i förhållande till de här fokuserade reformerna uttrycks i det insamlade materialet? Fokus ligger på förskollärare.

Rapporten utgör slutrapport för projektet ”Dilemma i förskollärares uppdrag. En studie mot bakgrund av hög sjukfrånvaro och ökad psykisk ohälsa hos förskollärare”. Studien utgör ett samverkansprojekt mellan Malmö förskoleförvaltning och Malmö universitet och är baserad på såväl dokument- som intervjustudier. I intervjustudien ingick 46 personer, verksamma som förskollärare, förste förskollärare, biträdande förskolechefer, förskolechefer och HR personal. Fyra komplexa dilemma i förskollärares uppdrag identifieras: Gränslöshet och utsträckt lojalitet; Ansvar utan egen kontroll, Att ha legitimitet för ledarskap och ett förändrat uppdrag; Brist på samsyn och gemensamma förhållningsätt. Basen i förskolans verksamhet, den gemensamma kunskapskulturen och kvalitén i verksamheten utmanas av försämrade förutsättningar och villkor, vilket belyses med statistik och forskning i rapporten. Särskilt är dessa relaterade till en minskad andel utbildade förskollärare, men också till en ökning av andelen outbildad personal samt till brist på vikarier och hög personalomsättning, liksom till barngruppernas storlek, barns vistelsetider och den ökade andelen små barn. Konsekvenserna är påtagliga för förskollärares möjlighet att utföra sitt uppdrag och för uppkomsten av en rad dilemman och svåra prioriteringar i det dagliga arbetet. De problem och dilemman vi identifierat har överenstämmelser och motsvarigheter i forskning om vad som bidrar till sjukfrånvaro och psykisk ohälsa. Hög arbetsbelastning, höga krav och låg kontroll, olika syn på arbetets innehåll, rollkonflikter och relationsproblem, är faktorer som kan knytas till psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. De åtgärder som föreslås återfinns i sex delvis överlappande områden: inriktade på professionen, arbetsmiljön, personalsituationen, organisationen, liksom på verksamhetsutveckling, ökad samverkan och förstärkning av nätverk.

Artikeln problematiserar förskolans edukalisering och dess positionering som tidig insats för senare utfall i förbättrade skolprestationer. Denna diskuterade logiken – kunskaps­nationslogiken – täcker en­bart en begränsad del av förskolans funktion och det föreligger en mot­sätt­ning mel­lan talet om förskolan – som kunskapsnationens start etc. – och dess förutsätt­ningar.

Artikeln är en del av en samhällspolitisk debatt om förskolan. Den utgör ett specifikt svar till KD:s familjepolitiska språkrör.

Två aspekter på förskola utifrån ett jämställdhetsperspektiv behandlas i detta kapitel: Dels ”Förskola som samhällsstruktur” dels ”Förskola – som pedagogisk praktik för förändring”. Med exempel från såväl 1970-talets daghemsdebatt som den aktuella #metoo-debatten diskuteras hur den första aspekten underskattas, medan den andra aspekten ”Förskola – som pedagogisk praktik för förändring” snarare har överskattats som jämställdhetsåtgärd.. Kapitlet innebär en uppföljning av det tema som Angerd Eilard och Ingegerd Tallberg Broman tidigare beforskat i det av Inga Wernersson ledda projektet ”Förändrade köns/genusordningar i skola och utbildning: Policy, perspektiv och praktik”. Tallberg Broman framhåller att förskolan som en struktur för jämställdhet skapat politiska konflikter under förskolans utbyggnad, medan det idag är förskolan som pedagogisk praktik för förändring som utgör en politisk debatt- och -konfliktfråga.

Studien, som rapporten bygger på utgör ett samarbete mellan Malmö stad och Malmö universitet, och syftar till att skapa ökad kunskap och förståelse om dilemman i förskollärares uppdrag mot bakgrund av den ökade psykiska ohälsan och sjukfrånvaron. I denna första rapport redovisas förutsättningar för förskolans, och specifikt förskollärares uppdrag. Den behandlar statistik, tidigare forskning och berör bl a organisation, ledarskap, ansvarsfördelning, personalgruppernas utbildning, personaltäthet och barngruppernas storlek i ett kortare tidsperspektiv. Avslutningsvis behandlas psykisk ohälsa och sjukfrånvaro i ett mindre avsnitt utifrån statistik, aktuell forskning och kunskapsöversikter.

Svensk förskola placerar sig i en nordisk tradition med välfärdsstatliga ambitioner som är högt rankade i internationella framställningar (OECD 2006, 2012, 2017). I ”Dagens industri” (2017-11-16) framhålls den svenska modellen i termer av ”Resultatet är världsklass. Enligt svenskt kvalitetsindex har förskolan högst förtroende av all samhällsservice, högre än grundskolan och gymnasiet och attraherar över 95 procent av barnen” (s. 2). Samtidigt framträder utvecklingsområden, till exempel gällande lärares utbildningsnivå (enbart några länder där lärare har utbildning på mastersnivå), arbetsförhållanden och löner (OECD, 2017). Sverige ligger under OECD-genomsnittet, bland annat gällande ”child-to-teacher ratios” (s. 43) och beträffande antalet undervisningstimmar för barn det senaste året (ibid). Det har framträtt betydande olikheter i hur förskolor arbetar med det pedagogiska uppdraget (Skol-inspektionen, 2016a, 2016b, 2017a, 2017b) och professionella menar att förskollärarnas upp-drag är omöjligt utifrån förutsättningarna. "Nordisk (o)takt – undervisning i bindande riktlinjer för förskola" Sverige utmärker sig i Norden genom att förskolan är en skolform som regleras tillsammans med övriga skol- och verksamhetsformer i en gemensam skollag (Vallberg Roth, 2014). I de övriga nordiska länderna finns en specifik lag som reglerar ”förskolan. I analysen av lagarna framgår att exempelvis begreppet ”lek” inte ingår i skollagen som är en gemensam lag för skol- och verksamhetsformer, men ingår i de danska, finska, isländska och norska lagarna som enbart reglerar verksamhet för barn i åldern 1-5 år (Vallberg Roth, 2014). Norsk lag och rammeplan utmärker sig med att framhålla bildning (”danning”). Det finns många olika bildningsideal och riktningar. I förhållande till begreppet ”utbildning” kan bildning dels tolkas vara sammanflätad med utbildning, dels tolkas vara något vidare och något som ligger bortom utbildning. "Skolformer i (o)takt – undervisning i förskola och grundskola i Sverige" Sammantaget kan otakt uttolkas mellan skolformerna förskola och grundskola i förutsättningar som diskuteras i rapporten. Vi menar att likvärdighet inte bara ska gälla ”inom varje skolform” och ”oavsett var i landet det anordnas” utan också strävas efter ”inom skolsystemet/skolväsendet”. Här kan uppmärksamheten riktas mot barns rätt till undervisning under likvärdiga villkor genom hela skolsystemet/skolväsendet oavsett ålder (från 1-18 år). "Granskningar av och forskning om den svenska förskolan visar på otakt med styrdo-kumenten" Styrdokumentens mål återspeglas inte fullt ut i granskningar av och forskning om förskolan. Den visare snarare på en rad problem angelägna att uppmärksamma. I Skolinspektionens granskningar av förskolan framkommer kvalitets- och likvärdighets-problematik och inspektionen påpekar en stor variation i förskolornas villkor och kvalité. Forskningen visar också på stora utmaningar för förskolans verksamhet inom några för svensk förskola mycket betonade områden som likvärdighet och jämställdhetsfostran. Ambitionerna är höga i styrdokumenten i dessa frågor. De representerar högt prioriterade områden och snarast markörer för svensk förskola (och skola). I detta avsnitt diskuteras dels skolinspektionens granskningar av förskolan dels resultat från förskoleforskningen. I avsnittet uppmärksammas särskilt det pedagogiska uppdraget, ledarskapet och värdena likvärdighet och jämställdhet. "Centrala förutsättningar för undervisning och utbildning i förskola: att minska otakten" Den otakt som vi lyfter i denna rapport har i hög grad sin grund i att förutsättningar och mål, förutsättningar och krav inte motsvarar varandra. I detta avsnitt berörs bl. a. förskolans ledning, personalens utbildning, andelen utbildade förskollärare, kompetensnivå och organisationsfrågor. Statistik, forskning samt även empiriska exempel från den pågående studien om ”Flerstämmig undervisning och sambedömning i förskolan” (Vallberg Roth, m.fl. 2018) utgör kapitlets grunder.

Artikeln ingår i ett samlingsnummer av Tidskrift för Pedagogisk forskning: "Professorerna inom det pedagogiska kunskapsfältet har ordet" Mitt kapitel berör den professur jag tillträdde 1999 vid dåvarande Malmö högskola, / senare Malmö universitet)/ bakgrunden till professurens inrättande, dess innehåll,. ambitioner och verksamhetsområde inom den unga nybildade högskolan. Kapitlet behandlar bl. a forskningsfältets utformning, finansieringsmöjligheter, samarbetspartners, nätverk liksom exemplifiering av forskningsprojekt och program. Förändringen över tid vad gäller exempelvis finansiering, internationalisering, samverkan och byråkratisering diskuteras liksom forskningsfältets och professurens inriktning.