Cotton, as a raw material, links two critical processes in world his­tory: industrialisation and colonialism. The industrial production of cotton textiles played a key role in the industrialisation of West­ern Europe and, simultaneously, the emergence of colonialism on a global scale. Cotton would also come to play a key role during the early years of Swedish industrialisation, despite conventionally being seen as a successful case of industrialisation through the do­mestic consumption of domestic products, ignoring the obviously non-Swedish character of the raw material. Recent research paints Sweden as a ‘junior partner’ that was firmly integrated into the dominant colonial powers.

The aim of this text is to recontextualise the emergence of the Swedish cotton textile industry given the expanding international research field focusing on the interconnectedness of the industrial revolution in Western European countries and the colonial system of violence, resource extraction and labour exploitation. We do so using the example of Malmö, focusing on the period from 1855 to 1872, when the first cotton industries were established in the city and industrial capitalism in Sweden took off. 

In dialogue with current research on Sweden’s position in the colonial world, we can conclude that the Malmö cotton textile industry is not an example of formal Swedish colonialism, Swedes being directly involved in colonialism or settler colonialism. In­stead, we find the notion of ‘colonial complicity’ useful. Complici­ty, in this context, refers to an ambiguous position of participation and benefit from colonial discourses and practices.

Bomull, som råvara, kopplar samman två centrala processer i världshistorien: industrialisering och kolonialism. Den industriella produktionen av bomullstextilier spelade en nyckelroll i industrialiseringen av Västeuropa och, samtidigt, framväxten av kolonialismen på global skala. Bomull skulle också komma att spela en nyckelroll under de första åren av den svenska industrialiseringen. Den processen har oftast setts som ett framgångsrikt fall av industrialisering genom inhemsk konsumtion av inhemska produkter, trots att det innebär att man ignorerar råvarans uppenbart icke-svenska karaktär. Ny forskning utmålar Sverige som en ‘junior partner’ som var fast integrerad i de dominerande kolonialmakterna handelsnätverk.

Syftet med denna text är att skapa en ny kontext för framväxten av den svenska bomullstextilindustrin, med inspiration från det växande internationella forskningsfältet med fokus på den industriella revolutionens sammanlänkning i västeuropeiska länder och det koloniala systemet av våld, resursutvinning och arbetskraftsexploatering. Det gör vi med exempel från Malmö, med fokus på perioden 1855 till 1872, då de första bomullsindustrierna etablerades i staden och industrikapitalismen i Sverige tog fart.

I dialog med aktuell forskning om Sveriges ställning i den koloniala världen kan vi dra slutsatsen att Malmö bomullstextilindustri inte är ett exempel på formell svensk kolonialism, eller på hur svenskar var direkt involverade i kolonialism eller nybyggarkolonialism. Istället finner vi begreppet "kolonial medskyldighet" användbart. Medskyldighet, i detta sammanhang, hänvisar till en tvetydig position för deltagande och att dra nytta av koloniala diskurser och praktiker.

This volume presents novel research perspectives on the Swedish textile industry’s history, with a particular focus on its international connections. One of the book’s purposes is to cast new light on the transnational connectivity of the Swedish textile industry, particularly cotton textiles. Both cotton and textiles in general have played a key part in Swedish industrialisation according to both academic and popular historical narratives, yet the subject has been treated in national isolation despite the many ways the textile industry has been shaped by processes and circumstances that are international in scope. 

In this book, we try to look beyond the national borders and get some glimpses of how the Swedish textile industry is interwoven with international networks for dissemination of technology, know-how, consumer products and raw material – especially for the cotton textile production. 

Textile is a commodity which has been traded over long distances for centuries. However, the emergence of the industrial production of cotton represents something totally new. The global proliferation of affordable cotton was facilitated by an intricate network of international relations woven by the British Empire, which linked Swedish spinners and weavers, mill owners and consumers to an international system of chattel slavery and colonialism. In other words, the cotton textile industry linked Sweden to the world in brand-new ways. 

Med den här boken vill vi presentera nya forskningsperspektiv på den svenska textilindustrins historia, med särskilt fokus på dess internationella kopplingar. Ett av syftena med boken är att kasta nytt ljus över den svenska textilindustrins transnationella kopplingar, särskilt vad gäller bomullstextilier. Både bomull och textil i allmänhet har spelat en nyckelroll i den svenska industrialiseringen enligt både akademiska och populärhistoriska berättelser, ändå har ämnet behandlats nationellt isolerat trots de många sätt som textilindustrin har formats av processer och omständigheter som är internationella.

I den här boken försöker vi se bortom nationsgränserna och få några glimtar av hur den svenska textilindustrin är sammanvävd med internationella nätverk för spridning av teknik, kunnande, konsumentprodukter och råvaror – speciellt för bomullstextilproduktionen.

Textil är en vara som har handlats över långa avstånd i århundraden. Men framväxten av den industriella produktionen av bomull representerar något helt nytt. Den globala spridningen av billig bomull underlättades av ett invecklat nätverk av internationella relationer vävt av det brittiska imperiet, som kopplade samman svenska spinnare, vävare, bruksägare och konsumenter, med ett internationellt system av slaveri och kolonialism. Med andra ord knöt bomullstextilindustrin Sverige till världen på helt nya sätt.

In this contribution, we analyse the parliamentary minutes debating the issue of women’s voting rights in Sweden from the start of the two-chamber parliament in 1866 until 1918, when women were finally granted voting rights on the same terms as men. We find that most arguments belonged to one of two broad categories: those that were against women’s suffrage as a matter of principle, and those that could accept women’s right to vote but not at the present time. The arguments of principle were without exception used by conservatives, and while some liberals did occasionally use postponement arguments, this was also the realm of conservative argumentation. Not a single social democrat argued against female voting rights in the analysed minutes. Furthermore, we find that the conservative arguments of principle were remarkably stable and essentially did not change during the 52 years our analysis covers. The postponement arguments varied more over time as some of the more common ones, such as the need for further investigation, lost credibility. 

The vital role that cities play in the governance of migration is increasingly recognized, yet migration scholars still perceive this ‘local turn’ as a recent phenomenon. This article presents a cross-country and cross-city comparative analysis of three mid-size European cities during the post-war period: Bristol, Dortmund and Malmö. It analyses administrative cultures and local policy arenas, exposing the complexity of local migration policy-making and the crucial importance of historical perspectives. It reveals the inherent local variation in policies and practices, and argues that traditional national-level studies do not fully capture how urban actors responded to migration.

Den här rapporten är en delrapport inom ramen för det Vinnovafinansierade projektet Strategiska partnerskap för effektiv och transparent samverkan (Spets) och belyser Malmö universitets samverkan med organisationer inom den idéburna sektorn. Rapporten bygger på en intervjustudie med tio idéburna organisationer, och speglar samverkan med Malmö universitet ur deras perspektiv: vilken samverkan som bedrivs, vad den ger organisationerna, utmaningar och hinder samt möjlighet för utveckling av samverkan, till exempel genom ett strategiskt partnerskapsavtal.Rapporten visar att det på Malmö universitet sker en hel del samverkan både kopplat till forskning, utbildning och nyttiggörande och att denna samverkan när den sker i relation till idéburen sektor främst är kopplad till tre av universitetets fakulteter – Fakulteten Kultur och samhälle, Fakulteten Hälsa och samhälle samt Fakulteten Lärande och samhälle. De intervjuade organisationernas motiv för samverkan med universitetet varierar, och undersökningen indikerar att organisationerna ser samverkan som ett sätt att fylla behov av kunskap och kompetensförsörjning, att genom vänlig kritik stimulera till nytänkande, samt att ge organisationerna ökad legitimitet i deras arbete för samhällsförändring. Undersökningen visar att det finns behov av ökad systematik i samverkan och att mer skulle kunna göras för att stärka samverkan kring forskning och utbildning. De intervjuade organisationerna lyfter behovet av mer forskning om och tillsammans med den idéburna sektorns organisationer och behovet av mer samverkan kopplat till studenters uppsatser och praktik. Här finns en möjlighet att möta organisationernas behov av kunskap, kompetens och framtida personal. Det finns även ett behov av fler arenor för möten, gärna regelbundet återkommande, mellan universitetet och den idéburen sektor, och organisationerna efterlyser även generellt ökade kunskaper om den idéburna sektorns särart, förutsättningar och behov, inom akademin såväl som i samhället i stort. Undersökningen belyser även behovet av utökat stöd och finansiering för forskare som samverkar med idéburen sektor, då finansiering av samverkan är ett särskilt problem.

This article aims to analyse the changes in migration regimes in Sweden over the period 1739–1982. We have chosen to divide this into four periods where each is characterized as a specific regime: the pre-industrial period (1739–1860), the laissez faire period (1860–1932), the rising ambitions period (1932–1951) and the Rehn-Meidner period (1951–1982). These four periods reveal different approaches held by the state regarding labour migration and housing. During the pre-industrial period, rules and regulations hindered mobility and aimed to keep the labour force in agriculture. During the laissez faire period, migration increased, but construction and housing was largely left to the market. During the rising ambitions period, a laissez faire approach was maintained towards migration, but both the government and non-profit organizations became increasingly involved in housing. During the Rehn-Meidner period, internal migration was stimulated, and in the course of ten years, one million homes were built with government support. The differences between the periods are not clear-cut. There were dual and contradictory ideas and policies during each period. This duality provides an important theoretical starting point for this study. Other significant starting points are the long-term perspective taken and the idea that these periods can be analysed as regimes. 

This article describes and analyses by whom, in what ways and with what consequences migrant reception was performed in Malmö during the period 1945–1970 and how this changed over time. Inspired by Carol Bacchi’s ‘what’s the problem represented to be’ (wpr) approach, the article analyses the shifting problematisations of migrant reception in Malmö, and argues that there were two decisive shifts in Malmö’s migrant reception policy. With the help of Robert Miles’ concept of racialisation, the article shows that different migrant groups were racialised in different ways, depending on how they were depicted by the Swedish society. We also identify a gendered racialisation as women and men were racialised differently.

Var i Malmö träffades män för att ha sex med varandra på 1910-talet? Vad gjorde bögar och lesbiska för att skapa uppmärksamhet på Folkfesten i Pildammsparken under 1970-talet? Hur upplevdes ankomsten till Malmö för Sveriges första homosexuella anhöriginvandrare? Vilka var de hetaste queerpunkbanden på malmöscenen under det härjiga 2010-talet? 

Dessa och många andra frågor får sina svar i Queera historier från Malmö. Här samlas 20 berättelser om människor, organisationer och händelser som på olika sätt expanderar, utmanar och skriver om stadens historia. Det är en bok om det förflutna, sprungen ur samtiden som blandar akademiska skribenter med aktivister i dagens HBTQI-organisationer. Med avstamp i samtiden och den nära dåtiden söker sig texterna bakåt genom decennierna och århundradena, då HBTQI-liv var förbjudet, sjukdomsklassat och stigmatiserat. Fram tills nu har det saknats en historieskrivning om HBTQI-liv som geografiskt berör Malmö och södra Sverige, varför boken gör ett banbrytande arbete av synliggörande.

Det här är en bok som väljer det spretiga och motstridiga framför en enhetlig och konfliktdöljande historieskrivning, i fast förvissning att sådana berättelser förmår fånga mer och kanske också ge en mer sann bild av det förgångna. Det blir en bok som fångar Malmös vibrerande aktiva och mångfacetterade HBTQI-rörelser i all dess mångfald och brokighet.