Denna essä har ett blygsamt syfte – vi vill introducera och kort pröva några resonemang om problemområdet litteraturhistoriedidaktik i en globaliserad värld – och resonera om varför och hur ska vi läsa och undervisa om klassiker och äldre litteratur i en tid präglad av kulturell heterogenitet. I samband med detta gör vi en jämförelse mellan de nuvarande ämnesplanerna för engelska och svenska i gymnasieskolan, centrala styrdokument som våra blivande lärare måste förhålla sig till. Vad säger egentligen styrdokumenten om litteratur? Vilket utrymme ges litteraturhistoria? Finns här några globala och interkulturella perspektiv, och i så fall vilka? Vi kommer även att göra några korta nedslag i egna undervisningserfarenheter. De teoretiska utgångspunkterna är litteraturdidaktiska och kulturanalytiska. 

I detta nya VR-finansierade projekt undersöker vi på vilka sätt litteraturläsning motiveras som något värdefullt i det offentliga samtalet och vilka didaktiska konsekvenser olika sätt att motivera olika typer av läsning får. Vi avser undersöka hur samhälleliga institutioner, praktiserande lärare och forskning resonerar och argumenterar om nödvändigheten av att läsa. Från att läsning historiskt ofta har motiverats med hjälp av humanistiska ideal ser vi att läsning allt oftare motiveras med hjälp av 'siffror' som tagits fram genom olika mätningar och kvantifieringar. Litteraturläsning handlar därmed alltmer om läsfärdighet, och denna övergång får påtagliga didaktiska konsekvenser. Litteraturläsning som humanistiskt bildningsideal kan och har problematiserats från både litteraturdidaktiskt håll och från litteracitetsforskning, något som driver och utvecklar litteraturundervisningen. Vad händer då när legitimeringen av litteratur i undervisning övergår till att bli en fråga om kognitiva och kvantifierbara färdigheter, såsom ordförråd? 

Med hjälp av teoretiska perspektiv som utgår från science-and technology studies (STS) avser vi spåra och kartlägga olika aktörer som deltar i legitimering och värdering av läsning, och därmed undersöka på vilket sätt och med hjälp av vilka aktörer läsning blir ett naturaliserat samhälleligt problem som skolan förväntas lösa. 

Projektet består av tre empiriska case: (1) en bibliometrisk analys av förskjutningar i talet om läsning i vetenskapliga artiklar; (2) en kartläggning av viktiga offentliga aktörer inom läsfrämjande; (3) intervjuer med lärare om deras attityder till och erfarenheter av litteraturundervisning.

I denna presentation kommer vi att visa empiriska exempel från och göra analytiska nedslag i case 2.

Artikeln undersöker fenomenet "Hela staden läser" utifrån besök i två städer York (UK) och Stockholm, samt intervjuer med ansvariga för evenemangen. Hur ser aktiviteterna ut? Vilken är målgruppen? Vad anser arrangörerna vara det huvudsakliga syftet med evenemangen?

Critical reading is in crisis, it is said. It has run out of steam (Latour 2004), become formulaic (Hayles 2012), and it “singularly fails to surprise” (Felski 2009). This diagnosis can and should be questioned. What is really at stake in the current struggle over the reading practices of literary studies? In our presentation we will highlight some results from the research project The Dialectic of Immersion. Academic and ordinary reading practices in the new media landscape. We want to problematize the common assumption that reading within literary studies is characterized by critical distance whereas everyday reading practices are naïve and immersive. Our hypothesis is that the relationship between critique and immersion is far more complex and multifaceted than this dichotomy suggests, and that critique neither is “owned” by the academy, nor that immersion is absent from it. One way to bring this complexity into the light is to focus on the performative dimensions of reading, which, in its turn, forces us to work not just theoretically but also empirically. Based on ethnographic methodology, our project explores the way reading literature actually is carried out within literary studies (during a group of students’ first year), and within a number of arenas outside academia, e.g. private reading groups, live book clubs, and literary festivals. Theoretically, we draw on actor-network-theory, reception studies, and the sociology of Pierre Bourdieu and Ann Swidler. Central research questions are: Which different concrete reading practices can be discerned within literary studies on the one hand and in a number of arenas for reading outside academia on the other? Which are the most significant differences and similarities, and how can these be explained?

Den passionerade läsaren har såväl historiskt som idag varit en ambivalent figur laddad med både förhoppningar och farhågor. Hon har framställts som ett eftersträvansvärt ideal men också som ett varnande exempel (Don Quijote och Madame Bovary är naturligtvis två emblematiska exempel på det sistnämnda). Idag pågår en intensiv debatt om läsningens kris. Det påpekas att människor (särskilt unga) läser för lite, för dåligt, och ofta läser de också fel sorts texter genom fel medium. Detta har lett till massiva läsfrämjande insatser från stat, civilsamhälle och marknad. Den passionerade läsaren tycks saknad. Parallellt med detta praktiseras faktiskt den passionerade läsningen intensivt i de samtida litterära offentligheterna. Läsecirklar (såväl privata som på internet och i radio och TV), litteraturfestivaler, ”Hela staden läser-satsningar” och ett otal andra både små- och storskaliga evenemang vittnar om starka känslomässiga band till litteraturen. Men frågan är vad som egentligen kännetecknar själva den passionerade läsupplevelsen. Om detta vet vi ganska lite. Jag närmar mig i denna essä frågan genom att undersöka hur den passionerade läsningen skildras i skönlitteraturen själv. De två huvudexemplen är helt samtida: den experimentella romanen Handlingen (2011) av Sara Mannheimer och den populärlitterära Läsarna i Broken Wheel rekommenderar (2013) av Katarina Bivald. Läslust visar sig i dessa romaner rymma mycket oväntade aspekter. Syftet är att i någon liten mån kunna beskriva det motsägelsefulla och mångfaldiga i (representationerna av) den passionerade läsningen. Finns här rentav några lärdomar att dra för läsfrämjande insatser, exempelvis i skolan?