Detta examensarbete undersöker hur lärare i årskurs 4–6 beskriver sitt didaktiska arbete med att stödja elever med svag taluppfattning. Studien fokuserar särskilt på hur lärarna använder och motiverar tallinjen, laborativt material och andra representationer i matematikundervisningen. Syftet är att bidra med kunskap om hur lärare beskriver sina undervisningsval när matematiskt innehåll ska göras mer tillgängligt för elever som har svårt att förstå tal, relationer mellan tal och olika representationsformer.
Metoden är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta lärare och speciallärare. Analysen är tematisk och teoriburen. Den utgår från den didaktiska triangeln, Bruners teori om representationer, CRA-modellen och teorin om den mentala tallinjen. Dessa perspektiv används för att analysera hur lärarna beskriver relationen mellan lärare, elev och matematiskt innehåll samt hur undervisningen rör sig mellan konkret material, visuella representationer och abstrakta symboler.
Resultatet visar att lärarna använder flera didaktiska strategier för att stödja elevers taluppfattning. Konkret material, visuella representationer, gemensam modellering och anpassningar används för att göra tal och relationer mer synliga. Tallinjen framträder som ett särskilt viktigt verktyg eftersom den hjälper elever att se talens ordning, riktning, avstånd och relationer. Den används både vid grundläggande beräkningar och vid mer abstrakta områden som negativa tal och decimaltal.
Resultatet visar också att lärarna motiverar laborativt material och andra representationer genom att de skapar en stegvis väg från konkret erfarenhet till abstrakt förståelse. Samtidigt framkommer att verktygen inte fungerar av sig själva. Läraren behöver aktivt visa hur material, bilder, tallinjer och symboler hänger samman. Studien visar därför att lärarens didaktiska val har stor betydelse för hur elever får möjlighet att utveckla förståelse för taluppfattning.